Sahlin självkritisk om sjukförsäkringen

Jobben är en av de viktigaste frågorna för den rödgröna oppo­sitionen. I den »skuggbudget« som presenterades i våras lovade Socialdemokraterna, Vänster­partiet och Miljöpartiet att skapa 100 000 nya jobb, praktikplatser och utbildningsplatser om de vinner valet.

Varifrån kommer jobben?

– De kommer dels av att vi tillför 12 miljarder till kommuner och landsting. Man både slipper att säga upp och kan nyanställa, främst lärare, förskollärare och barnskötare. Vi återinför ett investeringsstöd för att bygga bostäder, inte minst studentbostäder och hyreslägenheter, och det betyder förstås jobb inom byggsektorn. När vi lägger om delar av energipolitiken så att det blir fart på utvecklingen av de gröna och förnybara energikällorna, betyder det jobb med att tillverka vindkraftverk, turbiner och så vidare.

– Det är på det här sättet vi försöker visa att det finns alltid minst ett val i politiken. Blir det jobb om man sänker skatterna för dem som redan har jobb – eller om man investerar i det som man tror bygger Sverige starkt och ger jobb? Det är där vi har lagt resurserna.

De ändringar de rödgröna föreslår av inkomstskatterna är
relativt begränsade. Kommer de skattenivåerna att gälla under hela mandatperioden?

– Vår budgetmotion gäller åren 2011 och 2012. Vi har ännu inte tillräckliga prognoser för att uttala oss om skatterna under de år som följer. Men vi kommer inte att låna till skattesänkningar, som den borgerliga regeringen har gjort. Och skatterna ska vara rättvisa. Den rikaste tiondelen – som gynnats mest under den här mandatperioden – kommer att få bidra mer.

Den nuvarande regeringen har infört en mångfald av olika aktörer som arbetar med arbetsförmedling. Hur blir det om ni vinner valet – blir det stopp för exempelvis externa jobbcoacher?

– Nej, absolut inte. Men jag vill understryka att Arbetsförmedlingen – eller Kompetensförmedlingen som vi vill att det ska kallas i framtiden – måste vara ett nationellt, statligt åtagande, likvärdigt över landet. Denna nationella kunskapsförmedling ska också upphandla tjänster, av privata företag, organisationer eller fackliga organisationer.

– Den stora skillnaden mellan oss och regeringen är att vi talar om ett yrkesmässigt och kvalitativt högt innehåll. Då måste det finnas resurser, personal med kompetens och kompetensutveckling för de anställda inom Kompetensförmedlingen. Det Arbetsförmedlingen i dag har att erbjuda har blivit mer och mer enkelt. Mindre av de riktigt tunga, dyra och viktiga insatserna, som till exempel arbetsmarknadsutbildning, och mer av coacher, lära sig skriva cv och fåniga garantiprogram där man faktiskt inte gör något.

Ni vill ta bort den generella sänkning av arbetsgivar­avgiften för unga som Alliansen infört. Vill ni även slopa andra satsningar, som nystartsjobben?

– Nej, dem vill vi inte ta bort. Det finns delar av de aktiva insatserna som regeringen har tillfört som vi vill ha kvar.

– När det gäller arbetslösa ungdomar har vi sagt att Arbetsförmedlingen ska kunna sätta in stöd redan från första dagen, och då ta bort arbetsgivaravgifterna helt. Alliansens stöd går till dem som redan har unga anställda. Det är därför det inte har blivit några nya jobb för unga.

Myndigheterna har fått i uppdrag att ordna praktikplatser, Lyft. Kritiker anser att praktikanterna egentligen gör ordinarie jobb, på sämre villkor. Vad anser ni om Lyft?

– Frånsett den kritiken, som vi också delar, är Lyft ett enda stort slag i luften. Man kan ju sätta ner på ett papper att man vill ha 100 000 praktikplatser – trots att alla vet att det inte går. Det ska finnas ett avtal i botten när man tar fram de praktikplatser som behövs, just att de inte ska ersätta ordinarie jobb. Och staten måste ha system för att stötta dem som också tar emot praktikanter ekonomiskt. Det ingår i vårt förslag om praktikplatser.

De rödgröna lovar att minska antalet tillfälliga anställningar. Enligt siffror från SCB har staten större andel tillfälliga anställningar än kommunerna och privat sektor. Hur ska ni komma till rätta med det?

– Det är man som arbetsgivare ansvarig för och kan bestämma om. Jag har varit väldigt självkritisk till hur staten agerade under tidigare socialdemokratiska regeringar. Vi pratade exempelvis allmänt om rätten till heltid ganska länge, utan att använda möjligheten att själva som offentlig arbetsgivare se till att vi hade korrekta och bra anställningsformer.

