Doktor på broars hälsa
är du över bron nu, george?
l För ett par månader sedan mottog George Racutanu, vägverkare från Eskilstuna, doktorshatten för en avhandling om skador på broar. Avhandlingen har han delvis skrivit på fritiden, samtidigt som han haft förtroendeuppdrag både i ST och den lokala flygklubben.
Du har arbetat på Vägverket sedan 1987. Hur kommer det sig att du bestämde dig för att skriva en doktorsavhandling?
– Jag blev frapperad av att skadorna på våra broar är desamma från år till år. Det verkade finnas en brist på kommunikation mellan projektörer, konstruktörer och entreprenörer. Sedan blir det ”driftarna”, de på Vägverket som ansvarar för underhåll, som får ta smällarna. Varför inte lära av varandras misstag när man bygger nytt?
Är det fler än du på Vägverket som har satsat på forskarbanan?
– Det är nog mycket ovanligt. Det finns ju de som disputerat innan de anställdes, men jag har bara hört talas om en annan som doktorerat under anställningen.
Vilka är de viktigaste resultaten i avhandlingen?
– Jag har skapat en modell för att analysera skadeutvecklingen på broar. Vägverket har ett omfattande broarkiv med uppgifter bakåt till 1944, och jag har samlat uppgifter om flera hundra broar i en databas. Det visade sig att fyra konstruktionsdelar svarade för närmare hälften av alla rapporterade skador.
– En bro är som en kropp med olika kroppsdelar, och om man kan ställa en korrekt och exakt prognos kan man också planera och projektera bättre. Det kan spara mycket pengar – enbart Vägverket har ungefär 15 000 broar i Sverige. Hittills har man enbart gått på erfarenhet. Ofta skyller man på naturen fast det kanske handlar om byggfel.
När blev du intresserad av broar?
– Egentligen ville jag bli arkitekt, men det blev väg- och vatteningenjör i stället. Väl där såg jag min nisch i broar. Broar är fascinerande, en länk mellan folk och länk mellan städer. I varje språk betyder ordet bro förbindelse.
Du har jobbat parallellt med forskarkarriären. Hur har det fungerat?
– Har jobbat mest på helger, semestrar och fritid, så det har inte blivit någon riktig semester sedan jag började med avhandlingen 1993. Visst har varit snärjigt, men finns det vilja finns det möjlighet. Om jag inte tyckt att det var roligt hade jag inte klarat av det.
Jag kan särskilt rekommendera doktorandstudier för den som vill gå ned i vikt! Själv har jag tappat femton kilo.
Du har hustru och tre barn. Vad säger de om ditt broengagemang?
– Familjen är rädd att jag ska hamna i ett nytt projekt. Men nu ska min fru, som är sjuksköterska, doktorera. Så jag får lugna mig.
Vad kommer avhandlingen att betyda för ditt fortsatta yrkesliv?
– Det vet jag inte riktigt än. Men min modell ska nu vidareutvecklas och Tekniska högskolan i Stockholm, KTH, anställer en ny doktorand för det projektet. Även KTH har varit drivande i detta, de har uppmärksammat de problem jag forskat om.
– Samspelet mellan verk och högskola är viktig.
– Själv trivs jag bra på Vägverket och kan inte tänka mig att sluta. Vägverket går inte att jämföra med andra arbetsgivare. Här finns en respekt för människan, och man får utvecklas i arbetet.
Hur är standarden på svenska broar i internationell jämförelse?
– Mycket bra. Men nya broar är mycket bättre än de äldre och klarar den tunga trafiken. Förr byggde man för att klara folkträngsel. Och kring 1930 hade man inte ens krav på att de skulle klara en boogie.
Numera kan man bygga ”elastiska”, förstärkningsbara broar, och det borde man använda sig mer av även om det är dyrare.
Men riktigt gamla broar tycks hålla hur länge som helst. Då var byggmästaren alltiallo och hade ansvaret hela vägen. I dag är ansvaret alltför splittrat.
Viken typ av broar är bäst?
– Kontinuerliga broar, sådana som är helgjutna eller med lager, är den bästa konstruktionen eftersom det blir mindre skador på dem. Ju mindre rörliga delar desto bättre.
Den brotyp jag tycker är vackrast är snedkabelbron. Den har bara en pylon, med sneda kablar som håller upp bron. Det höga partiet av Öresundsbron är ett exempel och andra berömda broar är de i Normandie och Sevilla.
