Alla kan behöva lite överutbildning
Kanske hängde allt egentligen på de där tjugo poängen kriminologi som jag pluggade en gång i tiden. Eller så var det mina kunskaper i italiensk grammatik som till slut gjorde att jag bedömdes som kvalificerad att få jobbet på ST Press.
Min gissning är trots allt att just dessa meriter inte sågs som helt nödvändiga.
Ställer man saken på sin spets skulle det kunna formuleras som överutbildning. För så definieras nämligen begreppet i en del forskning: faktisk utbildning utöver vad som krävs för ett yrke. Behöver jag i mitt arbete inte klara av klurigheter som att böja essere och avere i samtliga tempus, eller vara bekant med brottsstatistikens fallgropar, ja, då kan jag sägas vara överutbildad.
Nu ska väl i sanningens namn sägas att diskussionen om överutbildning inte främst handlar om enskilda kunskapsfragment, en teori eller ett utrikiskt verb för mycket. Den tar i stället sikte på dem som har utbildning på en nivå utöver vad yrket anses kräva. Exempelvis en person som läst på högskolan men jobbar i ett yrke där gymnasieutbildning ska räcka för att få jobb.
Och sådana personer finns naturligtvis. Vilket ibland används som argument för att det inte finns behov av att satsa på att utbilda fler i Sverige i dag. Varför skulle det vara nödvändigt när det finns ekonomer som jobbar i omsorgen och någon som läst filosofi bakom kassan i affären?
Till att börja med är det klart att alla inte hittar rätt jobb från början. Många finner så småningom arbeten i linje med sin utbildning. En del skapar dem dessutom själva och bidrar på så vis till landets ekonomiska utveckling.
Men framförallt bygger resonemanget på föreställningen att vissa kunskaper inte tillför någonting. Att du inte har någon nytta alls av filosofi i snabbköpskassan eller företagsekonomi som personlig assistent.
Har du verkligen inte det? Finns det inget allmänt värde
i att ha dissekerat ett språk eller ett vetenskapligt verk, ansträngt sig för att begripa teori och metod?
Frågan om direkt och konkret nytta är ständigt levande i skiftnyckelns hemland. Andra kulturer betonar hellre allmänbildning. På gamla anglosaxiska prestigeuniversitet som Oxford och Yale talar man gärna om vikten av en välbalanserad utbildning. Som gärna inkluderar en god portion litteratur, historia och filosofi. Med sådana studier i bagaget anses man ha fått en bred bas att stå på – men också en förmåga att ta till sig och analysera ny kunskap och att formulera sina slutsatser. Något man har nytta av i de flesta yrken.
För att inte tala om i sin roll som medborgare. Vi skulle nog ha nytta av att kunna mer om både kemi och statsvetenskap för att välja rätt kandidat till EU-parlamentet.
Kanske kan också lite Aristoteles, Descartes och Wittgenstein vara nyttigt – för både butiksanställda och journalister.
Alexander Armiento är chefredaktör för ST Press
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.