Bild: Saga Bergebo

Delade meningar om omlokaliseringar

FÖRDJUPNING: VAL 20182018-06-08
Omlokalisering av befintliga statliga myndigheter är en fråga där partiernas åsikter går isär. När det gäller många andra förvaltningspolitiska frågor är det dock svårt att hitta tydliga skiljelinjer. »Det finns få offensiva förslag för att utveckla statsförvaltningen«, konstaterar statsvetaren Marja Lemne.

När Publikt frågar partiernas företrädare om deras syn på hur statsförvaltningen ska skötas och utvecklas är frågan om omlokalisering av befintliga myndigheter den fråga där åsikterna går tydligast isär.

ST har under det gångna året varit mycket kritiskt till de omlokaliseringar som regeringen beslutat om för bland andra Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och Swedac. Även myndigheternas medarbetare har varit negativa och varnat för följderna, inte minst för verksamheten.

Kritiken har dock inte fått något gehör från regeringen. Fredrik Olovsson, S, ordförande i finansutskottet, säger att det inte finns någon verksamhet som är immun mot förändringar:

– Att all verksamhet alltid ska bedrivas i exakt samma lokaler och på samma plats i evinnerlig tid är inte troligt. Däremot har vi i dagsläget ingen lista på myndigheter som ska omlokaliseras framöver.

Miljöpartiets Agneta Börjesson, leda­mot i riksdagens konstitutions­utskott, KU, förklarar att skälen till rege­ringens omlokaliseringar är att »det finns en konflikt mellan stad och land och en tillitsbrist till de statliga myndigheterna«.

– Vi behöver öka kittet, visa att vi är ett land som håller ihop. Om jag tar min egen kommun Kungsbacka, så skulle vi älska att få en statlig arbetsplats. Det är en fantastisk magnet, säger hon.

Även Vänsterpartiet är i huvudsak positivt till omlokaliseringarna, men anser att de flyttade myndigheterna i allt för stor utsträckning hamnat i städer i stället för på mindre orter.

– Omlokalisering behöver också ske på ett så bra sätt som möjligt både för myndighet och personal. Nu har det blivit rätt konfrontatoriskt från Arbets­givarverkets sida, säger Håkan Svenneling, vänsterpartistisk supp­leant i finansutskottet.

Ytterligare ett parti som inte är »principiellt emot omlokaliseringar förutsatt att de kan genomföras på ett ändamålsenligt sätt« är Sverigedemokraterna.

– Partiets inställning är att hela Sverige ska leva, säger Fredrik Eriksson, leda­mot i KU.

Regeringen har också med sig Center­partiet på omlokaliseringståget. Partiet är i grunden positivt, men Per-Ingvar Johnsson, även han ledamot i KU, tycker att det kräver omtanke och att man i större utsträckning bör dra nytta av tidigare erfarenheter.

– Men vi vill framför allt se att de statliga myndigheterna har verksamhet ute i regionerna i större utsträckning.

I och med Centerpartiets inställning splittras allianspartierna. På mot­ståndar­sidan finns Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna.

Liberalernas Mats Persson, ledamot i finansutskottet, säger att det ibland kan finnas anledning att flytta verksamhet från Stockholms inner­stad.

– Men vi kommer inte att fortsätta på det sätt som regeringen agerat. Och vi kommer inte heller att riva upp det som de har gjort, det handlar snarare om att inte fortsätta. Att flytta en verksamhet måste vara upp till myndig­heterna själva.

Jakob Forssmed, kristdemokratisk ledamot i finansutskottet, är inne på samma spår.

– Man kan inte i alla lägen utesluta omlokaliseringar, men jag är i grunden kritisk till sådana omfattande omlokaliseringar som regeringen håller på med.

Han berättar att hans inställning grundlagts under åtta år som stats­sekreterare.

– Jag har sett resultaten. Jag har också sett hur myndigheter smyglokaliserar sig tillbaka och i stället finns på två ställen. Jag har även sett hur bland annat Folkhälsoinstitutets verksamhet drabbats på ett mycket hårt sätt under lång tid. Att flytta fungerande kompetens­myndigheter för flyttandets skull är jag alltså mycket tveksam till.

Mest kritisk av alla är Moderaternas Andreas Norlén, ordförande i riks­dagens konstitutionsutskott. Han anser att rege­ringens agerande försvagat de aktuella myndigheterna under en lång tid:

– När man påstår att verksamheten inte kommer att påverkas, trots att inga anställda följer med, tycker jag att man visar en bristande respekt för de befintliga medarbetarnas kompetens. Statliga myndigheters främsta roll är att utföra sina kärnuppgifter, inte att vara verktyg i regionalpolitiken.

Dessutom, fortsätter han, äventyras statens attraktivitet som arbetsgivare.

– Så inte heller ur ett arbetsgivarperspektiv kan jag se att vi skulle kunna stödja en sådan politik. Därmed inte sagt att man aldrig någonsin ska om­lokalisera, några sådana utfästelser kan jag inte göra.

Alla partier är däremot positiva till att skapa statlig närvaro genom att utöka servicekontorens verksamhet. Den processen är redan i gång och 30 juni ska tio nya kontor ha öppnats.

När statsvetaren Marja Lemne, universitetslektor på Södertörns högskola, tittar på de svar som partierna gett konstaterar hon att omlokaliseringsfrågan är en av få frågor inom förvaltnings­politiken där partierna skiljer sig åt.

– Men min känsla är ändå att man duckar lite för frågan så här i valtider. Och det är konstigt att det talas så lite om hur man kan använda myndig­heternas regionala organisation för att öka den statliga närvaron i landet. Dessutom är jag förvånad över den posi­tiva inställningen till servicekontoren och dess funktion. Om Skatte­verket inte ens har öppet på deklarationsdagen på flera orter, vad ska man då ha dem till?

I en färsk dom har Arbetsdomstolen prövat vilka villkor som gäller för de anställda när en myndighet flyttar. Målet handlade om huruvida de anställda på Fastighetsmäklarinspektionen hade arbetsskyldighet i Karlstad dit myndigheten skulle omlokaliseras. ST förlorade och utslaget innebär att de anställda som inte vill följa med om en hel myndighet flyttar måste säga upp sig själva. Uppsägningstiden blir då kortare än om arbetsgivaren skulle behöva säga upp den anställde. Det kan också påverka anställdas rätt till a-kassa.

Nu har ST begärt förhandling med Arbetsgivarverket, men utfallet av förhandlingarna är ännu inte klart.

Viljan att göra något politiskt för att stärka den statliga anställningstryggheten eller lindra konsekvenserna för de anställda vid flytt av myndigheter tycks dock vara liten, att döma av svaren på Publikts frågor.

– Det är inte önskvärt att politiken blandar sig i, säger Centerpartiets Per-Ingvar Johnsson.

Han konstaterar att det i stället är en förhandlingsfråga mellan parterna.

Den uppfattningen delar Social­demokraterna.

– Det är så vi brukar göra i Sverige och det är en del av vår svenska modell. Vi har inga planer på att se över lagstiftningen i det här läget, säger Fredrik Olovsson, S.

Statsvetaren Marja Lemne säger att hon är förvånad över hur flata politikerna är. Hon konstaterar att domen i Arbetsdomstolen och regeringens inställning som arbetsgivare inte direkt har stärkt den statliga anställningstryggheten eller statens attraktivitet som arbetsgivare.

– Det finns stora möjligheter att under­lätta för männi­skor att flytta med om det finns politisk vilja. Det är förvånansvärt att regeringen gömmer sig bakom att det här är en avtals­fråga.

På andra områden har ST haft större framgång för sina politiska krav. Förbundet har länge efterlyst en utbildning för statsanställda, som tar upp det särskilda ansvar statligt anställda har både sett till de regler de har att följa och till den roll de har i ett demo­kratiskt land.

Efter mutskandalen på Statens fastig­hetsverk och informationssäker­hetsbristerna på Transportstyrelsen har argumenten fått gehör. Nu har riks­dagen beslutat om ett så kallat till­känna­givande till regeringen om att införa en gemen­sam introduktions­utbildning för statligt anställda. Alla partier står bakom förslaget.

Jakob Forssmed, KD, tycker att det är bra och påminner om den satsning som den numera nedlagda myndigheten Kunskapsrådet för utveckling i staten gjorde på offentligt etos, ett projekt för att öka de statsanställdas kunskaper om och förståelse för den statliga värdegrunden.

– Jag skulle gärna se en fortsättning på den. Jag tror att nyckeln till en god förvaltningskultur är att hålla diskussionen levande, och inte bara ha utbildning när man är ny inom statsförvaltningen.

Håkan Svenneling, V, anser att kont­rollen av myndigheterna behöver skärpas:

– Det är väldigt uppenbart. Vi har inte tillräckligt starka regelverk i olika delar och tillräcklig transparens. Vi behöver stärka internrevisionen och ha mer av den statliga verksamheten i egen regi i stället för att outsourca.

Fredrik Olovsson, S, är liksom flera av de andra partiföreträdarna inne på att den svenska offentlighetsprincipen och meddelarfriheten verkar förebyggande mot korruption.

– Det är skarpa verktyg, men ett problem är att medierna har mindre resurser för att använda sig av dem.

Han menar, liksom de flesta av de and­ra partiföreträdarna, att öppen­heten i statsförvaltningen i huvud­sak fungerar bra och att EU-medlemskapet inte förändrat det nämnvärt.

– Men det finns en del mörka fläckar, KU har exempelvis återkommande anmärkt på UD. Det måste ju bara fixa sig, säger Fredrik Olovsson.

Andreas Norlén, M, framhåller dock att det finns en hel del kunskapsluckor inom statsförvaltningen och hänvisar till att det inte är helt ovanligt att man får läsa om exempelvis brott mot efterforskningsförbudet.

– Det är uppenbart att det finns alltför många som har för dålig kunskap om och respekt för reglerna om meddelarfrihet, säger han.

Vänsterpartiets Håkan Svenneling menar att EU-medlemskapet har påverkat öppenheten negativt:

– Jag kan märka det som politiker –att vi inte får papper i förväg.

En positiv förändring, menar han däremot, är beslutet att flera grupper av privat anställda i offentligt finansierade verksamheter ska omfattas av meddelarfrihet:

– Men vi tycker att man kan titta på om man kan omfatta fler områden, säger Håkan Svenneling.

Sverigedemokraterna anser att öppen­heten och myndigheternas service­skyldighet måste betonas ännu mer.

– En hög företrädare för en statlig myndighet ska inte kunna avfärda eller vifta bort medierna. Det ska inte funka att be om frågorna per mejl för att sedan inte svara eller anlita en pr-byrå. Då har man missuppfattat sitt uppdrag. Vad hände med den oförvitliga tjänste­mannen? säger Fredrik Eriksson.

Miljöpartiets Agneta Börjesson tror att Sverige påverkat EU i positiv riktning, och menar att det faktiskt kan behövas mer sekretess ibland.

– Även om det är som att svära i kyrkan… Men i dag när det är möjligt att göra register om allt möjligt, kan det vara befogat att ibland sekretess­belägga uppgifter av hot-, hat- och integritets­skäl.

Marja Lemne är kritisk till hur nöjda samtliga partier verkar vara med öppen­heten i den svenska statsförvaltningen.

– Dels finns det ju återkommande missförhållanden, dels studier – bland annat från Uppsala universitet – som visar att öppenheten minskar. Så vi ska inte förhäva oss här i Sverige.

Hon noterar dock att några partier – däribland »lite förvånande« även Social­demokraterna – tar upp utrikes­departementets återkommande problem med bristande öppenhet.

– Överlag gör man det gärna kompli­cerat, inte minst på departementen. Ta det här med att få ta del av general­direktörernas löner – då måste man ta kontakt med respektive departement. Det är dålig service, säger Marja Lemne.

När det gäller oegentligheter och korruption tycker Marja Lemne att partierna borde tala mer om regeringens styrning och kontroll.

– Den kommer undan, regeringen måste ju hålla en viss ordning. Det har skapats en massa kontrollmyndig­heter på sistone, men de nämns inte heller.

Marja Lemne är över huvud taget förvånad över de försiktiga svaren på Pub­likts fråg0r. Sällan är ju en poli­tik så bra att den inte är möjlig att förbättra, konstaterar hon.

– Det vittnar om en något defensiv syn på statsförvaltningen och förvaltningspolitiken. Man verkar rätt nöjd med status quo, säger Marja Lemne.

Bild: Saga Bergebo

ÄMNEN:

Val 2018
Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.