– Det här är uppenbarligen samma sak. Staten måste styra på alla områden där staten har ett ansvar som arbetsgivare. Man kan exempelvis ställa krav på myndigheterna att inte öka andelen tillfälligt anställda eller att minska den med x procent – man ska ha ett tydligt mål. Sedan finns ju andra områden, där lagen måste ändras. För den nuvarande regeringen har medvetet öppnat upp för ännu större möjligheter till provanställningar och korttidsanställningar, och det är inte acceptabelt.

Ni vill återinföra målet att 50 procent av de unga ska gå vidare till högskolan. Ser du någon risk att vi blir överutbildade i förhållande till de jobb som finns?

– Jag ser ingen risk med överutbildning i dag. I många år­tionden har utbildningsnivån i Sverige och övriga världen höjts kraftigt, och under samma tid har allt fler kvalificerade jobb tillkommit. Problemet i dag är att regeringen inte har byggt ut högskolan för att passa de stora ungdomskullarna. Därför sjunker andelen ungdomar som kan påbörja en högskoleutbildning. Det är fel väg framåt. Vi måste investera i både kvalitet och kvantitet.

Om ni vinner valet rivs flera av förändringarna i sjukförsäkringen upp, bland annat den bortre gränsen för sjukpenning. Samtidigt har tidigare socialdemokratiska regeringar fått kritik för att sjuka hamnade mellan stolarna.

–  Jo, vi hade inte heller ett bra system. Det var många som fick vänta alldeles för länge på insatser. Men problemet var absolut inte att vi inte hade tidsgränser, utan att det fanns för lite rehabiliteringsinsatser och att det ställdes för få krav på arbets­givarnas sätt att organisera arbetet.

– Och det har vi dragit slutsatser av. Vi hade ju några områden efter valförlusten som vi verkligen sa »här måste vi göra en hemläxa«, och det här hörde dit. En stor del av vårt rådslagsarbete har varit att titta igenom hela systemet för dem som har stått långt bort från arbetsmarknaden. Men vi tänker inte införa några tidsgränser. Ska det vara någon tidsgräns ska det vara att man har rätt att få aktiva insatser, så snart som möjligt.

Vilka slutsatser har ni dragit av den här hemläxan?

– Tidigare rehabilitering, men också att det fanns för lite personal som kunde sättas in för rehabilitering. Det var även för dåligt med krav på arbetsgivaren innan en sjukdomsperiod gått så långt att man faktiskt inte kunde vara kvar på det arbete man hade.

– Dessutom fanns brister i samordningen mellan olika insatser för dem som är multisjuka och har många olika problem samtidigt. Vi har nu ett förslag som vi kallar Moakontor, som ska samordna insatserna från alla olika delar, från myndigheter, kommun och landsting. Människor ska erbjudas aktiva, individanpassade insatser som leder till arbete.

Ni har också föreslagit ett omställningsavtal för rehabilitering och hälsa, och där ska arbetsmarknadens parter vara med är det tänkt. Vad skulle ett sådant avtal innehålla?

– Till att börja med så tror ju vi verkligen på den svenska modellen. Och en av de viktigaste aspekterna i den svenska modellen är att staten, arbets­givaren och de fackliga organisationerna tillsammans kan göra underverk. Man måste definiera vilket ansvar de tre parterna har. Omställning är ett område som jag är övertygad om kommer att växa i betydelse.

Det här gäller inte bara sjukskrivna?

– Nej, precis. Fler av oss måste ställa om kanske både en och två och tre gånger under ett yrkesliv. Då måste det finnas snabbare insatser: till kompetensutveckling, utbildning, eller ren rehabilitering för att kunna komma tillbaka.

– Och det vill jag ska ligga i en kompetensförsäkring. Jag har ju tänkt att också titta på frågan om kompetensutveckling – att man måste hitta större möjligheter till resurser för den enskilde arbetstagaren via en sådan försäkring.

Över till myndighetsområdet, där de rödgröna föreslår
effektiviseringar, bland annat indraget anslagssparande. Det har fungerat som en buffert för myndigheterna. Hur ska de klara sig utan det?

– Som läget är nu tycker jag att det är rimligt att göra den här indragningen, men exempelvis universiteten berörs inte. Men det behövs en översyn, för att få en helt annan långsiktighet i hur man styr myndigheter och hur man garanterar ekonomin.

– Staten måste för det första bli mycket bättre på att bedöma de åtaganden man kräver av myndigheterna och tillföra den finansiering som krävs. För det andra, och det tycker jag själv är ännu mer spännande inför framtiden, har vi tittat på diskussionen om statsbidragen till kommuner och landsting.

