Myndigheten är som ett eko från Sovjettiden
En stor och viktig myndighet som Arbetsförmedlingen borde kunna ha ett modernt och smidigt arbetssätt, skriver arbetsförmedlaren Anna Elvemoen. I stället präglas dock Arbetsförmedlingen av likriktning och tunga strukturer, menar hon, och uppmanar politikerna att genomföra en grundlig modernisering av myndigheten.
Arbetsförmedlingen får stryk i debatten igen. Det är bra att myndigheten uppmärksammas, för den påverkar människors liv på riktigt, men de som yttrar sig står oftast på utsidan. Det är personer som påverkats av Arbetsförmedlingen som myndighet och politiker som försöker vinna billiga poäng.
Jag har jobbat på myndigheten i tio år och ser den även från insidan. Och jag ser det som ett samhällsansvar att, utifrån egna erfarenheter, berätta varför Arbetsförmedlingen inte fungerar. Det finns kollegor som tycker att det är illojalt, men den smällen är jag beredd att ta.
För det första: styrningen. Arbetsförmedlingen är en myndighet, det vill säga en organisation styrd av regeringen – i detta fall mycket hårt. Det är ett faktum som lätt tappas bort. Alla beslut som fattas på Arbetsförmedlingen är en direkt följd av de order vi får av regeringen. Varje ny regering, varje ny budget och varje nytt regleringsbrev kastar dessutom om prioriteringarna. En väldigt kompetent, lojal och välmenande personal får anpassa sig blint efter varje reform, genomtänkt eller ej. Arbetssökande får nya regler, nya kontaktsätt, nya möjligheter, om det vill sig väl. Anpassade eller ej. Bara för att. Arbetsgivare ser en myndighet som aldrig står stadigt. Som ur deras perspektiv inte agerar professionellt.
För det andra: namnet. ”Arbetsförmedlingen” låter kort och gott som om vi förmedlar jobb. Men om man läser våra regleringsbrev är det inte förmedling som är uppdraget. Myndigheten ska framför allt hjälpa arbetssökande med stort behov av stöd. De som står väldigt långt från den vanliga arbetsmarknaden – exempelvis för att de har en funktionsnedsättning, har suttit i fängelse, är analfabeter, inte talar svenska eller engelska, inte har gått i gymnasiet eller kanske inte gått i skolan alls. Dessa människor behöver, och ska givetvis få, stöd för att ha en chans på arbetsmarknaden. Andra arbetslösa förväntas söka jobb själva eller med hjälp av någon av Arbetsförmedlingens leverantörer. Myndighetens namn är inte bara missvisande – det är direkt skadligt för förtroendet, eftersom det skapar helt fel förväntningar.
För det tredje: arbetsmiljön. Vi arbetar i ett lapptäcke av datasystem från flera olika årtionden. Vi har avdelningar som ”Personligt distansmöte” där få anställda ens vill stanna kvar. Cementerade roller och epitet som i en fabrik från 1950-talet. Resultatet är personal som bränner ut sig och tappar gnistan, arbetssökande som trampar vatten och arbetsgivare som för länge sedan tappat förtroende för myndigheten. Om en organisation i den privata sektorn hade fungerat likadant skulle den ha gått i konkurs för länge sedan.
Kontrasten är nästan absurd. Sverige är i världsklass när det gäller innovation, teknik och entreprenörskap. Men vår arbetsmarknadsmyndighet känns som ett dammigt eko från Sovjettiden. Tunga strukturer. Brist på – och till och med en rädsla för – flexibilitet. Likriktat. Svartvitt.
Arbetsförmedlingen är en av Sveriges största myndigheter och har ansvar för att arbetsmarknaden fungerar. Man borde rimligen kunna förvänta sig att en sådan myndighet har ett modernt och smidigt arbetssätt. Rentav lite nytänkande. Men kunskapen hos oss som jobbar där hörs inte, tas inte till vara. Inte heller arbetssökandes kunskap tas till vara. Resultatet är människor som blir kuggar i ett system som andas hinder i stället för möjligheter.
Denna viktiga myndighet behöver en total modernisering. Ett nytt synsätt. Ny struktur. Ny teknik. Ett nytt namn som faktiskt speglar uppdraget. Och förändringen måste vara ordentlig, seriös och ske på ett hållbart sätt. Inte som politiskt slagträ. Inte som ytterligare en snabb reformidé som slår sönder mer än den skapar. Inga fler omgipsningar nu.
Samtidigt undrar jag: vill och vågar politikerna verkligen ta ansvar och bygga en fungerande arbetsmarknadsmyndighet – eller fortsätter de hellre att använda oss som sitt mest populära slagträ?
Anna Elvemoen
Arbetsförmedlare på Arbetsförmedlingen i Malmö och medlem i ST
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.