Ulrika Hjalmarsson: Lära sig säga nej – fy, vad trist
De flesta gnällstressare skulle må bra av att säga ja lite oftare, skriver journalisten Ulrika Hjalmarsson.
Lär dig säga nej så slipper du stressen! Jag vet inte hur många gånger jag nåtts av det rådet från coacher, terapeuter och andra livsstilsrådgivare. Svaret på vår tids stora livsfråga skulle alltså vara… nej? Jag skulle faktiskt vilja påstå motsatsen. Problemet är ju inte att vi har för mycket att göra utan för lite. Alla som tvivlar, kolla in närmsta shoppingcenter. Det är knappast nödvändiga basvaror i de där kassarna.
Och nu talar jag inte om människor som faktiskt blivit sjuka av stress, för jag vet att ni finns, utan om oss andra, som dras med en obehaglig känsla av att vi inte riktigt nått så långt som vi borde. Går och är lite småmissnöjda över att livet bara traskar på, och ganska snabbt också. Så att det ibland känns som om man liksom är en halv ruta efter hela tiden. Ni som just upptäckt Facebook eller modebloggar kanske fattar. Lite svårt att ligga i framkant. Då är det lätt att famla efter vår tids favvoursäkt. Stress med livspusslet. För genast är folk så förstående. Och kommer med rådet »du måste säga nej oftare«. Särskilt kvinnor anses vara extra dåliga på det.
— •l• —
Ett rungande nej ska vi till exempel kasta fram så fort någon kommer dragandes med ett nytt projekt på jobbet. Det blir vi bara utbrända av. Vi måste klara ett nej till den där muffinsen om vi inte vill framkalla diabetes och kärlkramp. Det bör bli fler nej till våra barn så att de slipper bli klängiga curlingbarn och vi måste också våga säga nej till sex oftare. Punkt.
När vi sedan sagt nej till alla yttre krav så ska vi stänga av mobiltelefonen och bara dra oss undan och… ja vaddå? En helkväll i badkaret med pedikyr och oljor? Promenera fram och tillbaka utmed havet med vinden rufsande i håret? Sitta uppkrupen i soffan med en pläd och en kopp varmt te och bara vara? Ursäkta mig, men låter det inte ganska tråååkigt?
— •l• —
Jag tror att de flesta av oss gnällstressare skulle må mycket bättre av att i stället göra precis tvärtom – lära oss säga ja lite oftare. Sluta backa oss ur ett jobbigt läge. Utan gasa på. Aktivt välja och hitta på egna förslag. Ta initiativ och chansa på något nytt. Den som själv hittar på något kul att göra på helgen är sällan den som till slut återigen finner sig själv i rollen som logistikansvarig för alla andras aktiviteter. Ingen vägrar den som leder det nya spännande projektet på jobbet lite avlastning från trivialare arbetsuppgifter. Att våga kasta sig handlöst in i nya projekt som man inte har en aning om hur de kommer att sluta kan faktiskt vara en väldigt avstressande upplevelse. Det går inte att ha full koll så man är tvungen att ta en sak i taget.
Så satsa på ett ja till något eget i stället för att backa. Kan själv – det är en skön känsla. Det visste man redan som tvååring. Undrar när den kunskapen föll bort.
Ulrika Hjalmarsson är programledare för Kropp & Själ i Sveriges Radios P1.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
