Man måste stå ut med Bromander

KULTUR: BÖCKER2009-08-18

Sanna Töringe om att övervinna motståndet mot en bokhög som ställer krav.

Komposthinken i mitt kök luktar illa. Flugorna surrar och i grönsaksblasten från gårdagens middag har redan förruttnelsen börjat. Även i bokhögen finns en svag doft av något som jag misslyckas med att vädra bort. Henrik Bromanders antologi med serienoveller, Allt jag rör vid försvinner, utgiven på Kartago, är bara för mycket denna varma sensommardag. Depressionen är total. I baksidestexten kan jag läsa att historierna speglar tillståndet i världen och i Sverige av i dag. Det är ensamhet, död och perversioner och återigen befäster Bromander sin position som en av Sveriges egensinnigaste berättare. Hur kommer han på allt? Historien om den stränge Johannes döparen, om mannen som tände på en myrslok, om den sorgliga kärlekshistorien i Palestina, om paret som bjöd på moderkaka. Fjorton olika illustratörer har krypit in i samma svarta håla och förhöjt berättelserna till något ännu värre. Man måste stå ut, även en kvav augustidag, inför ett sådant intressant projekt.
                                                         — •l• —

Ibland är det tråkigt att läsa novellsamlingar, man vill fortsätta följa de litterära gestalter man nyss lärt känna. Men Jhumpa Lahiri kedjar ihop sina åtta enskilda berättelser i Främmande jord, i översättning av Meta Ottosson, från Brombergs förlag. De rör sig alla kring några indiska invandrarfamiljer i USA. En kärlekshistoria lindas in och flyter som en flod genom hela boken. Det är sorgligt och vackert och alla små detaljer är väl utmejslade.

En Jane Austen-älskare vill om och om igen ge sig in i den där tvåhundraåriga engelska världen där unga kvinnor är kloka men vilseledda. Vivi Edström guidar skickligt i
Livets gåtor Jane Austen, Albert Bonniers förlag. Bäst och roligast blir det när Vivi Edström själv dricker te i Bath. Men hennes analyser visar hur modern Austen är, än i dag och för alltid. En bok att använda till parallelläsning, eller som utgångspunkt för samtal. Kanske i en Jane Austenläscirkel? 

                                                         — •l• —

Hela sommaren har jag sneglat på Anne Carsons Röd självbiografi, utgiven i Panacheserien på Albert Bonniers förlag. Den har legat på soffbordet, burits i väskor, flyttats till sängkammaren. Jag har bläddrat och läst och lagt den från mig. Verkar svår, har jag muttrat. Omöjlig att ta sig in i. Under tiden har min man och flera av mina gästande vänner fångat upp den och försvunnit in i djup läsning. Så en dag på stranden… Nu fortsätter jag att bära den med mig och bevakar den svartsjukt, så att den inte ska försvinna. För detta är en dyrbar skatt att återkomma till, gång på gång. Den handlar om en mans liv, från larv till fjäril, nej från späd pojke till äventyrare, nej från bror till älskare. Med ett språk som får mig att jubla har den här boken hamnat i min allra bästa ficka. Översättningen är fantastiskt gjord av Mara Lee.

Man kan läsa för att fördriva tiden, för att få bekräftelse, för att låta sig uppröras eller för att få det att darra till i själen. Allt är lika rätt.

Sanna Töringe är kulturjournalist. Hon tipsar om böcker i ST Press.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA