Den rasistiske kungen

KRÖNIKA: JAN-ÅKE PORSERYD2003-12-16
Av:  Jan-Åke Porseryd

Med stigande fasa lade jag nyligen ifrån mig Adam Hochschilds bok Kung Leopolds vålnad
Skildringen av det folkmord som begicks i Kongo tjugo år runt det förra sekelskiftet – från 1890 till 1910 – är en skrämmande läsning.
Nära tio miljoner människor mördades i Leopolds och hans lakejers jakt på elfenben och gummi.
I början av femtiotalet – när jag växte upp – var den vite kolonisatören i Afrika fortfarande hjälten med stort H även i Sverige. Den inhemska svarta befolkningen beskrevs antingen i nedlåtande termer eller som ett hot mot den vite mannen och kvinnan. Upproren mot de vita härskarna kallades kriminella gangsterattacker.
Men att afrikanernas vrede varit en berättigad vrede visar inte minst Hochschilds mästerliga bok.
Hochschild, amerikansk historiker och journalist, menar att blodbadet i Kongo var ett dödande av Förintelsens dimensioner.

Leopold bestämde sig redan som kronprins för att hans land, Belgien, behövde en egen koloni.
Med hjälp av den engelske äventyraren Henry Stanley lyckades han, med list och mutor, på kort tid skaffa full kontroll över Fristaten Kongo, som blev hans privata egendom. Kungens medarbetare gick bokstavligen över lik för att kuva befolkningen.
Sedan följde en nästan obeskrivlig grymhet för att samla in först elfenben och senare gummi. De afrikaner som inte lyckades fylla kvoten av gummi piskades (ofta till döds), stympades, sköts eller dränktes.
De belgiska officerarna och tjänstemännen utvecklades till veritabla sadister. Om René de Permentiers berättas att han lät hugga ned alla buskar och träd kring sitt hus för att kunna stå på verandan och skjuta till måls på förbipasserande. Om han fann ett endaste löv på gården, som kvinnliga fångar hade sopat, gav han order om att ett dussin av dem skulle halshuggas. Om han fann en dåligt ansad stig i skogen befallde han att ett barn skulle dödas i närmaste by.
Två officerare hängde upp en man i en palm och tände eld under honom så att han stektes ihjäl.
På ett annat ställe dödades fångar genom att man hällde gummi över deras huvuden och tände på.

Leopold blev en av världens rikaste män. Han tros ha gjort en inkomst på elva miljarder kronor i dagens penningvärde på den avskyvärda hanteringen i Kongo (som han själv aldrig besökte). Strax före sin död 1909 sålde(!) han Kongo till belgiska staten.
En medborgarrättsrörelse med namn som Edmund Dene Morel, Roger Casement och Mark Twain öppnade många européers och amerikaners ögon för grymheterna. Leopolds anseende svärtades gradvis ned, men befolkningen i Kongo fick det sannolikt inte nämnvärt bättre.
Inför FNs stora konferens om rasism i Durban i Sydafrika, som inleds den sista augusti, kräver afrikanska ledare en ursäkt och kompensation för slaveriet.
Rimligt är att även Kongos befolkning gottgörs för vidrigheterna under Leopolds tid.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

ÄMNEN:

Internationellt
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA