Övertramp när regeringen styr

Det var lördagsmorgon och generaldirektören satt och åt kokta ägg och drack juice när mobilen vibrerade. Fastän solen strålade in i lägenheten kände han sig tyngd av den senaste tidens turbulens kring myndigheten. I mobilen frågade en upprörd statssekreterare om han hade läst Aftonbladet, och krävde i nästa andetag att generaldirektören skulle ändra på myndighetens beslut i ett ärende.

− Han bemödade sig inte ens om att linda in sina krav, säger generaldirektören, som kallade sin ledningsgrupp till krismöte samma dag.

Men jag ändrade inte på beslutet, berättar han vidare, utan vi kom fram till ett slags kompromiss som departementet till slut godtog som lösning.

Alla intervjuade har drabbats

ST Press har intervjuat fyra verksamma generaldirektörer om hur de ser på relationerna till sin departementsledning och den mer informella styrning som sker vid personliga möten, mejl och telefonsamtal. För att få en bred bild har vi även talat med före detta generaldirektörer samt andra personer på både departement och myndigheter.

Den generaldirektör som blev uppringd mitt i frukosten en lördagsmorgon är inte ensam om att ha varit med om vad som uppfattas som ett övertramp i styrningen från departementets sida. Samtliga myndighetschefer som ST Press har talat med vittnar om att de någon gång i sin karriär har varit med om något liknande, även om det hör till ovanligheterna.

Fått klara propåer

Inte sällan har det gått till just så, att myndighetschefen har blivit uppringd med klara propåer om vad myndigheten bör göra − både i specifika ärenden med myndighetsutövning och när det gällt ställningstaganden i olika »heta« frågor.

Flera personer berättar att departementen gärna vill att politiskt känsliga rapporter föredras på departementet och lämnas under hand utan att diarieföras, innan de offentliggörs. Det har också hänt att departementsledningen kommit med mer eller mindre tydliga framstötar om att ändra på innehållet i olika rapporter, berättar både general­direktörer och andra personer i deras närhet.

Rapport misshagade minister

En av dem minns särskilt ett möte på departe­mentet där några från myndighetensatt och pratade med tjänstemännen i väntan på ministern och statssekreteraren. Stämningen var skämtsam och avslappnad.

Men när de kom in på resultaten i den rapport som de skulle föredra tittade tjänstemännen på varandra och det blev alldeles tyst i rummet. Och senare när rapporten presenterades för ministern skulle de förstå varför. Ministern ifrågasatte trovärdigheten och skällde i princip ut generaldirektören, berättar personen, som själv var med på mötet.

En generaldirektör berättar om en liknande episod:

− Jag har varit med om att ett departement har ifrågasatt och velat ändra på slutsatserna i en rapport, men på den myndighet där jag är nu har departementet inte varit i närheten av ett övertramp.

Flera personer berättar också att det är kutym att departementens pressekreterare får ta del av myndigheternas pressmeddelanden innan de skickas ut till medierna, för att de ska vara förberedda om journalisternas frågor också riktar sig mot regeringen.

− I några fall har departementet också velat påverka vad som sägs i pressmeddelandena. Mitt intryck är att detta inte är alltför ovanligt och jag tror att det gäller framför allt i politiskt känsliga frågor, säger en person som arbetat nära flera generaldirektörer.

Känsliga för medier

Det finns inga regler för hur ofta departementsledningen ska
träffa sina myndighetschefer, eller vad som ska tas upp. Det enda som är fastslaget är att en så kallad myndighetsdialog i regel bör genomföras minst en gång per år. Då utbyts information och man följer upp myndighetens verksamhet. Departementet vill veta att »allt flyter på utan större problem«, berättar en myndighetschef.

Flera av generaldirektörerna tycker att departementsledningarna överlag är »mediekänsliga«, som en av dem uttrycker det. Om ett mediedrev riktar sig mot departementet eller den förda politiken kan vanligtvis sporadiska kontakter plötsligt intensifieras.

− Man ska vara medveten om att politiker inte alltid agerar utifrån fakta i sakfrågan, utan även politiskt, ideologiskt och ibland populistiskt. Det kan vara oerhört irriterande, säger en generaldirektör, som hävdar att han brukar strida om han är övertygad om sin sak.

Nervositet inför möten

Generaldirektörer har ofta en stor respekt för sin arbets­givare. En myndighetsmedarbetare säger att hennes chef ofta är nervös inför möten med statssekreteraren eller ministern, »rentav lite stingslig«. Chefen förbereder sig alltid väl och har en kavaj och en slips hängande bakom dörren enkom för departementsbesöken. För den händelse att det skulle bli ett blixtpåkallat besök har han nya skjortor i skrivbordslådan.

En annan nära medarbetare till en general­direktör bekräftar känslan av att det är med stor respekt och »ibland lite väl mycket med mössan i handen« som generaldirektören ger sig av till departementet.

− Om ministern eller statssekreteraren kallar så släpps allting, trots sprängfyllda alma­nackor.

Andra intervjuade berättar att deras chefer är mer säkra i sin roll, och håller hårt på sin inte­gritet. Några sägs snarare se ner på departementet och ha en nästintill föraktfull inställning till politiken.

− En generaldirektör, som nu har gått i pension, älskade att gå i konflikt med sitt departement. Han kom gärna tillbaka till fikarummet och berättade om hur korkade de var på departementet, säger en generaldirektör och ler.

»En del är mycket följsamma«

Flera av dem som ST Press har talat med anser att det finns gene­raldirektörer som har ett för nära förhållande till sitt departement. En medarbetare berättar om att diskussionerna på ledningsgruppen ofta kretsar kring vad departementet ska tycka om än det ena, än det andra.

− En del myndighetschefer är mycket följsamma och inlyssnande mot departementet, andra har större integritet. Om jag ska vara ärlig finns det myndighetschefer som jag anser har för täta kontakter med departementet, säger en av general­direktörerna.

Hon menar dock att en gene­ral­direktör alltid måste respek­tera politiska beslut. Och att myndigheterna alltid måste ut-
föra de uppdrag som departementen ålägger dem, oavsett vad myndighetschefen tycker om det.

− Men analys och slutsatser kan aldrig beställas i en viss riktning, de måste vi stå för.

En annan generaldirektör gör liknelsen mellan en vanlig anställd och en chef, och menar att det är en svår balansgång mellan att vilja visa sig kompetent, beredvillig och handlingskraftig inför sin chef, i det här fallet departementsledningen, och samtidigt lyckas behålla sin integritet.

Flera av de intervjuade anser att också att det finns olikheter mellan departementen i deras syn på hur långt styrningen får gå, och att vissa departement styr mer än andra.

Den bild som ges av de intervjuade bekräftas i det stora hela även av källor som arbetar eller har arbetat i ledningen för ett departement.

− Jag känner igen det mesta, även om jag inte kan svara för andra departement än mitt eget, säger en av dem.

När det gäller departementens skicklighet som arbetsgivare tycker alla intervjuade generaldirektörer att de borde lägga mer tid på sin arbetsgivarroll och prioritera bättre. Flera av dem anser att departementen ofta går in i fel frågor och lägger ner oerhört mycket arbete på detaljer. En generaldirektör säger att han har blivit uppringd av en tjänsteman på departementet som diskuterade ett »bör« eller ett »skall« gällande ett visst uppdrag i över en timme.

− Man kan ju inte bara lägga på, men samtidigt så är det bara för dem att sätta ner foten, säger han.

Relationer beror på person

En annan av de intervjuade generaldirektörerna har en lång karriär bakom sig. Hennes erfarenhet är att relationerna till stor del är personberoende och färgas av vem som är stats­sekreterare eller minister på ett visst departement. På sin nuvarande myndighet träffar hon ministern »oerhört sällan«, och tolkar det som att hälsan tiger still.

− Sedan är det bara att finna sig i att jag i väldigt liten utsträckning får respons på hur jag sköter mitt jobb, konstaterar hon.