Hinder för ett kritiskt tänkande

KRÖNIKA: CHEFREDAKTÖREN2014-10-07
Människor har en tendens att isolera sig bland likar. Den som inte reflekterar över detta kan dra fel slutsatser om en befolkning. Det skriver chefredaktör Alexander Armiento i en krönika.

Överallt fanns så många som sade att de skulle rösta på samma parti. När valresultatet inte nådde upp till förväntningarna var slutsatsen självklar – det måste handla om ett gigantiskt valfusk.

»Vi borde rimligtvis haft runt 40%«, skrev den sverige­demokratiska lokalpolitikern på sin officiella Facebook-sida.

En enorm konspiration, alltså, där en mängd valförrättare på något mystiskt sätt medverkat till att gömma undan två tredjedelar av partiets röster – men utan några som helst vittnen eller bevis.

Det trodde nu inte Sverigedemokraternas lokala ordförande på, när ortens tidning ringde upp och frågade om saken. Kanske blir han på nästa partimöte beskylld för att vara en del av konspirationen. Misstankarna om ett omfattande valfusk fick nämligen stöd av åtskilliga sverigedemokratiska sympatisörer som på Facebook instämde i teorin.

För den som står utanförblir det tydligt att den som drar slutsatser om vad människor i allmänhet tycker utifrån det hon eller han själv får höra riskerar att hamna väldigt snett. Det gäller inte bara sverigedemokrater; det fanns nog också en och annan som på valdagen var övertygad om att Sverige­demokraterna inte skulle klara riksdagsspärren, utifrån studier av sin egen bekantskapskrets.

Ju mer vi har gemensamt med de människor vi rör oss bland till vardags, desto större är naturligtvis sannolikheten för att vårt umgänge inte är särskilt representativt för befolkningen i stort. Den som inte reflekterar över det kan lätt dra felaktiga slutsatser om svenskarnas politiska åsikter – eller för den delen om deras semestervanor, deras kulinariska preferenser eller deras bruk av svordomar. Inte sällan har jag själv insett att jag gått i den fällan, när jag förvånats över vad människor svarat i en undersökning.

Möjligheten att isolera sig bland likar har alltid funnits. I dag kan vi ta in information från många källor men ändå slippa möta avvikande åsikter, om vi väljer nyhetskanaler, Facebookvänner och Twitterkonton med omsorg. Den digitala revolutionen har gett oss möjligheten att forma vår egen privata offentlighet – där få säger emot oss.

Vi har dessutom en tendens att omedvetet fästa större uppmärksamhet vid information som bekräftar våra egna uppfattningar. Inom beteendevetenskapen talar man om konfirmationsbias. Den som tycker att en person är slarvig kommer att lägga märke till varje misstag som hon eller han gör, den som tycker att samma person är ordentlig ser i stället att strumporna är sorterade efter färg även om kaos råder i resten av hemmet.

När en grupp människor alltmer övertygat förnekar att människans utsläpp påverkar klimatet är det kombinationen av konfirmationsbias och ett självvalt, likriktat informationsflöde som göder deras världsbild.

För att undvika att fastna i konspirationsteorier måste vi vara kritiska till våra egna tankemönster. Risken är annars att vi slutar som valresultatsförnekare. 

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.