Frossa i film i sommar

KULTUR: FILM OCH DVD2016-06-14
För länge sedan innebar sommaren en nostalgisk höjdpunkt, där olika filmkavalkader avlöste varandra. Under en vecka kunde exempelvis alla James Bond-filmer rulla på den lokala biografen, medan man en annan vecka kunde vältra sig i gammal John Wayne-celluloid. Det här var alltså före VHS:ens och DVD:ns tid. Film såg man på bio. Även gammal sådan. I sommar ges faktiskt liknande möjligheter, om än i mindre skala.
Av:  Fredrik Sahlin

Orlando. Virginia Wolf-filmatiseringen från 1992 där den till synes evigt unga Tilda Swinton spelar den faktiskt evigt unga titelfiguren som lever sig igenom den brittiska historien, från 1500-tal och framåt. Det här är en klassiker som tillsammans med en hel del andra lika kända alster (från Fassbinders Querelle till Kieslowskis Den blå filmen) återuppstår och likt ovanligt vitala zombies vandrar över den svenska biorepertoaren i sommar. Ta chansen. Det är en sliten devis, men film är faktiskt bäst på bio. (22/7)

Legenden om Tarzan. Sommar betyder ju också strikt kommersiella blockbusters och det här är en påkostad Hollywood-bumling, som jag ändå ser fram emot. Dels för att det är Alexander Skarsgård som spelar den hårlöse apan, dels för att undertecknad en gång i tiden var knappologisk Tarzan-vetare. Viss skepsis skuggar så klart förväntningarna om återseendets glädje, yrkesmannen i mig vädrar fara, men fram tills för­texterna börjar rulla dristar jag mig till att vara försiktigt positiv. (Bio 13/7)

Kollektivet. Efter svartsynta utflykter i de mänskliga relationernas landskap, i Festen och Jakten, gör danske Thomas Vinterberg här ett mer lättsamt återbesök i sin tidiga barndoms kollektivboende. Man får intrycket att han trivdes – till skillnad från de flesta andra tillbakablickar på fenomenet är Vinterbergs vittnesmål nämligen överraskande nyanserat och positivt. Och underhållande. (Bio 15/7)

Fimpen. Så här i EM-tider kan den här fina Bo Widerberg-dribblingen från 1974 ge moraliskt stöd. Det handlar om 8-årige Fimpen som visar sig vara en världsspelare av rang, som till och med platsar i Sveriges A-landslag. Extra kul att Ralf Edström, Rolle Sandberg och de andra i succégänget från nämnda VM-år spelar sig själva. Fimpen finns så vitt jag kan se bara som VOD på triart.se – där man också kan passa på att streama en annan annars svårhittad Widerberg-klassiker, Joe Hill.


Fredrik Sahlin är filmrecensent och journalist.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.