Sarah Britz är chefredaktör och ansvarig utgivare för gatutidningen Faktum.
Sarah Britz är chefredaktör och ansvarig utgivare för gatutidningen Faktum.

Sarah Britz: Människorna vars röster inte räknas

KRÖNIKA2022-09-01
Av:  Sarah Britz

Det plingar till i min telefon. Kivra meddelar att jag fått post från Valmyndigheten samtidigt som jag möter Faktumförsäljaren Bertil i foajén till kontoret och redaktionen i Göteborg.

– Nu ska jag köpa en elbil! Du hörde väl på nyheterna att alla ska ha råd att köpa en?

Bertils humor är rå. Hans situation svår. En kraschad rygg bedövades med en okontrollerad utskrivning av starka värktabletter. Snart var beroendet hans vardag och jobbet som chaufför ett minne blott. Efter år av sjukskrivningar är hans pension låg. I påsen som hänger på hans rullator ligger dagens inköpta Faktumtidningar, som han ska sälja vidare på sin försäljarplats vid matbutiken.

Men trots allt – han har en fast adress dit röstkortet skickas. Och han kan legitimera sig.

Dessa ting saknar många tusentals röstberättigade i Sverige: de som är hemlösa, som flyttar runt på kommunala akutboenden, bor hos vänner, under broar och i parker.

Jag har inte hört en enda politiker i valrörelsen lyfta frågan om hemlöshet och den avsaknad av medborgerliga rättigheter – och skyldigheter – som frånvaron av en fast adress innebär.

Som hemlös är du utanför. Utan pengar är det nära nog omöjligt att bli upptagen i den digitala gemenskap som i dag är så självklar för de allra flesta.

Vad gör du utan bank-id? Utan en smart telefon?

För den som lever i ett utanförskap går mycket tid till att köa för att få gratis mat hos kyrkan eller någon frivilligorganisation, varor som skänkts av livsmedelskedjor som vill minska kostnaden för matsvinn och samtidigt få cred för sitt sociala hållbarhetsarbete. Eller så ägnas tiden åt att försöka få tag i socialjouren för att bli en av de utvalda som får en säng att sova i just denna natt.

En vardaglig karusell i väntan utanför samhället.

Under pandemin gick sjukvården, civilsamhället och myndigheter samman för att samordna hemlösas möjligheter till vaccinering. De fanns inte med i någon nationell strategi.

I Göteborg nåddes minst 1 200 personer som självmant inte skulle ha sökt upp en vaccinatör, men när det mobila teamet kom till mötesplatser där de kände sig trygga så fungerade det.

Liv räddades.

Varför finns det inte en nationell strateg med uppgift att säkerställa att hemlösa och andra som befinner sig i socialt utanförskap kan använda sin rösträtt? Hur kommer det sig att deras röster varken hörs eller räknas i den offentliga debatten?

I dag finns inga ambitioner att alla ska med. Det parallellsamhälle som jag och många med mig ser förknippar vi inte med organiserad brottslighet och gängkriminalitet. Snarare med en tyst grupp som låses in i utanförskapet och som, utan att någon märker det, berövas sina medborgerliga rättigheter och skyldigheter.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.