Mattias Hagberg: Fångade av populism

KRÖNIKA2007-05-08

Vi kan kalla honom K. Han hade åkt in och ut på kåken. Det hade mest varit olika narkotikabrott och stölder, ett typiskt missbruksliv. Nu satt han på Hallanstalten efter att ha åkt fast med ett halvt kilo amfetamin. Han berättade om ett torftigt liv innanför murarna; om tristess, frustration och ensamhet. Om den märkliga stämning som uppstår när unga kriminella män tvingas leva tätt tillsammans under lång tid.

Men han berättade också om ett torftigt liv utanför murarna. Hur han gång på gång muckat till ett liv utan bostad, arbete eller drogfria vänner. Hur det enda som alltid fanns kvar var skulderna. Han berättade om hur smärtsamt lätt det var att falla tillbaka i det gamla när det inte fanns några andra alternativ: »Vem vill sitta i en lägenhet som man fått av socialen, utan vänner eller jobb«, sa han.

                                           •l•

K är inte ensam. Hans erfarenhet är inget undantag. En majoritet av alla som döms till fängelse återfaller i brott. Det finns forskning som pekar på att fängelsestraffet snarare ökar än minskar brottsligheten, att fängelset göder hat och bitterhet och ökar de intagnas utanförskap, i stället för tvärtom. Flera rapporter och reportage har pekat på den omöjliga livssituation som de flesta fångar hamnar i efter avtjänat straff, ett liv utan jobb eller bostad där vägen tillbaka till kriminalitet och missbruk är den enda möjliga.

Just nu pågår en kraftig utbyggnad av den svenska kriminalvården. Inom loppet av några år kommer Sverige att få två tusen nya platser i fängelser och häkten. Två tusen platser är mycket. Särskilt om man beaktar att Sverige i dag har ungefär fem tusen fängelseplatser. Utbyggnaden kommer att belasta statsbudgeten med ungefär två miljarder kronor om året.

Utbyggnaden kan inte ses som något annat än ett monumentalt misslyckande, såväl politiskt som socialt och ekonomiskt. Alla med inblick i den svenska kriminalvården vet att fängelser inte är någon bra lösning, att fängelset är ett misslyckande.

Så varför fortsätter utbyggnaden? Hur kan det komma sig att våra ledande politiker låter fängelsesystemet expandera mot bättre vetande?

                                         •l•

Populism är tyvärr den mest sannolika förklaringen.
I dag kan man göra en snabb politisk karriär genom att kräva hårda straff, fler poliser och större fängelser. Se bara på Fredrik Reinfeldt och Thomas Bodström.

Fredrik Reinfeldt profilerade sig tidigt genom att påstå att det svenska rättsväsendet daltar med kriminella. Och Thomas Bodström blev på några få år en av Sveriges populäraste politiker genom att satsa på hårda tag i kriminalpolitiken.

Men det är aldrig någon som har daltat med K. I stället har samhället dömt honom till ett livslångt utanförskap, ett straff som inte kommer att göra honom drogfri eller laglydig, snarare tvärtom.

Mattias Hagberg är frilansjournalist och författare. Förra året kom hans bok Släpp fångarna loss - ett reportage om brott, straff och frihet (Atlas).

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

ÄMNEN:

Kriminalvården
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA