Kulan i luften

KRÖNIKA: KRÖNIKA JAN-ÅKE PORSERYD2003-12-11

Våren är här och fotbollssäsongen är igång.

Gröna planer, en stark öppning på fotbollsallsvenskan, mycket mål och stor publik. Vad mer kan en fotbollsälskare önska sig.

Det är förunderligt vilken dragningskraft fotbollen har – oavsett om man är aktiv utövare eller åskådare.

Överallt, runt om i världen, kickas det boll. Alltifrån smågrabbar och -tjejer på gator och gräsmattor till proffsspelarna på de stora arenorna.

Jag minns hur jag för ett antal år sedan skjutsade runt fotbollsspelande sonen Anders till idrottsplatserna i Stockholmstrakten.

En söndagseftermiddag t ex stod jag på en grusplan vid Lyckebyskolan söder om Stockholm och följde med lidelse Värtans J 17-lag och dess kamp mot Vendelsö.

När grabbarnas match var klar intogs arenan av Vendelsös och Värmdös tjejlag, 15 år gamla.

Likadant ser det ut på fotbollsplanerna runt om i landet i dag – vår, sommar och höst.

Fotboll har blivit vår kanske största folkrörelse.

Fotboll är ”ett bollspel mellan två lag, vanligtvis med elva spelare i varje. Spelet går ut på att förpassa bollen i motståndarens mål.” Så sakligt och lite torrt beskrivs det i uppslagsboken.

Men fotboll är ju så mycket mer, det vet vi alla som lockats av spelets magi. Här finns glädje och besvikelse, fantasi och kamratskap.

Skönlitterära författare har velat beskriva kraften i fotbollens väsende. Idrottstokige P O Enquist skildrar glimrande i en novell hur den danske stormålvakten Peter Schmeichel genom ett enda misstag – en oförsiktig utrusning och bollen seglade över honom i mål – spelade bort Danmark från USA-VM 1994: ”Det var ett klassiskt fall av övermod. Hade han lyckats, som så många gånger förut, hade det varit en fröjd att se, som så många gånger förut. Nu blev det en fasa.”

VM- och EM-slutspelen är essensen. Världens skickligaste spelare i en fascinerande kamp, som numera utspelas inför ögonen på miljontals TV-tittare.

Förra året vann svenska damlandslaget silver i EM på hemmaplan efter finalförlust mot Tyskland.

Om en dryg månad inleds herrarnas VM i Japan och Sydkorea, en höjdpunkt att se fram emot. Missa inte Sveriges öppningsmatch mot England den 2 juni!

Förra VMet i Frankrike spelades utan svenskt deltagande. Men vem minns inte den härliga sommaren 1994 då fotbollslandslaget grävde guld i USA (som blev ett brons) och svenska folket gick i ett lyckorus. Vem har glömt Tomas Brolins genialitet, Ravellis straffräddningar eller Kennet Anderssons nickmål?

Nu startar alltså skådespelet igen.

Ett kommersiellt jippo, fnyser många.

Visst är stora pengar med i bilden. Men fotbollens idé – att ”joxa med trasan” som Nacka Skoglund en gång uttryckte det – går aldrig att utplåna.

Skuggan över VM-turneringen är att den delvis arrangeras i Sydkorea. Ett land där fackliga medlemmar jagas av kravallpolis.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA