De fattiga får betala

KRÖNIKA2003-08-06
Av:  Jan-Åke Porseryd

Återigen blev den svenska hjälpen till världens nödlidande en politisk förhandlingsfråga i Sverige. I budgetmanglingen mellan socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet blev biståndet en ”besparingspost”.

I tider av skriande fattigdom på nästan alla kontinenter (och med brinnande krig i Irak med åtföljande humanitära katastrofer) är det rika Sveriges politiska ledare alltså beredda att göra nya neddragningar.

Det är en sorglig, en deprimerande utveckling.

Att behoven är omättliga är lätt att konstatera för var och  en som är läskunnig.

1,2 miljarder människor lever på mindre än en amerikansk dollar per dag. Ytterligare 1,6 miljarder lever på mindre än två dollar per dag.

Fattigdomen på jorden är med andra ord upprörande stor. Det handlar om brist på tillgång till mat, mark, boskap, jordbruksredskap, vatten och hälsovård.

Men också sådant som skolgång för barnen, att kunna ge döda släktingar en hedervärd begravning och tillgång till sociala nätverk.

”Fattigdom är smärta, den känns som en sjukdom. Den angriper en människa inte bara materiellt utan också moraliskt. Den äter upp den egna värdigheten och driver en till fullständig förtvivlan”, som en person i den fattiga världen utryckt det.

Här är några konkreta exempel:

  • Mer än 14 miljoner människor i Etiopien och Eritrea behöver snar hjälp för att överleva. Torkan har gjort att människorna är i desperat behov av mat, mediciner och rent vatten. Bara 40 procent av barnen i åldern sju till elva år i Eritrea går i skolan.
  • Över en halv miljon flickor och kvinnor i u-länderna dör i samband med förlossningen. I u-länderna avlider fler kvinnor i samband med förlossning än i någon sjukdom eller olycka eller annan enskild orsak. Mödradödligheten är i själva verket en  ständigt pågående, tyst katastrof.
  • Tiotals miljoner barn lever i djupaste fattigdom och utanförskap i världens stadsmiljöer där de utsätts för våld och exploatering. Aids/hiv-epidemien  förvärrar deras situation i alltfler länder.

Det är möjligt att finansminister Bosse Ringholm rycker på axlarna åt sådana fakta när han går omkring i det välmående villaområdet i Enskede i Stockholm, men förhoppningsvis är det inte så. Det var i alla fall han, s-regeringens chefsförhandlare, som föreslog ett stort besparingssnitt i biståndsbudgeten.

Nu kom sparandet att bli mindre efter motstånd från vänsterpartiet och miljöpartiet; 400 miljoner av årets pengar skjuts till nästa år.

I samarbetsavtalet mellan regeringen, v och mp efter valet förra året var man överens om att sträva efter att återupprätta biståndsmålet, en procent av BNI, under mandatperioden.

Nu tar man i stället ett steg bakåt.
Världens fattiga får betala.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.