Johanna Lindgren kände att hon passade för jobbet på Polisens kontaktcenter i Luleå. ”Med min erfarenhet inom vården kunde jag få bra samtal med dem som ringde in. Jag kan bemöta människor i olika åldrar och utsatta situationer”, säger hon.
Bild: Susanne Lindholm
Johanna Lindgren kände att hon passade för jobbet på Polisens kontaktcenter i Luleå. ”Med min erfarenhet inom vården kunde jag få bra samtal med dem som ringde in. Jag kan bemöta människor i olika åldrar och utsatta situationer”, säger hon.

Hon blev av med jobbet på grund av dyslexin

POLISEN2020-02-17

Johanna Lindgrens provanställning vid Polisen avslutades med motiveringen att hon har dyslexi. Diskriminering, ansåg facket, som drev saken till Arbetsdomstolen. I början av mars kommer domen. ”Det är fortfarande mitt drömjobb, men jag har ingen tillit till Polisen som arbetsgivare längre”, säger Johanna Lindgren till Publikt.

Stavfel, syftningsfel och hopblandade meningar. ST-medlemmen Johanna Lindgren har dyslexi. Men med stöd och hjälpmedel har det aldrig varit några större problem, och det var det inte heller när hon började på sitt drömjobb inom Polisen.

– Det var som handen i handsken. Jag kände att jag var viktig och att jag hade en uppgift att hjälpa till i samhället, säger Johanna Lindgren till Publikt.

Som administratör på Polisens kontaktcenter i Luleå, PKC, tog hon emot samtal från människor som ringer 114 14 och har råkat ut för exempelvis parkeringsskada, skadegörelse, inbrott eller misshandel. Samtalen kunde bli långa, säger Johanna Lindgren. Det passade henne eftersom hon fick tid på sig att skriva och fick saker upprepade för sig.

– Med min erfarenhet inom vården kunde jag få bra samtal med dem som ringde in. Jag kan bemöta människor i olika åldrar och i utsatta situationer.

Efter en sex veckor lång internutbildning hann hon jobba några månader innan sektionschefen kallade in henne på sitt rum i mars 2018. Som Publikt tidigare har skrivit om valde myndigheten då att avsluta Johanna Lindgrens provanställning med hänvisning till hennes läs- och skrivsvårigheter.

– Innan samtalet är slut säger chefen att jag är välkommen att söka tillbaka när jag har gått några svenskkurser och lärt mig att skriva, säger Johanna Lindgren.

Hon blev chockad och ledsen.

– För jag kände verkligen att det var mitt drömjobb, och jag tyckte så mycket om det.

Läs- och skrivsvårigheter är ett generellt begrepp som används för den som av någon anledning har svårt att läsa eller skriva. Att ha dyslexi är en sådan anledning, enligt Svenska dyslexiföreningens definition.

Dyslexi är oftast ärftligt och har att göra med svårigheten att avkoda text och förstå kopplingen mellan bokstäver och ljud, enligt definitionen. Med olika hjälpmedel kan de hindren ofta utjämnas.

Efter mötet med chefen blir Johanna Lindgren uppringd av ST lokalt, som får hennes version av vad som hade hänt och kallar till samtal med chefen. Resultatet av det blev att hon skulle få jobba kvar till juli då provanställningen gick ut, som hon uppfattade det.

Efter att ha jobbat ett par dagar till fick Johanna Lindgren dock besked om att lämna in passerkort och nycklar. Hon blev arbetsbefriad med lön tills dess att provanställningen avslutades i juli 2018.

– Precis innan dess hade jag meddelat arbetsgivaren att jag tycker att det är diskriminering, och att jag kommer ta hjälp av facket för att gå vidare.

Johanna Lindgren hade inte fått några signaler om att hennes skrivna rapporter var felaktiga. Hon berättade om sin dyslexi redan under anställningsintervjun, och uppfattade att hon skulle kunna få hjälpmedel under internutbildningen. Men det fick hon aldrig. I efterhand har hon förstått att det hade funnits möjlighet för Polisen att beställa till exempel rättstavningsprogram till datorn.

STs tidigare förbundsjurist Jessica Berlin, numera jurist på Sveriges läkarförbund, är ombud i Arbetsdomstolen. Enligt henne har Johanna Lindgren gjort ”alla rätt” som arbetstagare genom att i förväg informera om sin dyslexi. Hon klarade också internutbildningen, påpekar hon.

– Det är anmärkningsvärt att Sveriges största myndighet, och en av landets största arbetsgivare överhuvudtaget, behandlar en person med funktionsnedsättning så här, säger Jessica Berlin till Publikt.

Arbetsgivaren erbjöd en förlikning men medlemmen och facket valde att ändå gå vidare. Det var dels för lite pengar, dels är det principiellt viktigt att kämpa för andra dyslektiker, enligt Jessica Berlin.

– Diskriminering är ofta svårt att bevisa, men i det här fallet har man uttryckligen sagt att hon får sluta på grund av sin dyslexi. För andra dyslektikers skull hoppas vi att det blir bifall i Arbetsdomstolen. Annars kanske man avskräcks från att söka sådana här tjänster, säger hon.

Arbetsgivaren påpekar att Johanna Lindgren fick stöd under den inledande internutbildningen, i form av en bärbar dator och en stödperson. Det fick hon dock inte ha kvar när utbildningen var över. Därefter menar Polisen att man inte har varit medveten om att Johanna Lindgren behövde ytterligare hjälpmedel, enligt protokollet från huvudförhandlingen.

Man anser inte att det handlar om diskriminering på det sätt som facket och Johanna Lindgren påstår och påpekar att det fanns andra faktorer än ”språkkravet” som låg bakom att provanställningen avslutades, enligt protokollet. Arbetsgivaren lyfter också fram att sektionschefen försökte hjälpa Johanna Lindgren ”på olika sätt” eftersom hon inte klarade av jobbet.

Efter att provanställningen inom Polisen gick ut var Johanna Lindgren arbetslös i ungefär en månad innan hon fick en halvtidstjänst inom hemsjukvården. I dag jobbar hon heltid som undersköterska på en avdelning för palliativ vård på Sunderby sjukhus utanför Luleå.

Förhandlingarna i Arbetsdomstolen är över och 4 mars meddelas domen. Det har varit en lång process, säger Johanna Lindgren. Och jobbig.

ST kräver att hon får ersättning för diskriminering med 175 000 kronor, samt omkring 90 000 kronor i inkomstförlust. Motparten, staten i form av Arbetsgivarverket, går enbart med på att betala 20 000 kronor i skadestånd för bristande tillgänglighet, enligt protokollet från huvudförhandlingen.

För Johanna Lindgrens del handlar det om att arbetsgivaren ska erkänna fel och be om ursäkt. 

– Jag tycker inte att man ska kunna säga så här till någon. Jag är utbildad undersköterska med goda betyg i svenska, och i skolan har lärarna kunnat ha överseende med min dyslexi, säger Johanna Lindgren.

Hon har ingen känsla för vilken linje som Arbetsdomstolen kommer att gå på.

– Får jag rätt känns det värt att jag har gått igenom det här. Det finns många som har dyslexi, och då har jag visat att man kan stå upp. Till och med mot den största myndigheten i Sverige, säger Johanna Lindgren.

Sektionschefen inom Polisen som nämns i texten har avböjt att medverka i artikeln med hänvisning till att det handlar om ett personalärende och att dom inte har fallit.

Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA