I augusti var Richard Karlsson och Västerviks militärhistoriska förening värdar för ett evenemang med militärhistoriska fordon.
Bild: Lasse Hejdenberg
I augusti var Richard Karlsson och Västerviks militärhistoriska förening värdar för ett evenemang med militärhistoriska fordon.

Han lockas av militära fordon

MIN FRITID2021-09-03
På sin lediga tid är kriminalvårdaren Richard Karlsson aktiv i Västerviks militärhistoriska förening. Bland annat arrangerar han en stor träff för militärhistoriska fordon.
Av:  Jenny Damberg

”Mitt intresse för militärhistoriska fordon väcktes som barn. Jag såg en militärjeep av den typ man använde under andra världskriget och som är med i alla filmer, och tänkte ’en sådan ska jag ha!’. 2001 hittade jag en som jag renoverade. Jag kör den hela somrarna, även till och från jobbet så länge det inte ösregnar. Den är verkligen rolig att köra. Man kan fälla ned både taket och framrutan, det känns nästan som att åka båt. Folk som ser den vill gärna åka med, och sedan vill de inte gå ur.

Nu har jag precis renoverat en släpvagn till min jeep. Det ligger mycket jobb bakom ett sådant projekt.

Militärhistoriska fordon är inte som en frimärkssamling som man sitter och tittar på hemma. Det är en hobby där man kan ha roligt med andra, och ta med familjen ut på picknick till exempel.

Men det var ju inte därför fordonen byggdes från början. När tankarna kommer på vad de egentligen är ämnade för, så sänker sig en tung känsla över en. Jag ser det som ett rullande museum. Det är dubbelbottnat. Fordonen väcker eftertanke, samtidigt som de skänker mycket glädje när de har fått ett civilt liv.

I snart 15 år har vi träffats i ett gäng som kör gamla militärfordon. Vi brukar ta jeeparna på en liten tur, mellan fem och femton mil, till ett fik eller en sevärdhet. Vi ville att fler skulle få tillfälle att träffas och ha det lika trevligt som vi har det, och förra året arrangerade vi för första gången en större militärhistorisk träff. Den pågick i fyra dagar, varav en var öppen för allmänheten.

Förra året innebar restriktionerna att vi inte fick vara mer än 50 personer på plats samtidigt. I år var det ändrat till 600 personer och träffen ägde rum i slutet av augusti, men arbetet med att arrangera något så pass omfattande pågår året om. Jag har tidigare jobbat med slottsmässor, så jag har viss vana, men det är otroligt mycket arbete. Det löser sig tack vare bra vänner och goda kontakter.”


Berättat för Jenny Damberg.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.