Veera Littmarck.
Bild: Casper Hedberg, Mostphotos
Veera Littmarck.

ST och Polisen i ny strid om bisyssla

POLISEN2020-05-05

En polisanställd fick inte sitta i styrelsen för sin frus redovisningsbyrå för arbetsgivaren. Helt fel, menar ST, som nu stämmer staten i Arbetsdomstolen. ”Det finns inga som helst kopplingar mellan medlemmens arbete och hans bisyssla”, säger STs förbundsjurist Veera Littmarck.

När ägaren för en mindre redovisningsbyrå i mellersta Sverige gick i pension tog en anställd kvinna över firman. Då hon annars skulle stå som ensam styrelsemedlem sökte hennes man, som jobbar som operatör på Polisens regionledningscentral, RLC, tillstånd av arbetsgivaren om att få sitta med i styrelsen som suppleant.

I mars i år meddelade Polisen att mannen måste upphöra med sitt styrelseengagemang, då bisysslan inte går att kombinera med hans anställning inom myndigheten. Arbetsgivaren skriver i sitt beslut att riskerna är ”påtagliga vid bisysslor som rör redovisnings- och bokföringsuppdrag”.

ST är av motsatt åsikt och har nu lämnat in en stämningsansökan till Arbetsdomstolen, AD, eftersom man anser att beslutet om att förbjuda mannens bisyssla ska rivas upp.

– När man tittar på om en bisyssla är förtroendeskadlig ser man på vad det är för bisyssla och vilka arbetsuppgifter som medlemmen har. Här kan man konstatera att det inte finns några som helst kopplingar som gör att man ens kan misstänka att det skulle vara förtroendeskadligt, säger STs förbundsjurist Veera Littmarck till Publikt.

Inom sitt arbete på RLC har mannen inte den typ av arbetsuppgifter som ger Polisen anledning att överlag vara särskilt försiktig när det gäller bisysslor. Att det handlar om en bisyssla som rör ekonomisk redovisning är inte heller något argument för att mannen inte ska få fortsätta med sitt bolagsengagemang, enligt Veera Littmarck.

– Polisen verkar tycka att man bör vara särskilt försiktig när det gäller anställda med den här typen av verksamhet som bisyssla. Men då måste man också se till vilka typer av enskilda arbetsuppgifter som medlemmen har, säger hon.

Mannen ansökte om att få ägna sig åt bisysslan i juni 2019, och det faktum att arbetsgivaren tog sju månader på sig att fatta beslut i frågan är en annan sak som talar för STs hållning, enligt Veera Littmarck.

– Om hans bisyssla verkligen hade varit skadlig för Polisen borde det kunna gå snabbare att förbjuda den.

Polisen skriver i sitt beslut att myndigheten gör en samlad bedömning, där man kommer fram till att det finns en så pass hög risk för förtroendeskada att gränsen för vad som är tillåtet ”är passerad”.

Enligt STs stämningsansökan jobbar dock mannen inte aktivt i sin frus redovisningsfirma. Han tar inte heller ut någon lön. Anledningen till att han behöver vara firmatecknare är utifall att hon skulle bli sjuk eller förhindrad från att sköta sitt jobb på något annat sätt, skriver ST i ansökan.

Om bisysslan inte tillåts av arbetsgivaren innebär det både en ”personlig och ekonomisk olägenhet”, betonar förbundet.

– Ska man välja någon annan som ska sitta i styrelsen blir det fråga om arvoden vilket blir en ekonomisk olägenhet för ett så litet företag, säger Veera Littmarck.

Det här är det andra fallet kring polisanställdas bisysslor som ST tar strid för på kort tid. I början av april skrev Publikt om hur en civilanställd serviceman fick besked om att upphöra med sitt engagemang i ett fastighetsbolag.

I slutet av samma månad meddelade Polisen dock att man ändrar sig, och ST drog därför tillbaka den stämning som man lämnat in till AD.

Enligt Veera Littmarck har ST och andra fackliga parter en något högre andel liknande ärenden att hantera än vanligt. Å andra sidan är frågan om bisysslor alltid aktuell inom alla myndigheter, säger hon.

– Önskvärt vore om arbetsgivaren kunde diskutera mer med facket innan en bisyssla förbjuds. Även om man inte har någon förhandlingsskyldighet så är det alltid bra att ha en dialog innan, för att undvika den här typen av situationer, säger Veera Littmarck.

Efter parternas lokala tvisteförhandling, som enligt Veera Littmarck sannolikt kommer att avslutas i oenighet, följer en central tvisteförhandling, innan en eventuell huvudförhandling i AD tar vid. ST har begärt att AD ska besluta om att tillåta RLC-operatören att fortsätta med sin bisyssla under tiden som förhandlingarna pågår.

– Arbetsdomstolens beslut där brukar oftast bli vägledande eftersom arbetsgivaren sällan väljer att gå vidare om AD tillåter bisysslan i det läget, säger Veera Littmarck.

Arbetsgivaren har meddelat Publikt att man avböjer att kommentera stämningsansökan med hänvisning till att det rör sig om en pågående process.

Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.

DU KANSKE OCKSÅ ÄR INTRESSERAD AV

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA