Skånepolitiker bevakar bara sitt revir

De båda moderata partiföreträdarna från Region Skåne, Pia Kinhult och Stefan Lundgren, skrev i en debattartikel i ST Press att Skåne är ett lämpligt experimentlän för en ny arbetsmarknadspolitik. Som dominobrickor staplas i
artikeln retoriska meningar på varandra, för att till slut platt falla ned på marken men med en större oreda bland brickorna än tidigare.

Artikelförfattarnas huvudtes för är att regionalt självstyre är det självklara svaret på alla frågor en ny tid ställer. Det må vara om frågorna berör transportsystem, sjukvård, arbetsmarknadspolitik, näringslivspolitik och så vidare. Men vi tror inte det. Verkligheten ser inte så ut. Världen är inte svart eller vit.

Det är självklart så att invånarna i Region Skåne har en stark intressegemenskap, kulturellt och geografiskt. Men att av detta faktum dra så långtgående slutsatser som författarna gör är tveksamt. Inget säger att befolkningen i regionen stärks av att arbetsmarknadspolitiken och näringslivsutvecklingen blir än mer regionalt präglade. Riskerna i en sådan politik är större än möjligheterna. Historien är fylld av exempel på vilka de negativa effekterna blir av en för ensidig näringsstruktur. Varvsnäringen, bruksnäringen i Bergslagen, för att bara nämna några exempel. Lyft i stället blicken. Se bortom såväl regionala som nationella gränser.

Låt oss i det sammanhanget också påminna om att det är den nuvarande regeringen som på den nationella nivån beslutat att avveckla flera regionala organ för inflytande. Socialförsäkringsnämnderna är ett exempel, liksom länsarbetsnämnderna, som ger regionen inflytande över arbetsmarknadspolitiken och den regionala utvecklingen. Det är lite märkligt att ni påstår att reformeringar av en föråldrad arbetsmarknadspolitik är nödvändig, samtidigt som den nya regering ni välkomnar nu är i stånd till att i praktiken minska det lokala och det regionala inflytandet över arbetsmarknadspolitiken.

Er artikel saknar helt och hållet konkreta exempel på vad som skulle bli så mycket bättre med »ett utökat ansvar för regionala självstyrelseorgan och kommuner«. Vi misstänker starkt att arbetsmarknadspolitiken och näringslivspolitiken för er bara är ett redskap för att ytterligare legitimera den regionala nivån, och på så sätt ett inlägg i den pågående diskussionen om ansvarsfrågorna inom samhällsorganisationen.

Er diskussion har således inget att göra med omsorg om en effektiv arbetsmarknadspolitik utan handlar om en ren och krass revirbevakning. Det må vara en helt legitim rätt att ha en sådan uppfattning. Det är nödvändigt att en sådan diskussion kan föras, men låt den föras utan dimridåer. Vi deltar gärna i en sådan diskussion.

Annette Carnhede
förbundsordförande, ST
Dag Andersson
förbundssekreterare, ST

De båda moderata partiföreträdarna från Region Skåne, Pia Kinhult och Stefan Lundgren, skrev i en debattartikel i ST Press att Skåne är ett lämpligt experimentlän för en ny arbetsmarknadspolitik. Som dominobrickor staplas i
artikeln retoriska meningar på varandra, för att till slut platt falla ned på marken men med en större oreda bland brickorna än tidigare.

Artikelförfattarnas huvudtes för är att regionalt självstyre är det självklara svaret på alla frågor en ny tid ställer. Det må vara om frågorna berör transportsystem, sjukvård, arbetsmarknadspolitik, näringslivspolitik och så vidare. Men vi tror inte det. Verkligheten ser inte så ut. Världen är inte svart eller vit.

Det är självklart så att invånarna i Region Skåne har en stark intressegemenskap, kulturellt och geografiskt. Men att av detta faktum dra så långtgående slutsatser som författarna gör är tveksamt. Inget säger att befolkningen i regionen stärks av att arbetsmarknadspolitiken och näringslivsutvecklingen blir än mer regionalt präglade. Riskerna i en sådan politik är större än möjligheterna. Historien är fylld av exempel på vilka de negativa effekterna blir av en för ensidig näringsstruktur. Varvsnäringen, bruksnäringen i Bergslagen, för att bara nämna några exempel. Lyft i stället blicken. Se bortom såväl regionala som nationella gränser.

Låt oss i det sammanhanget också påminna om att det är den nuvarande regeringen som på den nationella nivån beslutat att avveckla flera regionala organ för inflytande. Socialförsäkringsnämnderna är ett exempel, liksom länsarbetsnämnderna, som ger regionen inflytande över arbetsmarknadspolitiken och den regionala utvecklingen. Det är lite märkligt att ni påstår att reformeringar av en föråldrad arbetsmarknadspolitik är nödvändig, samtidigt som den nya regering ni välkomnar nu är i stånd till att i praktiken minska det lokala och det regionala inflytandet över arbetsmarknadspolitiken.

Er artikel saknar helt och hållet konkreta exempel på vad som skulle bli så mycket bättre med »ett utökat ansvar för regionala självstyrelseorgan och kommuner«. Vi misstänker starkt att arbetsmarknadspolitiken och näringslivspolitiken för er bara är ett redskap för att ytterligare legitimera den regionala nivån, och på så sätt ett inlägg i den pågående diskussionen om ansvarsfrågorna inom samhällsorganisationen.

Er diskussion har således inget att göra med omsorg om en effektiv arbetsmarknadspolitik utan handlar om en ren och krass revirbevakning. Det må vara en helt legitim rätt att ha en sådan uppfattning. Det är nödvändigt att en sådan diskussion kan föras, men låt den föras utan dimridåer. Vi deltar gärna i en sådan diskussion.

Annette Carnhede
förbundsordförande, ST
Dag Andersson
förbundssekreterare, ST

De båda moderata partiföreträdarna från Region Skåne, Pia Kinhult och Stefan Lundgren, skrev i en debattartikel i ST Press att Skåne är ett lämpligt experimentlän för en ny arbetsmarknadspolitik. Som dominobrickor staplas i
artikeln retoriska meningar på varandra, för att till slut platt falla ned på marken men med en större oreda bland brickorna än tidigare.

Artikelförfattarnas huvudtes för är att regionalt självstyre är det självklara svaret på alla frågor en ny tid ställer. Det må vara om frågorna berör transportsystem, sjukvård, arbetsmarknadspolitik, näringslivspolitik och så vidare. Men vi tror inte det. Verkligheten ser inte så ut. Världen är inte svart eller vit.

Det är självklart så att invånarna i Region Skåne har en stark intressegemenskap, kulturellt och geografiskt. Men att av detta faktum dra så långtgående slutsatser som författarna gör är tveksamt. Inget säger att befolkningen i regionen stärks av att arbetsmarknadspolitiken och näringslivsutvecklingen blir än mer regionalt präglade. Riskerna i en sådan politik är större än möjligheterna. Historien är fylld av exempel på vilka de negativa effekterna blir av en för ensidig näringsstruktur. Varvsnäringen, bruksnäringen i Bergslagen, för att bara nämna några exempel. Lyft i stället blicken. Se bortom såväl regionala som nationella gränser.

Låt oss i det sammanhanget också påminna om att det är den nuvarande regeringen som på den nationella nivån beslutat att avveckla flera regionala organ för inflytande. Socialförsäkringsnämnderna är ett exempel, liksom länsarbetsnämnderna, som ger regionen inflytande över arbetsmarknadspolitiken och den regionala utvecklingen. Det är lite märkligt att ni påstår att reformeringar av en föråldrad arbetsmarknadspolitik är nödvändig, samtidigt som den nya regering ni välkomnar nu är i stånd till att i praktiken minska det lokala och det regionala inflytandet över arbetsmarknadspolitiken.

Er artikel saknar helt och hållet konkreta exempel på vad som skulle bli så mycket bättre med »ett utökat ansvar för regionala självstyrelseorgan och kommuner«. Vi misstänker starkt att arbetsmarknadspolitiken och näringslivspolitiken för er bara är ett redskap för att ytterligare legitimera den regionala nivån, och på så sätt ett inlägg i den pågående diskussionen om ansvarsfrågorna inom samhällsorganisationen.

Er diskussion har således inget att göra med omsorg om en effektiv arbetsmarknadspolitik utan handlar om en ren och krass revirbevakning. Det må vara en helt legitim rätt att ha en sådan uppfattning. Det är nödvändigt att en sådan diskussion kan föras, men låt den föras utan dimridåer. Vi deltar gärna i en sådan diskussion.

Annette Carnhede
förbundsordförande, ST
Dag Andersson
förbundssekreterare, ST

De båda moderata partiföreträdarna från Region Skåne, Pia Kinhult och Stefan Lundgren, skrev i en debattartikel i ST Press att Skåne är ett lämpligt experimentlän för en ny arbetsmarknadspolitik. Som dominobrickor staplas i
artikeln retoriska meningar på varandra, för att till slut platt falla ned på marken men med en större oreda bland brickorna än tidigare.

Artikelförfattarnas huvudtes för är att regionalt självstyre är det självklara svaret på alla frågor en ny tid ställer. Det må vara om frågorna berör transportsystem, sjukvård, arbetsmarknadspolitik, näringslivspolitik och så vidare. Men vi tror inte det. Verkligheten ser inte så ut. Världen är inte svart eller vit.

Det är självklart så att invånarna i Region Skåne har en stark intressegemenskap, kulturellt och geografiskt. Men att av detta faktum dra så långtgående slutsatser som författarna gör är tveksamt. Inget säger att befolkningen i regionen stärks av att arbetsmarknadspolitiken och näringslivsutvecklingen blir än mer regionalt präglade. Riskerna i en sådan politik är större än möjligheterna. Historien är fylld av exempel på vilka de negativa effekterna blir av en för ensidig näringsstruktur. Varvsnäringen, bruksnäringen i Bergslagen, för att bara nämna några exempel. Lyft i stället blicken. Se bortom såväl regionala som nationella gränser.

Låt oss i det sammanhanget också påminna om att det är den nuvarande regeringen som på den nationella nivån beslutat att avveckla flera regionala organ för inflytande. Socialförsäkringsnämnderna är ett exempel, liksom länsarbetsnämnderna, som ger regionen inflytande över arbetsmarknadspolitiken och den regionala utvecklingen. Det är lite märkligt att ni påstår att reformeringar av en föråldrad arbetsmarknadspolitik är nödvändig, samtidigt som den nya regering ni välkomnar nu är i stånd till att i praktiken minska det lokala och det regionala inflytandet över arbetsmarknadspolitiken.

Er artikel saknar helt och hållet konkreta exempel på vad som skulle bli så mycket bättre med »ett utökat ansvar för regionala självstyrelseorgan och kommuner«. Vi misstänker starkt att arbetsmarknadspolitiken och näringslivspolitiken för er bara är ett redskap för att ytterligare legitimera den regionala nivån, och på så sätt ett inlägg i den pågående diskussionen om ansvarsfrågorna inom samhällsorganisationen.

Er diskussion har således inget att göra med omsorg om en effektiv arbetsmarknadspolitik utan handlar om en ren och krass revirbevakning. Det må vara en helt legitim rätt att ha en sådan uppfattning. Det är nödvändigt att en sådan diskussion kan föras, men låt den föras utan dimridåer. Vi deltar gärna i en sådan diskussion.

Annette Carnhede
förbundsordförande, ST
Dag Andersson
förbundssekreterare, ST

De båda moderata partiföreträdarna från Region Skåne, Pia Kinhult och Stefan Lundgren, skrev i en debattartikel i ST Press att Skåne är ett lämpligt experimentlän för en ny arbetsmarknadspolitik. Som dominobrickor staplas i
artikeln retoriska meningar på varandra, för att till slut platt falla ned på marken men med en större oreda bland brickorna än tidigare.

Artikelförfattarnas huvudtes för är att regionalt självstyre är det självklara svaret på alla frågor en ny tid ställer. Det må vara om frågorna berör transportsystem, sjukvård, arbetsmarknadspolitik, näringslivspolitik och så vidare. Men vi tror inte det. Verkligheten ser inte så ut. Världen är inte svart eller vit.

Det är självklart så att invånarna i Region Skåne har en stark intressegemenskap, kulturellt och geografiskt. Men att av detta faktum dra så långtgående slutsatser som författarna gör är tveksamt. Inget säger att befolkningen i regionen stärks av att arbetsmarknadspolitiken och näringslivsutvecklingen blir än mer regionalt präglade. Riskerna i en sådan politik är större än möjligheterna. Historien är fylld av exempel på vilka de negativa effekterna blir av en för ensidig näringsstruktur. Varvsnäringen, bruksnäringen i Bergslagen, för att bara nämna några exempel. Lyft i stället blicken. Se bortom såväl regionala som nationella gränser.

Låt oss i det sammanhanget också påminna om att det är den nuvarande regeringen som på den nationella nivån beslutat att avveckla flera regionala organ för inflytande. Socialförsäkringsnämnderna är ett exempel, liksom länsarbetsnämnderna, som ger regionen inflytande över arbetsmarknadspolitiken och den regionala utvecklingen. Det är lite märkligt att ni påstår att reformeringar av en föråldrad arbetsmarknadspolitik är nödvändig, samtidigt som den nya regering ni välkomnar nu är i stånd till att i praktiken minska det lokala och det regionala inflytandet över arbetsmarknadspolitiken.

Er artikel saknar helt och hållet konkreta exempel på vad som skulle bli så mycket bättre med »ett utökat ansvar för regionala självstyrelseorgan och kommuner«. Vi misstänker starkt att arbetsmarknadspolitiken och näringslivspolitiken för er bara är ett redskap för att ytterligare legitimera den regionala nivån, och på så sätt ett inlägg i den pågående diskussionen om ansvarsfrågorna inom samhällsorganisationen.

Er diskussion har således inget att göra med omsorg om en effektiv arbetsmarknadspolitik utan handlar om en ren och krass revirbevakning. Det må vara en helt legitim rätt att ha en sådan uppfattning. Det är nödvändigt att en sådan diskussion kan föras, men låt den föras utan dimridåer. Vi deltar gärna i en sådan diskussion.

Annette Carnhede
förbundsordförande, ST
Dag Andersson
förbundssekreterare, ST

De båda moderata partiföreträdarna från Region Skåne, Pia Kinhult och Stefan Lundgren, skrev i en debattartikel i ST Press att Skåne är ett lämpligt experimentlän för en ny arbetsmarknadspolitik. Som dominobrickor staplas i
artikeln retoriska meningar på varandra, för att till slut platt falla ned på marken men med en större oreda bland brickorna än tidigare.

Artikelförfattarnas huvudtes för är att regionalt självstyre är det självklara svaret på alla frågor en ny tid ställer. Det må vara om frågorna berör transportsystem, sjukvård, arbetsmarknadspolitik, näringslivspolitik och så vidare. Men vi tror inte det. Verkligheten ser inte så ut. Världen är inte svart eller vit.

Det är självklart så att invånarna i Region Skåne har en stark intressegemenskap, kulturellt och geografiskt. Men att av detta faktum dra så långtgående slutsatser som författarna gör är tveksamt. Inget säger att befolkningen i regionen stärks av att arbetsmarknadspolitiken och näringslivsutvecklingen blir än mer regionalt präglade. Riskerna i en sådan politik är större än möjligheterna. Historien är fylld av exempel på vilka de negativa effekterna blir av en för ensidig näringsstruktur. Varvsnäringen, bruksnäringen i Bergslagen, för att bara nämna några exempel. Lyft i stället blicken. Se bortom såväl regionala som nationella gränser.

Låt oss i det sammanhanget också påminna om att det är den nuvarande regeringen som på den nationella nivån beslutat att avveckla flera regionala organ för inflytande. Socialförsäkringsnämnderna är ett exempel, liksom länsarbetsnämnderna, som ger regionen inflytande över arbetsmarknadspolitiken och den regionala utvecklingen. Det är lite märkligt att ni påstår att reformeringar av en föråldrad arbetsmarknadspolitik är nödvändig, samtidigt som den nya regering ni välkomnar nu är i stånd till att i praktiken minska det lokala och det regionala inflytandet över arbetsmarknadspolitiken.

Er artikel saknar helt och hållet konkreta exempel på vad som skulle bli så mycket bättre med »ett utökat ansvar för regionala självstyrelseorgan och kommuner«. Vi misstänker starkt att arbetsmarknadspolitiken och näringslivspolitiken för er bara är ett redskap för att ytterligare legitimera den regionala nivån, och på så sätt ett inlägg i den pågående diskussionen om ansvarsfrågorna inom samhällsorganisationen.

Er diskussion har således inget att göra med omsorg om en effektiv arbetsmarknadspolitik utan handlar om en ren och krass revirbevakning. Det må vara en helt legitim rätt att ha en sådan uppfattning. Det är nödvändigt att en sådan diskussion kan föras, men låt den föras utan dimridåer. Vi deltar gärna i en sådan diskussion.

Annette Carnhede
förbundsordförande, ST
Dag Andersson
förbundssekreterare, ST

De båda moderata partiföreträdarna från Region Skåne, Pia Kinhult och Stefan Lundgren, skrev i en debattartikel i ST Press att Skåne är ett lämpligt experimentlän för en ny arbetsmarknadspolitik. Som dominobrickor staplas i
artikeln retoriska meningar på varandra, för att till slut platt falla ned på marken men med en större oreda bland brickorna än tidigare.

Artikelförfattarnas huvudtes för är att regionalt självstyre är det självklara svaret på alla frågor en ny tid ställer. Det må vara om frågorna berör transportsystem, sjukvård, arbetsmarknadspolitik, näringslivspolitik och så vidare. Men vi tror inte det. Verkligheten ser inte så ut. Världen är inte svart eller vit.

Det är självklart så att invånarna i Region Skåne har en stark intressegemenskap, kulturellt och geografiskt. Men att av detta faktum dra så långtgående slutsatser som författarna gör är tveksamt. Inget säger att befolkningen i regionen stärks av att arbetsmarknadspolitiken och näringslivsutvecklingen blir än mer regionalt präglade. Riskerna i en sådan politik är större än möjligheterna. Historien är fylld av exempel på vilka de negativa effekterna blir av en för ensidig näringsstruktur. Varvsnäringen, bruksnäringen i Bergslagen, för att bara nämna några exempel. Lyft i stället blicken. Se bortom såväl regionala som nationella gränser.

Låt oss i det sammanhanget också påminna om att det är den nuvarande regeringen som på den nationella nivån beslutat att avveckla flera regionala organ för inflytande. Socialförsäkringsnämnderna är ett exempel, liksom länsarbetsnämnderna, som ger regionen inflytande över arbetsmarknadspolitiken och den regionala utvecklingen. Det är lite märkligt att ni påstår att reformeringar av en föråldrad arbetsmarknadspolitik är nödvändig, samtidigt som den nya regering ni välkomnar nu är i stånd till att i praktiken minska det lokala och det regionala inflytandet över arbetsmarknadspolitiken.

Er artikel saknar helt och hållet konkreta exempel på vad som skulle bli så mycket bättre med »ett utökat ansvar för regionala självstyrelseorgan och kommuner«. Vi misstänker starkt att arbetsmarknadspolitiken och näringslivspolitiken för er bara är ett redskap för att ytterligare legitimera den regionala nivån, och på så sätt ett inlägg i den pågående diskussionen om ansvarsfrågorna inom samhällsorganisationen.

Er diskussion har således inget att göra med omsorg om en effektiv arbetsmarknadspolitik utan handlar om en ren och krass revirbevakning. Det må vara en helt legitim rätt att ha en sådan uppfattning. Det är nödvändigt att en sådan diskussion kan föras, men låt den föras utan dimridåer. Vi deltar gärna i en sådan diskussion.

Annette Carnhede
förbundsordförande, ST
Dag Andersson
förbundssekreterare, ST