Philip Teir är författare och journalist, bosatt i Helsingfors.
Bild: Helen Korpak
Philip Teir är författare och journalist, bosatt i Helsingfors.

Philip Teir: Pandemin gjorde mig blyg inför Sverige

KRÖNIKA2022-02-09
Av:  Philip Teir

”Ha en bra dag min vän, och ta hand om dig”. Mannen som laddar mitt SL-kort vid T-centralen i Stockholm säger kanske så till alla kunder, men orden känns ändå som en varm omfamning från högre makt. Jag har precis kommit till Sverige för första gången på länge, och blir rörd över vänligheten. Pandemin har skapat en märklig bilateral blygsel mellan de nordiska länderna. Man vet inte riktigt hur man ska bete sig. När jag reser från Helsingfors är halva samhället fortfarande stängt, men i Sverige är restriktionerna betydligt mildare. Just den här sena januaridagen känns det välkommet. Kanske blir allt normalt till slut.

Ett liknande bemötande får man sällan i Finland. Rör man sig i mer språkligt blandade delar av Helsingfors kan man stöta på ett utländskt ”bror” eller ”kompis”, men det är som att den finska språkkulturen ganska snabbt kväser spontana vänligheter. Det formella sätt som vi pratar på i offentligheten lägger sig som en våt filt över frikostig glädje. Här är vi sakliga, även när det inte är kö och det borde finnas rum för lite småprat. Allt annat är suspekt. Jag minns en historia om en kompis som hälsade glatt på busschauffören, som i sin tur blev arg eftersom han trodde hälsningen var ironisk.

Och här blir det plötsligt komplicerat: jag kan absolut gilla den gråtrista likgiltigheten hos en finländsk byråkrat som jobbat på samma ställe i 30 år och säger hej som om det vore det en stor ansträngning. Jag kan tycka om en viss kärvhet. Det raka tilltalet kan till och med inge trygghet och respekt. Hellre det än en ung person som lärt sig kundservice på en teambuilding-kurs och glatt räcker över min ”cheese sandwich” på finnglish – trots att vi precis pratat finska. Eller det motsvarande fenomenet i Sverige, som man stöter på ibland, när man får komplimanger för att man klarat av att välja mellan kolsyrat och icke-kolsyrat: ”lysande val!”.

Ibland sägs det att Sverige styrs av en kundmentalitet. Att man är beredd att reklamera även sina barns lärare om de inte motsvarar förväntningarna. Den senaste tiden har det pratats om hur Internationella Engelska Skolan bestämmer om skolelevers kjollängd. Det känns svenskt för mig: att det finns föräldrar som vill ha just denna tjänst. Samtidigt har Finland knappt några privatskolor alls, och har sluppit hela diskussionen. Ändå tycks barnen kunna klä sig till skolan varje morgon utan större problem.

Killen i tunnelbanan lät i alla fall genuint vänlig. Vi finländare har nog ett och annat att lära oss. Som att man kan se någon i ögonen som man inte känner. Och säga ”Ta hand om dig” – utan att det är ironi.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.