Arbetsförmedlingens uppdrag behöver begränsas
Det behövs en arbetsmarknadsmyndighet som fungerar – inte genom att göra mer, utan genom att göra rätt saker, skriver Patrik Karlsson, policyexpert på Svenskt Näringsliv. Han argumenterar för att Arbetsförmedlingens huvudsakliga uppdrag bör vara myndighetsutövning och kontroll, medan matchning och utbildningsinsatser ska utföras av fristående aktörer med koll på näringslivets behov.
Arbetslösheten fortsätter att stiga från redan höga nivåer, och även antalet långtidsarbetslösa ökar. Samtidigt är glappet mellan företagens behov och den tillgängliga kompetensen stort. En bättre fungerande arbetsmarknadspolitik skulle kunna bidra till minskat utanförskap, stärkt kompetensförsörjning och högre tillväxt.
Missnöjet med Arbetsförmedlingen är utbrett bland både företag och arbetssökande. Två tredjedelar av de medlemmar i Svenskt Näringsliv som försökt rekrytera medarbetare via Arbetsförmedlingen uppger att det fungerat dåligt eller mycket dåligt.
Återkommande granskningar pekar på att myndigheten misslyckas med sitt uppdrag. De satsningar som har gjorts för att stärka arbetsmarknadsutbildningarna har inte lett till att antalet deltagare ökat. Allt färre får ta del av jobbnära insatser och språkstödet träffar trots det omfattande behovet bara några hundra arbetssökande.
Kräftgången har pågått under lång tid. Många minns de återkommande omorganisationerna, förnyelseresor, reformeringar med mera, med syfte att höja myndighetens effektivitet.
Nedläggningskraven har duggat tätt. Men myndigheten har inte rätt förutsättningar för att lyckas med sitt uppdrag. Förväntningarna på vad den kan åstadkomma är felaktiga. Arbetsförmedlingen kan inte lösa arbetslösheten. Hur många som har arbete avgörs framför allt av företagens förutsättningar att verka och växa. Myndigheten förmedlar inte heller arbeten. Det är företagen som rekryterar, vilket i allt väsentligt sker genom andra kanaler än Arbetsförmedlingen.
Dessutom är myndighetens uppdrag alltför spretigt. Dessvärre har regeringen breddat uppdraget ännu mer. Nu ska Arbetsförmedlingen återigen bygga upp interna matchningsfunktioner.
Svenskt Näringsliv vill se en annan inriktning på arbetsmarknadspolitiken. Denna inriktning bör bygga på fyra centrala utgångspunkter:
- Tillväxtpolitik är viktigare än arbetsmarknadspolitik. Det är tillväxtförutsättningarna som avgör hur sysselsättningen utvecklas. Med ett växande näringsliv kommer fler i jobb. Arbetsmarknadspolitiken bidrar genom att stötta dem som är arbetslösa.
- Arbetsmarknadspolitiken ska vara ett nationellt ansvar. En nationellt sammanhållen politik ger bättre förutsättningar för likvärdighet och rörlighet på arbetsmarknaden. Samtidigt minskar risken för snäva lokala hänsynstaganden och kreativa lösningar som i huvudsak syftar till att minska den ekonomiska belastningen inom försörjningsstödet.
- Fokus ska ligga på resultat och effektivitet. Arbetsförmedlingens stöd och insatser till inskrivna ska leda till arbete. Åtgärder som saknar tydligt jobbfokus eller syftar till att återkvalificera för vissa ersättningar ska inte förekomma.
- Arbetsförmedlingens uppdrag behöver renodlas. Den huvudsakliga inriktningen bör vara myndighetsutövning och kontroll. Matchning och utbildningsinsatser ska utföras av fristående aktörer med koll på näringslivets behov.
En omläggning utifrån dessa utgångspunkter kan göras utan att öka resurserna till arbetsmarknadspolitiken. Kom ihåg att även arbetsmarknadens parter, genom omställningsorganisationerna, i dag tar ansvar för och finansierar stöd till arbetslösa. Därtill lägger många kommuner på eget bevåg resurser på arbetsmarknadspolitik. De totala resurserna som går in i arbetsmarknadspolitiken är omfattande.
Trots detta verkar den politiska aptiten på att strukturera om arbetsmarknadspolitiken vara låg. Fokus i debatten hamnar i stället i ett politiskt ”blame game” där ingen vill ta ansvar för den höga arbetslösheten. Men det behövs en arbetsmarknadsmyndighet som fungerar – inte genom att göra mer, utan genom att göra rätt saker. Det är ett ansvar som politiken inte bör ducka för.
Patrik Karlsson
Policyexpert vid avdelningen för kompetensförsörjning, Svenskt Näringsliv
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
