Så mycket betalar myndigheterna för att köpa ut anställda

En tabell som visar de belopp de enskilda myndigheterna betalat vid utköp finns längst ned i artikeln.

Budskapet från Arbetsgivarverket är glasklart. De statliga myndigheterna ska vara extremt återhållsamma med så kallade utköp – överenskommelser där anställda får en summa pengar eller någon annan ersättning för att lämna sin tjänst.

– Från vår sida är vi tydliga med att utköp ska användas ytterst restriktivt, eftersom det handlar om skattebetalarnas pengar. Det bör bara användas om alla andra möjligheter redan är uttömda, säger Arbetsgivarverkets kommunikationschef Lars Andrén.

För arbetsgivaren är utköp ofta ett sätt att bli av med anställda som man inte har rätt att säga upp. Det kan exempelvis handla om situationer där arbetsgivaren upplever att en medarbetare eller chef misskött sig, inte fungerar i arbetsgruppen eller levererar dåligt – men där det saknas möjligheter till omplacering och inte finns tillräckliga skäl för uppsägning.

Det kan också handla om anställda som varit sjukskrivna en längre tid och inte bedöms kunna komma tillbaka i tjänst, eller anställda vars arbetsuppgifter har förändrats på ett sådant sätt att de saknar nödvändig kompetens.

För att ett utköp ska kunna genomföras krävs att arbetsgivaren och den anställde är överens om villkoren för uppgörelsen. Både förtroendevalda och personalansvariga som Publikt har talat med anser att utköp ibland är nödvändiga – och också kan bli en bra lösning.

– En förutsättning för att ett utköp ska bli av är ju att båda parter ska känna sig nöjda. Från fackligt håll ser vi därför positivt på att den här möjligheten finns i verktygslådan, säger Jerk Wiktorsson, avdelningsordförande för ST på Trafikverket.

Överenskommelser om utköp är individuella och kan se ut på många olika sätt. I normalfallet säger arbetstagaren upp sig själv, eftersom arbetsgivaren saknar möjligheter att säga upp personen. Som kompensation för att arbetstagaren accepterar att anställningen avslutas, trots att det egentligen inte finns någon grund för uppsägning, får personen en ekonomisk ersättning.

Ibland kan dock arbetstagare och arbetsgivare i stället komma överens om att den anställde sägs upp på grund av arbetsbrist, även om det inte råder någon arbetsbrist i egentlig mening. Det kan ge arbetstagaren större tillgång till omställningsstöd och möjlighet att undvika den karenstid i a-kassan som gäller vid en egen uppsägning.

Den ekonomiska ersättningen kan se ut på olika sätt och variera mellan ett par månadslöner och flera miljoner kronor. Det kan handla om ett avgångs­vederlag som betalas ut vid ett enskilt tillfälle eller delas upp över flera år. Men också om en arbetsbefriad uppsägningstid, som i vissa fall förlängs, där arbetsgivaren fortsätter att betala ut lön. Dessa två varianter kan också kombineras, och ibland ingår även andra delar, som kompetensutveckling eller extra pensionsinsättningar.

Niclas Lamberg, HR-direktör på Trafik­verket, berättar att många olika faktorer vägs in i diskussionen om ett utköp och att situationen avgör hur mycket arbetsgivaren är villig att betala.

– Uppstår en arbetsbrist och vi inte kan hitta en ny roll för individen är vi beredda att gå lite längre. Har vi däremot erbjudit en omplacering som man tackat nej till är det en annan sak. Är det en relation som inte fungerar gör vi en bedömning av det arbetsrättsliga läget, vilka alternativ som finns och hur mycket vi har att vinna på att nå en överenskommelse, säger han.

Enligt Mats Glavå, docent i arbetsrätt vid Göteborgs universitet, finns det ändå vissa ramar för hur mycket det är rimligt att en arbetsgivare betalar. Anser facket att en uppsägning är felaktig och tar ärendet till domstol, kan arbetsgivaren som mest bli tvungen att betala ut 32 månadslöner i skadestånd.

– Det finns med som utgångspunkt när man ska försöka hitta ett lämpligt belopp, säger Mats Glavå.

