Offra inte livet

KRÖNIKA: ÅSA MOBERG2003-12-08

I en valrörelse framstår politiken ofta i sin sämsta dager, så till den grad att man kan undra varför ”demokrati” är ett heligt begrepp. Kanske det enda heliga som finns i vår tid. Gud kan man ha vilken åsikt som helst om numera, men Gud nåde den som misstror demokratin!

Personligen har jag svårt att dela den allmänna oron över att partiväsendet inte lockar dagens ungdom, även om detta kan leda till att partierna inte har kvar en enda medlem 2013. Så kan det gå om medlemsantalet fortsätter att minska som hittills, enligt statsvetaren Olof Petersson.

Vad blir följden? Kommer allt samhälleligt beslutsfattande och allt medborgarengagemang att upphöra? Det tror ingen. Men det måste få andra former. Partipolitikens arbetsmetoder har inte förändrats sedan jag var medlem i SAP på 70-talet. Redan då kändes partiväsendet urmodigt.

Detta stillasittande, detta lyssnande och       tigande i rituella former, kan döda intresset för politik hos vilken samhällsintresserad medborgare som helst.

Värst av allt är att de nya som inte knäcks av veteranernas motstånd ofta bränns ut av sin egen framgång. Det är omöjligt för en ambitiös politiker att vara nöjd med sin egen insats.

I en av de givande debatterna i SVTs ”Valbar” pekade någon på problemet att politiken kräver allt eller intet av sina aktiva. ”Åh, en ung kvinna, en småbarnsmamma, underbart!”, säger alla partier och försöker vräka över den unga mamman förtroendeuppdrag. Tills hon hoppar av.

Själv minns jag en sak som var särskilt svår i partipolitiken och det var alla kurser och konferenser som krävde att man skulle vara hemifrån en natt eller två. För småbarnsföräldrar är sådant hopplöst. För invandrarkvinnor likaså. Men jag som var en ung svensk kvinna utan barn måste alltid hitta på en ursäkt som hade med mitt journalistjobb att göra. Jag kunde omöjligen säga som det var: att min sambo aldrig skulle gå med på sådana utflykter från hemmet.

Han var ingen svartsjuk muslim, han var en vanlig blond svensk, ”äktsvensk”, som en av mina invandrade vänner har lärt mig att man måste vara i det här landet. Om jag hade låtsats om att jag brydde mig om min sambos synpunkter hade jag samtidigt dömt ut mig själv, sådana kvinnor ville partiet inte ha.
Hur många sådana dolda anledningar att hoppa av politiken kan det finnas? Hundratals eller tusentals? De politiska partiernas oförmåga att uppfatta de verkliga orsakerna till medlemsbortfallet får dock sitt rättmätiga straff: de nya medlemmarna uteblir.

Mitt tips är att det parti som kan erbjuda ett ”lågdosengagemang” kommer att få hur många nya medlemmar som helst. Det är inte intresse som saknas, det är tid. Det måste öppnas en möjlighet att vara partipolitiskt aktiv en kväll i månaden eller en timme i veckan, utan att hamna under pressen att offra sitt liv för partiet.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA