Vilket moraliskt ansvar har facket?

DEBATT: ARBETSMILJÖ2010-11-09

Även SiS borde ha ställts till svars – och ST borde ställa sig
frågan om man kunde agerat annorlunda, skriver Gay Glans
om domen mot två chefer vid SiS-hemmet Tunagården.

Våren 2008 mördades en behandlingsassistent på Tunagården i Malmö av en pojke som led av svåra sexuella tvångstankar. I juni 2010 fälldes två chefer för vållande till annans död. Domen har överklagats, men om utslaget står sig bevisar den att arbetsmiljölagen fungerar i arbetet för en säker arbetsmiljö. Men domen har en allvarlig brist, den lämnar Statens institutionsstyrelse, SiS, utan juridiskt ansvar för mordet. De fackliga organisationerna kan inte göras juridiskt ansvariga, eftersom arbets­miljön är arbetsgivarens ansvar. Däremot är frågan om Fack­förbundet ST har ett moraliskt ansvar för tragedin relevant.

Enligt Malmö tingsrätts dom hade Tunagården besvärats av allvarliga arbetsmiljöproblem under många år: »med detta följer att det finns ett sådant relevant samband mellan å ena sidan [chefernas] oaktsamhet å andra [behandlingsassistentens] död«. Domen säger dessutom: »därmed hade också den tragiska händelsen … kunnat undvikas«.

Domen är glasklar, cheferna är ansvariga för kvinnans död. Att SiS, som har ett övergripande ansvar för Tunagårdens verksamhet, inte ställdes till svars är beklagligt. Trots att SiS högsta ledning var väl bekant med Tunagårdens arbetsmiljöproblem sedan slutet av nittiotalet, så åtgärdades inte problemen.

I ett försök att hitta en lösning på situationen engagerade sig majoriteten av personalen på Tunagården i Fackförbundet ST. Själv var jag förtroende­vald sedan 1994 och jag satt dessutom flera år i styrelsen för ST i SiS Region Syd. Efter år av fruktlöst fackligt arbete såg vi oss tvingade att söka Arbetsmiljö­verkets hjälp. All vår kritik av arbetsförhållanden på Tunagården verifierades i Arbetsmiljöverkets inspektionsrapport från juni 2000.

Arbetsmiljöverkets inspektion föregicks av ett misstänkt brott mot arbetsmiljölagen på Tunagården. Tillsammans med personal som utsatts för hot och våld i arbetet skrev jag ett stort antal incidentrapporter. Rapporter som institutionschefen, enligt lag, skulle kommentera och underteckna för vidarebefordran till SiS huvudkontor och till Arbetsmiljöverket. Eftersom arbetsförhållandena inte blev bättre, kontaktade jag SiS huvudskyddsombud. Då framkom att endast en av incidentrapporterna hade kommit till SiS känne­dom. Ingen till Arbetsmiljöverkets.

Varken SiS ledning eller Fackförbundet ST lät institutionschefens agerande gå till rättslig prövning. I juni 2001 utestängdes jag som förtroende­vald från min arbetsplats med full betalning. Ett och ett halvt år senare tvingades jag acceptera SiS erbjudande om utköp från min anställning. Och resultatet? Det fackliga arbetet upphörde. De grava arbetsmiljöproblemen förblev olösta. Det senare enligt Arbets­miljö­verkets analys och tingsrättens dom.

I ett öppet brev, till ledningen för ST inom SiS, idkade jag i juni 2002 självkritik eftersom facket hade misslyckats i ambitionen att göra Tunagården till en säker arbetsplats. Jag påpekade det allvarliga i att medlemmarna upplevde sig fullkomligt övergivna av facket när deras förtroendevalde tvingades lämna sin arbetsplats. Jag reste frågan om vad facket kunde göra för att minska förtroendegapet mellan ledningen och medlemmarna, vad som kunde göras för att förhindra att SiS, utan saklig grund, utestänger och köper ut fackligt förtroendevalda. Men framförallt ställde jag den besvärliga frågan om facket kunde agerat annorlunda för att göra Tunagården till en säker arbetsplats. Mitt brev bemöttes med absolut tystnad. 

Eftersom arbetsmiljöproblemen var stora på Tunagården framstår det inte bara som sorgligt utan direkt ansvarslöst av SiS ledning att låta institutionschefen få fortsatt förtroende att leda verksamheten. Förutom att han misslyckades att utveckla arbets­miljön mörkade han problemen för sin uppdragsgivare och för Arbetsmiljö­verket under flera år gen­om att inte vidarebefordra incidentrapporterna. Ett lagvidrigt förfarande som skulle beivrats. Fackförbundet ST gav sitt passiva stöd till SiS agerande genom att inte göra någon polisanmälan. SiS och fackledningens passivitet blir särskilt allvarlig eftersom arbetsmiljön var så grovt eftersatt att det möjligjorde ett mord.  

Att cheferna är skyldiga till vållande till annans död är klargjort i tingsrätten. SiS svåra misslyckande kunde ha undvikits med en kompetent ledning med modet att beivra lagbrott som myndighetens chefer gör i sin tjänsteutövning.

För Fackförbundet ST är en fråga berättigad: Kunde facket agerat annorlunda för att undvika mordet? Har den dåvarande och nuvarande styrelsen, och därmed också jag själv, ett moraliskt ansvar för tragedin?

Gay Glans

Före detta fackligt förtroendevald
på Tunagården 1994–2003, ledamot
av ST SiS Region Syds styrelse 1998–2002

Svar: Vi kommer alltid att fråga oss om vi kunde ha gjort mer

Vi kommer alltid att ställa oss frågan om vi kunde ha gjort mer ­
för att kunnat undvika tragedin på Tunagården. Vi kan emellertid i efterhand konstatera att Fackförbundet ST i ett tidigt skede påtalade arbetsplatsens brister i arbetsmiljö och säkerhet. Frågan lyftes i flera omgångar till arbetsgivaren på alla nivåer samt senare även till Arbetsmiljöverket. De åtgärder som därefter gjordes var vi inte helt nöjda med och man kan ställa sig frågan i vilken utsträckning vi borde ha drivit frågan vidare.

Inom SiS arbetar vi i en svår och komplex miljö där vi vårdar människor under tvång. Det ställer höga krav på oss – men även på arbetsmiljön och säkerheten. Vår fackliga uppgift är att alltid verka för en god arbetsmiljö och säkerhet för våra medlemmar på bästa möjliga sätt. Detta är en stor och en svår uppgift inte minst i tider med minskade resurser och ökade krav.

Som fackligt förtroendevald har man ganska begränsade resurser för att driva och föra frågor till rätt instanser. Den viktigaste frågan att ställa är hur SiS som myndighet kunde ha agerat bättre före händelserna på Tunagården – och hur man kan agera bättre i dag.

Att skapa förutsättningar för bättre och säkrare arbetsplatser är något arbetsgivare, fack och anställda måste göra tillsammans.

Jimmy Haller

Tobias Bjerman

För avdelningsstyrelsen ST inom SiS

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Inlagt av Stig H (ej verifierad) tors, 11/18/2010 - 23:33
Den fackliga representant som uttrycker sig så här:

"Som fackligt förtroendevald har man ganska begränsade resurser för att driva och föra frågor till rätt instanser."

Tycker man ska ta sig en funderare på om man inte ska lämna över till någon annan som kan det bättre.

Det är inte längre möjligt att kommentera artikeln.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA