Ondina Plasencia har ett femtiotal höns i huset utanför Umeå. Hönan till vänster heter Fru grå och den till höger Fru svartgul. Båda är av rasen paduan.
Bild: Jonatan Stålhös
Ondina Plasencia har ett femtiotal höns i huset utanför Umeå. Hönan till vänster heter Fru grå och den till höger Fru svartgul. Båda är av rasen paduan.

Hon håller hönsen högt

FÖRDJUPNING: INTERVJU2018-08-29
ST-medlemmen Ondina Plasencia pysslar med höns både morgon och kväll. Däremellan hanterar hon ekonomi­frågor på Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, i Umeå.

Du har en ganska stor hönsgård – ett femtiotal höns av elva raser. Hur började det hela?

– Jag har haft intresset sedan barnsben. Jag växte upp på en bondgård i Dominikanska republiken, där mina föräldrar hade kor, hästar, getter, grisar och höns. Här i Sverige fick jag chansen att ha egna höns när vi skaffade hus utan­för Umeå 2012.

Varför just höns?

– Jag tycker att de är så fina! De är individer också, vissa är väldigt kärvänliga och vill bli ompysslade. Sedan får du ägg, och kött om man så vill. Dess­utom är de bra för miljön. Jag har mycket mindre sopor nu, eftersom hönsen äter våra matrester.

Du håller även kurser om hönsskötsel. Berätta!

– Det har blivit populärt att ha höns, och jag fick många frågor från folk som skaffat djur. Jag tyckte att det vore bra om de gjorde rätt från början. Höns är lättskötta, men det är ju ett ansvar och de kan få sjukdomar.

Det finns en hel del skämtsamma uttryck om höns. Stämmer de? Exempelvis »hönshjärna«.

– Det tycker jag inte stämmer! Jag använder händerna som kommando, och en del lär sig väldigt fort, medan andra har det svårare. Det finns hönor som förstår precis vad jag menar.

»Högsta hönset« är ett annat exempel.

– Det stämmer, det är verkligen en hierarki. Den som är högst i rang äter först och tar den bästa platsen på sittpinnen. Det är bra att ha en tupp. Tuppens uppgift är att hålla gruppen lugn och ingripa om unghönorna börjar bråka.

»Yra höns«…

– Ja, så är det. När det händer något ovanligt kan de springa åt alla håll. De blir väldigt oroliga och förvirrade.

Och »livet på en pinne«?

– Stämmer också. Även på dagarna kan de gå in och sätta sig på pinnen när de har ätit. Där sitter de och filosoferar och sover. De tycker att livet är ganska glatt på en pinne! Det är också tryggt att sitta högt där ingen kan hacka på dem.

Äter du upp dina husdjur?

– Det är jobbigt när vi ska slakta – det blir ju framför allt ett överflöd av tuppar. Det blir mycket mat. Men hönorna har jag inte börjat äta än. Jag har två i frysen, men det känns förfärande att plocka fram dem, det är för nära än så länge. Men det ingår i paketet.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.