Annah Björk är författare och journalist. Hennes bok "Ni måste flytta på er", handlar om sexism och tystnadskultur i musikindustrin.
Bild: Susanne Kind
Annah Björk är författare och journalist. Hennes bok "Ni måste flytta på er", handlar om sexism och tystnadskultur i musikindustrin.

Annah Björk: Nu hörs de tystade flickornas röster

KRÖNIKA2021-03-19

Jag såg revolutionen komma innan Metoo. Den startade bland unga popstjärnor och deras fans – som ingen tidigare lyssnat på. Nu är det dags för flickornas revansch.

2015 skrev jag min första förlagspitch. Boken, som då skulle heta Popfeminismen, handlade om hur den aktuella feministiska vågen skapats av dem som aldrig haft en stark röst – de unga popkvinnorna. Artister som Zara Larsson tog över en retorik som tidigare hörts från punkare eller akademiker. Med hjälp av sociala medier nådde deras antisexistiska budskap nu miljoner unga.

Boken antogs inte.

Och Zara Larsson ifrågasattes i media när hon undrade varför bara manliga artister var huvudakter på Bråvalla-festivalen.

Men revolutionen jag ville skildra hade bara börjat.

En solig sommardag 2014 intervjuade jag Molly Sandén på Mosebacke i Stockholm. Hon, som var känd som den unga balladtjejen från Melodifestivalen, hade tröttnat på att vara den tysta flickan som klappades på huvudet och snällt fick vänta medan manliga artister gick före i kön.

”I mina tidigare skivkontrakt hade jag regler för vad jag fick säga och inte. Jag fick inte yppa någonting som kunde skapa debatt” berättade hon.

Med uttalandet bröt hon inte bara mot musikbranschens tystnadskontrakt, utan även mot idéer om hur en flicka som hon ska uppföra sig. För mig fanns upprinnelsen till Metoo där. Medan Molly Sandén och hennes popsystrar satte ett dominospel av avslöjanden i rörelse, sökte jag mig in bakom kulisserna i den smutsiga industri som i decennier präglats av sexism, övergrepp och tystnadskultur.

Jag fann hur r’n’b-artisten Cherrie utsattes för ett övergrepp som fick henne att överge sina sångdrömmar, hur Tove Lo blev sexuellt trakasserad på sin arbetsplats i studion, hur en tonårig Zara Larssons högste skivbolagschef gjorde närmanden och hur producentkolleger saboterade för Laleh.

Jag fann mycket mer än vad som fick plats i min bok Ni måste flytta på er. Och jag såg protesterna.

Popartisternas synliggörande av sin egen utsatthet riktade ljuset mot andra flickor. Och ledde till att maktpositionerna växlade.

När Metoo-bomben väl briserade 2017 hörde inte musikbranschen till de explosiva. Få avslöjanden, minimalt med rockader på chefsposter och förtroendeuppdrag.

Nu är en ny generation unga kvinnor på väg in i arbetslivet. De har växt upp med Spice Girls girl power-budskap till frukost och Grynets ”Ta ingen skit” på Barnkanalen. För dem är det självklart att hellre ta råd från Beyoncé än någon 40 år äldre gubbe.

Den 26 april har Molly Sandén chans att vinna världens finaste filmpris, en Oscar, med låten ”Husavik”.

Det är kanske inte en vinst i klass med kvinnlig rösträtt. Men ytterligare en seger för den marginaliserade och nedtryckta flickans röst.

 

Annah Björk, författare och journalist.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.