Publikt har granskat hur många anställda de trettio största statliga myndigheterna har köpt ut under de senaste åren, från 1 januari 2018 fram till sommaren 2021, samt vilka summor det har handlat om.

I strikt mening är det fråga om ett utköp endast när arbetsgivaren betalar för att avsluta ett anställningsförhållande. Publikt har valt en något bredare definition där samtliga överenskommelser om ekonomisk ersättning eller arbetsbefrielse längre än en månad i samband med anställningens avslutande har ingått.

I en del av fallen har anställda sagts upp på grund av arbetsbrist och i samband med det blivit arbetsbefriade under sin uppsägningstid. Även dessa har räknats med, eftersom experter som Publikt talat med påpekat att utköp ibland kan göras på det sättet.

Kartläggningen visar att utköp är ­ovanliga på de allra flesta myndigheter, i linje med ­Arbets­givarverkets rekommendationer. Hos de ­flesta handlar det om några få överenskommelser per år. Bara ett fåtal myndigheter gör fler än fem utköp eller liknande överenskommelser per år.

Överlägset flest fall finns hos Arbetsförmedlingen – totalt över 800. Men den stora majoriteten av myndighetens överenskommelser rör uppsägningar på grund av arbetsbrist som går att koppla till det stora varslet och omställningen under 2019 och 2020. I samband med det arbetsbefriades alla anställda som förlorade jobbet under delar av sin uppsägningstid för att kunna delta i Trygghets­stiftelsens aktiviteter. Resterande tid arbetade de med ordinarie arbetsuppgifter.

– Omfattningen varierade beroende på individens förutsättningar att hitta ett nytt jobb. En del behövde bara 5 procent, medan andra låg på 95. Vi hade ett riktmärke på 50 procent, men hur fördelningen såg ut kan vi inte se i våra system, säger Lena Hadad, HR-direktör på Arbetsförmedlingen.

Den unika situationen gör att Arbetsförmedlingens siffror inte är jämförbara med övriga myndig­heters, och Publikt har därför uteslutit myndigheten i jämförelserna.

Utöver de över 800 överenskommelserna om arbetsbefrielse i samband med omställningen uppger Arbetsförmedlingen att det gjorts fyra utköp av anställda till ett värde av 6,6 miljoner kronor.

De övriga 29 myndigheterna i granskningen har totalt betalat ut över 200 miljoner kronor till anställda som slutat under de senaste åren. Den summan inkluderar enbart avgångsvederlag, löne­kostnader och extra pensionsinsättningar. Den ­totala ­kostnaden för arbetsgivarna är större, eftersom sociala avgifter på lönesummorna tillkommer.

Sammanlagt har nästan 650 personer på dessa myndigheter avslutat sin tjänst med någon form av överenskommelse under den granskade perioden.

Statens institutionsstyrelse är den myndighet som i störst utsträckning har köpt ut anställda. Myndigheten har enligt egen uppgift svårt att överblicka alla utköp som görs i de olika delarna av organisationen – det finns inget system för att följa det. Men Publikt har trots det tagit del av 115 överens­kommelser som Statens institutionsstyrelse slutit med anställda.

Enligt myndigheten är ett trettiotal av överenskommelserna regelrätta uppsägningar på grund av arbetsbrist, där anställda har arbetsbefriats under sin uppsägningstid på grund av att arbetsplatsen lagts ned. Majoriteten har koppling till Björkbackens ungdomshem, som stängdes efter återkommande kritik om allvarliga missförhållanden.

Men även om dessa räknas bort sticker Statens institutionsstyrelse ut i statistiken.

Myndigheten har också betalat ut mest pengar till anställda till följd av utköp och överenskommelser om arbetsbefrielse, totalt omkring 22,3 miljoner kronor. Många av överenskommelserna sträcker sig dock inte längre än några månadslöner. Det högsta beloppet, 1,3 miljoner kronor, fick en tidigare chef på myndigheten som slutade under förra året.

Maria Emtfors, chef på enheten för kompetensförsörjning på Statens institutionsstyrelse, kan inte svara på varför myndigheten sticker ut.

– För mig är det svårt att jämföra med andra myndigheter. Jag kan bara svara för Statens institutionsstyrelse och de bedömningar vi gör. Däremot är det viktigt för oss som arbetsgivare att vi ger våra medarbetare bästa möjliga förutsättningar för att det ska fungera bra, och den här typen av ärenden är ändå få, säger hon.

Är det en rimlig nivå?

– Det är svårt att prata om rimlighet, vi vill förstås alltid att det ska fungera bra. Men ibland landar vi i att ett utköp kan vara den bästa lösningen, både för arbetsgivaren, arbetstagaren och för verksamhetens bästa.

I vilka fall är ni beredda att betala för att av­sluta en anställning?

– Ibland ställs vi inför en situation där en med­arbetare inte fungerar optimalt i verksamheten, där man vidtagit åtgärder och tittat på omplaceringar men inte nått hela vägen fram. I sådana situationer finns en möjlighet att sluta en överenskommelse där medarbetaren säger upp sig och en viss ersättning betalas ut. Det sker oftast när arbetsrätten inte ­tillåter en uppsägning.

Hur motiverar ni kostnaderna?

– Varje ärende bedöms individuellt. Vi gör noggranna avvägningar av vad som är det bästa i varje fall och det är inget vi tar lättvindigt på. Bland annat tittar vi på vilka konsekvenser det skulle få att ha kvar den här medarbetaren och i en del fall landar man ändå i att en sådan här överenskommelse är den bästa lösningen, säger Maria Emtfors.

STs förtroendevalda på Statens institutions­styrelse har ingen samlad överblick över utköpen, men blir i stort sett alltid inblandade när medlemmar sluter en överenskommelse med arbetsgivaren. Stefan Eriksson, vice avdelningsordförande för ST på Statens institutionsstyrelse och ordförande i sektion väst, förvånas över antalet utköp.

– Det låter väldigt högt. Utköp görs inte hur som helst, och vi är informerade vid de flesta utköp och har insyn i processen. Men i slutändan är det en enskild överenskommelse mellan arbetsgivaren och den anställde. Jag vet också att arbetsgivaren har blivit mycket mer restriktiv med detta de senaste åren, säger han.

Han får medhåll från Jenny Kingstedt, ledamot i STs avdelningsstyrelse och ordförande i sektion öst.

– I fall där jag blivit inblandad har utköpen alltid föregåtts av en lång process. Men vi vet ju inte hur det ser ut bland oorganiserade eller medlemmar i andra förbund, säger hon.

Ingen av dem upplever att det skulle finnas några strukturella problem på myndigheten som ligger bakom de höga siffrorna.

– Vi har ofta en väldigt nära dialog med både medlem och arbetsgivare när något sådant här sker. När jag har varit med har det handlat om långvarig sjukfrånvaro eller andra hälsoskäl, omställningsarbeten när övertalighet råder och i vissa fall misskötsamhet, säger Jenny Kingstedt.

Försäkringskassan är den myndighet som lagt näst mest pengar på utköp och överenskommelser. Sedan 2018 har myndigheten betalat ut nästan 18 miljoner kronor till 86 anställda. Även här har de flesta av överenskommelserna legat runt ett par hundra tusen kronor.

Utköpet av en tidigare högt uppsatt chef för över tre miljoner kronor sticker däremot ut. Det är den högsta summan för samtliga överenskommelser som Publikt har tagit del av.

Mats Glavå på Göteborgs universitet anser att arbetsgivare i vissa fall är onödigt generösa när det kommer till utköp.

– Ibland kan det finnas en uppenbar grund för att avskeda en anställd, men arbetsgivare väljer ändå att köpa ut dem. Det är för mig helt obegripligt, säger han.

Vad beror det på?

– Att de är fega och dåliga arbetsgivare. Rör det sig om statliga verksamheter är det dessutom skattepengar det handlar om och därför fullständigt horribelt. Sedan är det förstås inte alltid solklart, och det kan bli tvister som drar ut på tiden. Arbetsgivare är ofta beredd att betala för att slippa det, säger Mats Glavå.

I de förändringar av lagen om anställningsskydd, las, som ska träda i kraft nästa år ingår som en del att anställda inte ska kunna kvarstå i tjänst under en tvist. Mats Glavå tror att det kan leda till att antalet utköp går ned.

– Det gör att incitamenten för arbetsgivaren att göra upp i samband med en tvist minskar. Men det kommer nog inte att försvinna helt. I andra situationer än tvister innebär det ingen skillnad, säger han.

Flera av de personalansvariga som Publikt talat med understryker att utköp ska vara en sista utväg och är något som används väldigt restriktivt.

Trafikverket har sedan 2018 köpt ut 37 anställda för omkring 13 miljoner kronor, och HR-direktören Niclas Lamberg framhåller att det är viktigt för myndigheten att vara återhållsam med den här typen av överenskommelser.

– För oss handlar det om skattebetalarnas pengar och varje krona måste värderas så att den gör så stor nytta som möjligt. Ibland är det faktiskt så att den kronan gör mest nytta i en överenskommelse. Men det måste förstås ske med en stor eftertänksamhet, säger Niclas Lamberg.

Mats Glavå håller med om att ett utköp ibland kan vara den bästa lösningen, även på en statlig arbetsplats.

– Det är inget konstigt, utan i alla typer av avtal eller tvister försöker man ju att hitta en lösning, säger han.

STs förbundsordförande Britta Lejon delar uppfattningen att utköp inte alltid behöver vara fel – även om det handlar om skattepengar.

– Det är inte alltid ett resultat av ett dåligt arbete. Ibland är det så, det kan handla om strukturfel eller bristande arbetsgivaransvar, men ett utköp kan också vara en rimlig sista utväg när allt annat har prövats, säger hon.

Britta Lejon tycker att det är svårt att bedöma rimligheten i de totala siffrorna som myndigheterna lagt på utköp under de senaste åren. Däremot ­konstaterar hon att det är bekymmersamt när ­antalet utköp sticker i väg på enskilda myndigheter och arbetsgivare undviker att ta hand om strukturella problem i organisationen.

– Utköp får inte bli en lösning som går före andra för att arbetsgivaren inte är benägen att pröva andra vägar, säger Britta Lejon.

Bland de myndigheter som sällan köper ut anställda finns Linnéuniversitetet. Lärosätet har sedan 2018 slutit fem sådana överenskommelser med anställda.

Enligt universitetets HR-chef Marianne ­Johansson-Hellström är utköp, eller överens­kommelser om att sluta i förtid som hon hellre vill kalla det, aldrig det första alternativet utan något som enbart blir aktuellt i de fall där diskussioner har förts mellan parterna under en längre tid.

– Varför vi gör färre överenskommelser än andra vet jag inte riktigt. Men vi låter våra processer pågå rätt länge och har en tradition av att föra en dialog med de fackliga organisationerna i den här typen av ärenden. Eventuellt kan det spela in, säger Marianne Johansson-Hellström.

Även bland andra lärosäten i Publikts kartläggning verkar utköp vara relativt ovanligt. En an­ledning tror Marianne Johansson-Hellström kan vara att relationer och arbetsförhållanden ser annorlunda på lärosätena.

Konflikter på arbetsplatsen eller bristande relationer är annars en vanlig anledning till att en diskussion om utköp inleds.

– Vår personal jobbar mycket självständigt, vilket gör att vi skiljer oss en del från många andra organisationer. Lärare, undervisande forskare och andra anställda jobbar mycket själva och har inte en arbetsledning som styr på samma sätt som på andra arbetsplatser utanför universitetsvärlden, säger hon.

På den privata delen av arbetsmarknaden och bland statliga bolag är den här typen av överens­kommelser inte offentliga. Därför är det svårare att säga hur vanligt det är med utköp där.

Enligt Angelica Björkbom, HR-chef på Postnord, är bolaget likt myndigheter försiktiga med att köpa ut anställda.

– Det är bara i undantagsfall som vi behöver välja det alternativet. Oftast har vi många andra verktyg att använda. Vi är en väldigt stor arbetsgivare, men det kan handla om ett par fall per år, i vissa fall inga. De som vill gå vidare till andra jobb söker tjänster och lämnar, sedan finns också stora möjligheter att röra på sig internt, säger hon.

Enligt Katarina Karnefors, gruppchef inom förhandling på fackförbundet Unionen i Stockholm, är regelrätta utköp relativt ovanligt även på den privata tjänstemanna­sidan. Det förekommer, men inte i någon större utsträckning. Desto vanligare är det att arbetsgivare är mer generösa än nödvändigt vid uppsägningar på grund av arbetsbrist.

– Det är väldigt stort och diskuteras nästan vid varenda förhandling om arbetsbrist. Rent krasst skulle man kunna säga att det är ett tecken på att vi har för korta uppsägningstider i Sverige och att arbetsgivare vill vara schysta. Uppsägningstiden är ju till för att man ska slippa vara arbetslös och hinna hitta ett nytt jobb, men två eller tre månader räcker sällan till då, säger hon.

Unionen har ingen heltäckande statistik över utköp, utan kommer endast i kontakt med sådana ärenden genom medlemmar som ringer in och ber om hjälp. Katarina Karnefors tror ändå att utköp och överenskommelser kan vara vanligare bland privatanställda tjänstemän än statsanställda.

– Många av våra medlemmar finns hos små arbetsgivare där möjligheterna att omplacera inte är lika stora. Det kanske bara finns en person på en roll och då kan det från båda håll vara lättare att göra upp än att en person helt ska byta arbetsuppgifter.

Samtidigt ser hon ett problem med arbetsgivare som sätter i system att köpa ut anställda som inte fungerar i organisationen.

– Ibland kan vi se att det blir ett sätt att försöka fly ifrån problem i stället för att ta tag i strukturella missförhållanden, som då blir kvar på arbetsplatsen, säger Katarina Karnefors.

För den anställdes del kan ett utköp i vissa fall vara ett bra alternativ, det beror mycket på omständigheterna och hur möjligheterna att få ett nytt jobb ser ut. Men det kan vara svårt att sätta ett pris på sin anställning, och dessutom finns det risker som långt ifrån alla känner till.

– Innan man gör en sådan här överenskommelse är det viktigt att läsa på om vad det innebär att säga upp sig själv. Det handlar till exempel om att man får karens i a-kassan. Om ditt företag går i konkurs gäller inte längre sådana här överenskommelser, det blev tydligt under pandemin förra våren och gjorde att många råkade illa ut, säger Katarina Karnefors.

Utifrån sett kan ett avgångsvederlag på en årslön låta lockande. Men Jerk Wiktorsson, avdelningsordförande för ST på Trafikverket, påpekar att ett utköp ofta upplevs som väldigt jobbigt för den berörde.

– På det sättet är ett utköp lite som en skilsmässa, och ofta är det ett tecken på ett misslyckande eller att något har gått fel. Även om båda ska känna sig som vinnare i överenskommelsen är det ingen som hurrar eller jublar i en sådan här situation.

Ibland blir det ändå den bästa lösningen, konstaterar Jerk Wiktorsson. Har anställda exempelvis hamnat i personalansvarsnämnden och riskerar uppsägning brukar han rekommendera dem att be om att bli utköpta eller att acceptera ett erbjudande från arbetsgivaren.

– När man söker andra jobb ser det bättre ut att ha sagt upp sig själv än att ha blivit uppsagd på grund av personliga skäl. Då kan man komma överens om att gå på dagen och få några månadslöner för det. Men en del vill ändå ha kvar sin anställning och ibland kan det vara svårt att övertyga någon om att den inte går att rädda, säger han.

Mats Glavå råder anställda som får ett erbjudande om utköp att tänka över det väldigt noga.

– Gör en bedömning av erbjudandet, men också konsekvenserna av att tacka nej, tillsammans med din fackliga organisation. Sedan är det förstås viktigt att fundera på hur dina möjligheter att söka och få ett nytt jobb ser ut. Får du en ny tjänst dagen efter kan du ju få en halv årslön i näven, säger han.