Annina Rabe: Byråkraternas mänskliga språk

KRÖNIKA: GÄSTKRÖNIKA2008-11-25

Kulturskribenten Annina Rabe om likheter mellan kulturartiklar och myndighetsspråk.

Min bästa väninna arbetar som handläggare på en myndighet. Häromdagen kom vi att prata om skrivande. Vi har båda yrken där vi skriver. Hon skriver utlåtanden och remissvar, jag skriver artiklar och recensioner i tidningar. Man skulle kunna tro att det är stor skillnad på våra jobb, men det är det inte, går det upp för mig under samtalets gång. Byråkratspråket har också sina knep, sina fällor och sina genvägar. Byråkratspråket värks också ibland fram under stora våndor, precis som allt annat skrivande.

Hur hade jag kunnat tro något annat, undrade väninnan och såg lite förebrående ut. Jag skämdes.

Myndighetsspråk anklagas ofta för att vara själlöst, men mellan de torra raderna pulserar i själva verket en hel del känslor, enligt min väninna. Och i byråkratins hjärta brinner en önskan om att inte vara byråkratisk. I alla fall inte byråkratisk, som hon säger, »på ett otrevligt sätt«.

                                                       — •l• —

Det svåraste i all kommunikation är som bekant att leverera en tråkig nyhet. Vi har alla en tendens att sky det raka beskedet. Byråkraten löser det med inlindade formuleringar av typen »För närvarande ser vi ingen möjlighet att godkänna er ansökan…«, eller »Med tanke på ovanstående omständigheter är det tveksamt om…«.

– Även om man är en myndighet vill man ju inte såra någon eller skapa konflikt, säger väninnan. Bättre då att vara lite vag, tillägger hon muntert skamlöst.

När det gäller vagheten är passivformen, ett av byråkratsvenskans främsta stilgrepp, också mycket användbar. Min väninnas statliga verk använder ofta formuleringen »…får inte omöjliggöras« i sina utredningar. »Det kan inte uteslutas« är också populärt.

                                                         — •l• —

En knivig fråga är hur myndigheten eller verket presenteras i texten. Är verket en person eller många, eller en person alls? Hur mänskligt får verket bli? Tredje person singularis brukar vara en populär form: »X-verket anser sig i dagsläget inte ha tillräckligt starka underlag för en vidare bearbetning av…«.

Men det som kanske allra främst utmärker myndighetsspråk är fortfarande den så kallade substantivsjukan. När ord blir till substantiv i byråkratiska sammanhang kan man till exempel skriva: »Upphävandet av byggstoppet« i stället för »man upphäver byggstoppet«.

Jag lyssnade på min väninna med stigande fascination inför likheterna i våra skrivjobb. Kulturskribenten använder exakt samma klyschiga kryphål. Men i stället för »upphävandet av byggstoppet« skriver vi »överskridandet av poetiska gränser«. Ett tränat öga kan omedelbart se om skribenten vågar stå för sina åsikter eller inte. Ju mer inlindat krångel, ju mer pretentiöst dravel, desto osäkrare skribent. Precis som i byråkratsvenskan. Men vad säger det om våra myndigheter att de producerar ett språk fyllt av passivformer och vaga formuleringar?

Kanske helt enkelt att de är mänskligare än man som utomstående tror.

Annina Rabe är kulturskribent, bland annat i Svenska Dagbladet och Sydsvenskan.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Inlagt av Tomasz Striner (ej verifierad) tis, 12/16/2008 - 14:27
Flera års arbete inom statliga myndigheter har lärt mig att de vaga formuleringar som Rabe anser vara "mänskliga" för byråkrater egentligen är tvärtom. Människor vill och bör få reda på vad som gäller på ett klart och tydligt sätt. De flesta som får ett beslut, även ett tungt sådant, vill nog inte gissa sig till dess innehåll.

"Mumbojumobo" akrivningar är lika förkastliga inom myndighetssfären som inom tidningsvärlden. Enda skillnaden är att man endast behöver lägga ifrån sig en artikel som är så vag och otydlig att den blivit obegriplig, något som enligt undersökningar 1/4 av dem som läser tidningar gör. Ett otydligt myndighetsbeslut är svårare att inte bry sig om. Vem läser ett beslut om rätten till ersättning från Försäkringskassanoch och tycker det är ok att där få otydliga formuleringar om vad man har rätt till?

Är trött på vaga journalister och byråkrater som anser sig vara mänskliga. Men det finns tydligen dem som tycker annorlunda...

Det är inte längre möjligt att kommentera artikeln.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA