The Vinyl Trilogy tillät Nicolai Dunger att göra ny musik

KULTUR: KULTUR2003-12-09
Nicolai Dungers cykel är rostig, sliten och skev. En gång i tiden var den ny, blänkande och pigg. Nu står den bara där, anspråkslöst lutad mot en vägg. Den påminner om en sång.
Av:  Christian Örjestål

”And yes I’m wondering where all the straight talk, laughing and playing went?
In other words where did my youth and happiness go?
Now I’m asking you my lord, where’s my youth and happiness today?”

Nicolai Dunger – Blemished Blues (Blind Blemisched Blues)

– Jag köpte den för 200 kronor, berättar Nicolai och kastar en snabb blick på cykeln. Det är ingen idé att betala mer. Den kommer säkert ändå snart att bli stulen.

Med eller utan sin cykels hjälp har den i dag 33-årige Nicolai kommit en bra bit på vägen sedan han som 17-åring skrev sin första låt. Idag har han spelat in fler skivor än vad många artister drömmer om att göra under en hel karriär.

Men det började med någonting helt annat.

– När jag var liten ville jag bara bli fotbollsproffs. Det var det enda jag drömde om att göra.

Efter lovande spel i diverse fotbollsklubbar och plats i juniorlandslaget ändrades plötsligt drömmen. Halvägs framme vid målet stannade Nicolai upp, greppade en gitarr och började trevande söka över nylonsträngarna efter melodier.
Skivbolaget Telegram lyssnade, gav tummen upp och Nicolai spelade in två album på lika många år, sedan blev det tyst.

1999 tar Nicolai och startar om på nytt. Den här gången lyssnar hela Popsverige.

– ”This Cloud is Learning” var en verklig nystart för mig. På ett helt annat sätt än tidigare började jag ta ansvar för min egen karriär. De två första skivorna kommer alltid att finnas där för mig. Men det var med ”This Cloud …” som Nicolai Dunger introducerades.

”This Cloud is learning” mottogs med öppna armar av kritikerna. Plötsligt var en ensam norrbottning med gitarr det absolut mest rätta och Nicolai jämfördes med alla från Van Morrison och Elliot Smith till Bob Dylan och Tim Buckley. Skillnaden var dock – enligt vissa kritiker – att Nicolai förvaltade ett helt eget uttryck, det norrbottniska, i sina texter.

– Jag känner jättemycket för Norrbotten. Det är ju mitt hem. Men jag tycker inte att min musik har någon stark ton av just det norrbottniska. Lyssna på min musik och jag tror att du kan urskilja något helt annat.

Nicolai rullar en cigarett under tystnad innan han fortsätter.

– Det är klart att många av de människor jag valt att jobba med kommer från Norrbotten. Det har inte varit något medvetet val men jag trivs med dem och vill ha dem omkring mig när jag arbetar. Det känns bäst så.

En musiker som Nicolai vill ha omkring sig när han arbetar är The Bear Quartets Jari Haapalainen. Är det han som kommer med det norrbottniska på Nicolais skivor?

– Jari är hemskt mycket norrlänning. Ingenting ska vara enkelt för honom – han vill kämpa och det kanske hörs i hans produktioner. Det är det som musik kommer ur: möten mellan människor under en viss tid. Mitt arbete med Jari har fungerat jävligt bra.

The Vinyl Trilogy – som nu getts ut på cd – är tre skivor som Nicolai spelade in under ett år. Varje skiva ger en ny sida åt Nicolai. Här går han från psykedelisk blues och Marcel Proust till Charles Mingus och marschmusik. Allt med en axelrycknings lätthet.

– För mig som en ganska traditionell singer/songwriter är det alltid jävligt utmanande att träffa nya människor att spela med. Och spela ny musik, trilogin lät mig göra det. Här spelar jag ju jazz till och med.

Trilogin består av Blind Blemished Blues, A Dress Book och avslutas med den så kallade Greklandsvinylen, Sweat Her Kiss. För Nicolai har varje skiva en roll att fylla (se ovan).

Nicolai fimpar cigaretten och tittar upp mot solen, kisar, väntar ut en dundrande Harley Davidson innan han säger:

– Jag vägrar att vara en fånge under människors förväntningar.
Det tar några dagar innan jag förstår.

I takt med att syrsorna spelar mellan låtarna på Sweat Her Kiss inser jag att Nicolai Dunger inte kan sitta still. Kanske är det därför han har en så gammal och rostig cykel? För om den skulle bli stulen kan han alltid köpa en ny och fortsätta framåt.

 

Nicolai Dunger om TheVinyl Trilogy:

Blind Blemished Blues
Den skiva som jag tycker bäst om. Det är skivan som tog oskulden av det här projektet. Det var en jävla kraft som kom ut ur det mötet, det var stora insatser, ärliga insatser från oss alla. Min absoluta favorit.

A Dress Book
A Dress Book är ett slags soundtrack till mitt liv. Alla titlarna hänvisar till platser som varit viktiga för mig. Som Trossgatan i Piteå eller Blåsutvägen i Stockholm eller Kibbutz Tseelim i Israel. Det mest filmiska jag gjort och det mest jazzinspirerade. Så här låter det när jag spelar jazz.

Sweat Her Kiss
– Vi spelade in den i Grekland, utomhus. En hyllning till allt det andra vi gjort. En skiva som på något sätt skulle knyta ihop hela projektet. Jag ville ha en avslappnad och skön inspelning där jag liksom gick tillbaka till mina rötter; en nylonsträngad gitarr och låtarna, och det tycker jag att vi lyckades att skapa. Vi var otroligt avslappnade.

Fakta

Nicolai Dunger är aktuell med den vinyltrilogi som nu släpps som en cdbox. I höst kommer en ny skiva inspelad tillsammans med Will Oldham och därefter ett samarbete tillsammans med gruppen Mercury Rev.
Diskografi
Songs Wearing Clothes (1996)
Eventide (1997)
This Cloud is Learning (1999)
Soul Rush (2001)
The Vinyl Trilogy (2002)

ÄMNEN:

Kultur
Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.