De fattiga får betala

KRÖNIKA2003-08-06
Av:  Jan-Åke Porseryd

Återigen blev den svenska hjälpen till världens nödlidande en politisk förhandlingsfråga i Sverige. I budgetmanglingen mellan socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet blev biståndet en ”besparingspost”.

I tider av skriande fattigdom på nästan alla kontinenter (och med brinnande krig i Irak med åtföljande humanitära katastrofer) är det rika Sveriges politiska ledare alltså beredda att göra nya neddragningar.

Det är en sorglig, en deprimerande utveckling.

Att behoven är omättliga är lätt att konstatera för var och en som är läskunnig.

1,2 miljarder människor lever på mindre än en amerikansk dollar per dag. Ytterligare 1,6 miljarder lever på mindre än två dollar per dag.

Fattigdomen på jorden är med andra ord upprörande stor. Det handlar om brist på tillgång till mat, mark, boskap, jordbruksredskap, vatten och hälsovård.

Men också sådant som skolgång för barnen, att kunna ge döda släktingar en hedervärd begravning och tillgång till sociala nätverk.

”Fattigdom är smärta, den känns som en sjukdom. Den angriper en människa inte bara materiellt utan också moraliskt. Den äter upp den egna värdigheten och driver en till fullständig förtvivlan”, som en person i den fattiga världen utryckt det.

Här är några konkreta exempel:

  • Mer än 14 miljoner människor i Etiopien och Eritrea behöver snar hjälp för att överleva. Torkan har gjort att människorna är i desperat behov av mat, mediciner och rent vatten. Bara 40 procent av barnen i åldern sju till elva år i Eritrea går i skolan.
  • Över en halv miljon flickor och kvinnor i u-länderna dör i samband med förlossningen. I u-länderna avlider fler kvinnor i samband med förlossning än i någon sjukdom eller olycka eller annan enskild orsak. Mödradödligheten är i själva verket en ständigt pågående, tyst katastrof.
  • Tiotals miljoner barn lever i djupaste fattigdom och utanförskap i världens stadsmiljöer där de utsätts för våld och exploatering. Aids/hiv-epidemien förvärrar deras situation i alltfler länder.

Det är möjligt att finansminister Bosse Ringholm rycker på axlarna åt sådana fakta när han går omkring i det välmående villaområdet i Enskede i Stockholm, men förhoppningsvis är det inte så. Det var i alla fall han, s-regeringens chefsförhandlare, som föreslog ett stort besparingssnitt i biståndsbudgeten.

Nu kom sparandet att bli mindre efter motstånd från vänsterpartiet och miljöpartiet; 400 miljoner av årets pengar skjuts till nästa år.

I samarbetsavtalet mellan regeringen, v och mp efter valet förra året var man överens om att sträva efter att återupprätta biståndsmålet, en procent av BNI, under mandatperioden.

Nu tar man i stället ett steg bakåt.
Världens fattiga får betala.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA