Att ställa ut på Bildmuseet i Umeå är stort, tycker Mats Jonsson, som kallar det ”ett riktigt internationellt museum för modern samtidskonst”.
Bild: Bertil Janson
Att ställa ut på Bildmuseet i Umeå är stort, tycker Mats Jonsson, som kallar det ”ett riktigt internationellt museum för modern samtidskonst”.

Tafflig tecknare får det fula att se bra ut

KULTUR: SERIER2022-06-16

Det naivistiska är nödvändigt, taffligheten medveten och kärleken till bilder och bubblor stark. Att serietecknaren Mats Jonssons säregna stil numera platsar på museum tycker han känns ”lyxigt”, men också nervöst.

Av:  Bertil Janson

Serietecknaren och författaren Mats Jonsson nådde långt utanför serieläsarnas krets med sin senaste bok, den Augustprisnominerade När vi var samer. I den utforskar han både sin egen privata släkthistoria, med rötter i skogssamebygder i norra Norrlands inland, och det kulturella folkmord som han menar att skogssamerna blivit utsatta för. Utnyttjade, osynliggjorda och liksom bortkastade ur historien, med staten och kapitalet som diskreta aktörer i bakgrunden.

Mats Jonsson är även frispråkig debattör, aktuell med två olika utställningar i sommar och en av de drivande krafterna bakom Ådalens Industrimuseum, som nyligen öppnat i den hembygd han för ett par år sedan flyttade tillbaka till.

Lägg till detta ett sjuttiotal resor över hela landet sedan i höstas, för att prata om senaste boken, och det säger sig självt att Mats Jonsson haft rätt fullt upp på sistone.

När vi träffas har han landat i Umeå för att lägga sista handen vid utställningen Fortfarande same. I ett rum på fjärde våningen i Bildmuseet, med utsikt över Umeälven, visas originalbilder och skisser till När vi var samer. I montrar finns även föremål med samisk anknytning, som hans farfars mors silverkrage och farföräldrarnas rotslöjd. Och, inte minst, den i boken väldigt centrala ”spanna”. I den ovala lilla träkistan hade Mats Jonssons farfar låst in hela sin samiska bakgrund och historia, vilken kom fram i ljuset först efter hans död, när låset lirkats upp i samband med bouppteckningen. Mats Jonsson var då i tioårsåldern och upptäckten inget som berörde honom. Inte på djupet, inte då. Intresset för det samiska kom långt senare.

Att spanna numera är ett viktigt, snudd på heligt, föremål för serietecknaren är uppenbart. Han tog själv tåget ned till sin farbror i Sollentuna för att hämta den till utställningen. Posten vågade han inte anlita. Att råka glömma träkistan på tåget fanns inte på världskartan.

– Det var lite som i filmer när någon har en handboja runt handleden fastlåst i en viktig portfölj, säger han och ler.

Ett blickfång i utställningen är väggmålningen, den första Mats Jonsson någonsin gjort. De tre förstorade rutorna ur boken ger ett maffigt intryck. Det är svart på vitt, i skarp kontrast, i storformat. I rutorna visas hur huvudpersonen bokstavligen slår sig igenom sitt nutida omedvetna samtidsskal, med ”krasch”-effekt och allt, för att i tredje rutan landa i 1800-talets Koppsele i Västerbottens inland. ”Urhemmet”, som Mats Jonsson kallar det, där hans samiska förfäder för bara ett par generationer sedan levde sina liv.

Att han valt att lyfta fram just dessa rutor beror på att de är både symboliska och centrala i boken. Ögonblicket när han slår sig ut ur okunskapen.

– Det är också väldigt mycket seriekänsla i en bild när någon slår sönder något. Det finns inte så mycket annat i boken som är så symboliskt och samtidigt seriemässigt. Och jag vill vara trogen mediets rötter.

Mats Jonsson älskar serier, det säger han utan förbehåll. Han gillar allt från ”det röjiga och lite naiva bildspråket” till svordomsmarkeringar med konstiga tecken, spiralformer ovanför huvudet när någon blir yr och liknande klassiska stilelement.
I väggmålningen avspeglas kärleken till mediet. Rutorna är också ett exempel på hur Mats Jonsson ansträngt sig till det yttersta, som han säger, för att pressa serieberättandet så långt som möjligt i sin strävan att göra den samehistoria och samhällskritik han velat förmedla till något som ändå ska vara njutbar seriekonst.

– Jag har tagit i från tårna för att det ska bli en läsbar serie. Det hade varit enklare att göra en illustrerad bok, långa textsjok med bilder till, men jag ville verkligen att boken skulle bli varierad och ha en njutbar rytm.

De återkommande övergångarna mellan olika tider och platser blev en väg mot det målet.

Om Mats Jonsson med tre ord tvingas beskriva sin stil som serietecknare blir svaret ”naivistisk, tafflig och medveten”. Han säger att han ”verkligen är en äkta naivist”, eftersom hans mål hela tiden är fullständig realism, medan slutresultatet är ”det närmaste jag kommer”. Där har vi det taffliga. Det är en begränsning, men också en tillgång, tycker tecknaren som med tiden lyckats vända vad han själv kallar sin ”bristande förmåga” till en styrka.

– Jag har lärt mig hur jag kan få det att se bra ut, fast det är fult! säger han med ett leende.

Nästa år ska Ådalens Industrimuseum, som premiäröppnats i juni, kompletteras med ännu en våning. I det arbetet är serietecknaren både delaktig och engagerad, medan han funderar vidare på politiken, samhället och fördelningen av tillgångar. Och på planer på kommande böcker, kanske i helt nya genrer. Det är många åsikter och ännu oprövade idéer som cirkulerar likt en stor molnformad bubbla runt huvudet på en mångsysslare som Mats Jonsson.

Men nu i sommar syns han alltså på Bildmuseet i Umeå och den utställning på Arbetets museum i Norrköping som öppnade i maj. Så hur är det för en tafflig serietecknare, högst medveten om sina begränsningar, att visa sina verk i konstens finrum?

– Det känns väldigt lyxigt. Att få arbeta i ett rum ger fler möjligheter, som med väggmålningen här på Bildmuseet. Sen är det ju det här med att känna sig som en bluff... Ja, jag är väl någon sorts konstnär, men samtidigt inte en bildkonstnär, inte på det sättet. Jag gör saker i litet format, primärt gjorda för tryck. Så att ”komma här och komma”, och ”vara konstnär”, det känns lite lustigt. Och nervöst.

Pow! Kabong! Yr-i-huvudet-spiral. Slut.

Aktuell med ny bok och två utställningar

  • Mats Jonssons utställning Fortfarande same visas på Bildmuseet i Umeå från 17 juni till 12 februari 2023. Utställningen Norrland – Stockholm tur och retur på Arbetets museum i Norrköping, som pågår till 2 oktober, är en retrospektiv med utvalt material från serieromanerna Mats kamp (2011), Nya Norrland (2017) och När vi var samer (2021).
  • I september 2022 utkommer boken Mats Jonsson drar åt helvete (Lystring förlag), en samlingsvolym med Mats Jonssons seriestrippar i tidningen Arbetet.
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA