Oliver Stone tar sig an Snowden

KULTUR: FILM OCH DVD2016-09-20
Jag har nog aldrig delat ut så många treor som under sommaren och förhösten – och är övertygad om att det beror på de lama filmerna, inte på mig. Men nu börjar det arta sig.
Av:  Fredrik Sahlin

Min pappa Toni Erdmann. Den tyska regissören Maren Ade gjorde succé på festivalen i Cannes i våras med den här smått bisarra men samtidigt grårealistiska dramakomedin om relationen mellan en kvinna och hennes lätt förryckta
fader. Två timmar av långdraget men subtilt berättande mynnar i sista akten mycket överraskande ut i en frejdig slapstick som fick den franska premiärsalongen att koka. (Bio 30/9)

Jätten. Johannes Nyholm är väl mest känd för kortfilmen Las Palmas där han låter sin egen tvååriga dotter agera packad turist i dockfilmsmiljö. Nu kommer han med sin debut i det stora formatet: en Elefantmannen-liknande berättelse om utanförskap – och boule. Torrt underhållande vardag mixas med analog surrealism på ett unikt vis. Många lovande kortfilmare har stupat i försöket att göra film i det stora formatet. Nyholm är som tur är inte av en av dem. (Bio 14/10)

Snowden. Den amerikanske regissören Oliver Stone är en dissident-light-filmare som bara berättar om stora män, och gärna drar ned brallorna på den amerikanska drömmen – som i verk om JFK, Castro, Nixon. Här får vi en fiktion om den internationellt kände och eftersökte visselblåsaren Edward Snowdens gärning. En ganska odramatisk skapelse som däremot hyser hisnande påminnelser om USAs världsomspännande digitala maktmissbruk. (Bio 16/9)

The Night of….Hyllad tv-serie som ytterst detaljerat följer ett mordfall från start till, möjligen, mål. Även om man kan få för sig att man är trött på alla i olika grad krystade kriminalserier klamrar det här slow-tv-dramat fast sig i hjärnan redan från första stund. Jag har i skrivande stund bara sett tre avsnitt, men när ni läser detta sitter jag förhoppningsvis på svaren. Eller… fan tro’t. Säsong två är redan på g… (HBO)

Jag älskar dig – en skilsmässokomedi. Många svenska komedier har försökt göra intelligent komik av knepiga saker som otrohet och skilsmässa. Några få har lyckats (som Ogifta par – en film som skiljer sig och Vuxna människor) – men det här är tyvärr ingen av dem. Och kan vi inte enas om att rollfiguren »klantig och ryggradslös svensk medelålders man« är obsolet nu? (Bio 30/9)

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.