– Den har handlat om hur man ska kunna garantera kostnadsnivån långsiktigt. Vi vill utreda hur kostnadsutvecklingen i kommunsektorn bättre kan återspeglas i statsbidragen. Det tycker jag man måste titta på också när det gäller myndighetsanslagen.

Ni vill också spara in 20 procent av myndigheternas lokalkostnader. Hur blir det för museer och andra som har svårt att flytta till billigare lokaler?

– Det är ju en helhetsbedömning.

Så andra måste spara mer?

– Vi pratar om hopslagningar och effektiviseringar. Det påverkar också sådant som lokalkostnader. Det här är en rimlighetsbedömning, och jag kan inte svara på vad det betyder för exakt varje myndighet.

Jag vill också gärna att, när man tittar på myndigheter i framtiden, prövar var i Sverige – och inte bara var i Stockholm – som myndigheterna ska ligga. Jag tycker att det är viktig del i den framtida regionala och i den statliga politiken.

Kan det bli aktuellt att flytta myndigheter?

– Det är inte i första hand utflyttning, utan lokaliseringar. Det behövs förändringar av myndighetsstrukturen, och i det sammanhanget tycker jag att det är rimligt att man tittar på hela landet.

– Jag blev mer och mer intresserad av det här under mitt förra uppdrag i regeringen. Vi började titta på hur gammalmodig inte bara en del av myndighetsstrukturen är, utan också departementsstrukturen. Utbildning sågs som en fråga och näring som en annan. För att inte tala om miljö som en fråga och energi som en fråga. Så såg verkligheten ut på femtio- och sextio-talet, men så är det ju inte i dag. Jag vill titta över departementsstrukturen, så att det verkligen passar med hur de politiska utmaningarna och rollen som myndighetsutövare ser ut.

Under den här mandatperioden har delar av myndigheter bolagiserats, bland annat på infrastrukturområdet. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har sagt att de vill införa meddelarfrihet för anställda i statliga bolag.

– Vi har också det beslutet från vår partikongress i höstas. Dels handlar det om att arbetsvillkoren för de anställda inte får försämras vid en bolagisering, dels gäller det att garantera insynen för allmänheten och meddelarskyddet för de anställda. Då måste man se över lagstiftningen.

– Frågan har varit aktuell förr, och man har tyckt att det har varit svårigheter med hur man ska göra det. Men med den tilltagande bolagiseringen och det ökande behovet av både insyn och meddelarskydd för anställda, tvekar inte jag en sekund när jag säger att det här behöver man göra.

– Det gör också att vi kan se lite krasst på frågan om hur styrningen av en myndighet ska se ut, och i vilka fall man tycker att det ska vara bolag eller inte. Det ska inte vara för att man då slipper insyn.

Är det några verksamheter som du ser nu som skulle passa att bolagisera?

– Nej, jag har ingen sådan lista.

Vad tänker ni göra för att garantera villkoren för personalen vid bolagiseringar?

– Det finns ju två sätt. Det finns direktiv i samband med en bolagisering. Men det är också att se över lagstiftningen.

De rödgröna vill ha könskvotering i statliga bolagsstyrelser. Enligt en ST-undersökning av 19 stora statliga bolag är styrelserna ganska jämställda, men ledningsgrupperna är starkt mansdominerade. Vill ni agera i den frågan?

– Staten måste ställa större krav också på hur ledningarna ser ut. Jag tror personligen inte att man kommer så långt med lagstiftning, men man kan utnyttja ägarskapet till att ställa krav. Det är jag beredd att göra och det hoppas jag att alla partier är. I allt som politiken kan vara med och bestämma över ska man uppnå 40–60 eller 50–50.

Vad kan man göra då? Finns det några sanktioner?

– Man kan väl använda ägardirektiven. Man går in ganska mycket i detaljer på andra områden.

V och MP har sagt att de vill ha en mer individualiserad föräldraförsäkring, där pappan får en större reserverad del.

– Det har vi alla tre gjort, på alla våra partikongresser. Vi och Miljöpartiet har sagt 3-3-3, med en tredjedel av tiden för vardera föräldern och en tredjedel att fritt fördela mellan sig. Vänsterpartiet har gått lite längre och pratat om en rak delning.

Kommer ni komma överens om det här innan valet?

– Självklart kommer vi det. Vi kommer med ett samlat jämställdhetspolitiskt program innan valet. Det är ju inte bara föräldraförsäkringen. Det är viktigt i sig, men det handlar också om mäns våld mot kvinnor, våldtäktslagstiftningen, bolagsstyrelserna och kvotering. Det är ett antal områden. Så det är givet att det blir en större individualisering med en rödgrön regering.