Persisk vampyr gör stan osäker

KULTUR: FILM OCH DVD 2015-09-15

Kvinnor är underrepresenterade i regissörsgebitet, men mycket har hänt, inte minst i Sverige – vilket framgår med all tydlighet när man börjar rota runt bland höstens mest eggande filmtitlar:

Av:  Fredrik Sahlin
  • Min lilla syster. Regissören Sanna Lenken långfilms­debuterar med ett familjetrauma där vi ser Amy Deasismont (mer känd som Amy Diamond) spela en konståkande tonåring med ätstörningar. Sanna Lenken har redan vunnit diverse priser för sin kortfilm Äta lunch (på samma tema), och visar nu att hon även är kompis med det långa formatet. Rebecka Joseph­son (Erland Josephssons barnbarn) är ett naturbegåvat fynd i huvud­rollen som lillasyster Stella. (Bio 18/9)
  • Flocken. är en annan svensk film som är fast förankrad i samtiden. Beata Gårdeler (I skuggan av värmen) har gjort ett drypande beckmörkt drama som tar avstamp i en verklig händelse där en ung tjej blir våldtagen av en klasskamrat, och som får hela byn emot sig när hon slutligen väljer att polisanmäla. Den medvetet odramatiska tonen ökar berättelsens trovärdighet men stjäl lite av dess påverkan. Sevärt är det dock utan tvekan. (Bio 18/9).
  • Amour fou. heter regissören Jessica Hausners senaste als­ter. Österrikiskan som gjort nerviga Hotell och smiskade upp katolska kyrkans geschäft kring en känd mirakelort i Lourdes, berättar här den sanna historien om en lätt patetisk poet med weltschmerz, i 1800-talets Berlin, som ingår en självmordspakt med ung sjuk kvinna. Inte lika bra som de tidigare två verken, men likväl en konstifikt stram och udda upplevelse. Och udda är ju jämt bra. (Bio 11/9)
  • A Girl Walks Home Alone at Night. har beskrivits som den första persiska vampyrwestern. Den iransk-amerikans­ka filmmakaren Ana Lily Amirpour har kokat ihop en egenartad sak om en vampyrtjej och hennes jaktmarker i den fiktiva staden Bad City. Melankoli, frosse­ri och bildmani i ett snyggt litet stilistiskt paket. (Bio och VOD 25/9)
  • Dheepan. Okej, även män kan göra bra film… Inte minst fransmannen Jaques Audiard som vann Guldpalmen i Cannes i år med det här dramat som ger ett ansikte åt en av alla de familjer som flyr kriget för att hitta en framtid i EU. Audiard placerar oss där och då, och gör så oerhört mycket mer för förståelsen för flyktingars situation än de nyhetsklipp och bilder som flimrar förbi på vår tillvaros alla digitala skärmar. (Bio 18/9).

Fredrik Sahlin är filmrecensent och journalist

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA