Arvid Jurjaks: Dåsig stämning när Tyskland går till val

KRÖNIKA: GÄSTKRÖNIKA2017-09-19

Det var dags för den stora duellen mellan de två huvudkandidaterna, Martin Schultz och Angela Merkel.

Det enda tillfället där de båda ledarna för Tysklands största partier, socialdemokratiska SPD och kristdemokratiska CDU, skulle mötas i en direktsänd tv-debatt.

Det är antingen Merkel eller Schultz som kommer att få möjligheten att leda Europas största ekonomi. Den typen av stabilitet i opinionsläget tar man för given här i Tyskland.

Därför bemödar sig heller varken Merkel eller Schultz att debattera i tv med de mindre partiernas företrädare.

Det här var alltså den stora kraftmätningen. Jag och mina tyska vänner hade bänkat oss i vardagsrummet här i Berlin.

Debatten drog i gång. Men ingen verkade ta någon notis. Småpratet och skratten pågick som om sändningen aldrig börjat. Jag höjde volymen. Flyttade mig närmre tv:n. Sorlet fortsatte.

När jag slog på direkttextningen för att kunna följa med anmärkte någon skämtsamt att jag, den ende som inte var röstberättigad, också var den ende som brydde sig om debatten.

För de andra var duellen redan på förhand helt odramatisk.

Situationen är talande för en sömnig valrörelse som nu har släpat sig in i sista veckan. När vallokalerna stänger på söndag pekar allt på att det blir ytterligare fyra år med Angela Merkel.

Inte helt osannolikt med just Martin Schultz som koalitions­partner.

Det brukar nämnas som en given sanning att man i Tyskland, ett land som på kort tid genomlevt två diktaturer, aktar sig för politiker med stora ord.

Efter den devisen har strategen Angela Merkel varit den som spelat sina kort bäst. Ta bara hennes slogan i förra valrörelsen: ”Ni känner mig”. Eller den för årets kampanj: ”För ett Tyskland, där vi lever gott och gärna”.

Det är inga rader man gärna sätter utropstecken efter.

Samtidigt börjar en del politiska kommentatorer nu fråga sig hur väl den här strategin egentligen rimmar med vad många i Tyskland förväntar sig. Det talas om en stämningsförändring i landet.

Något som vi fick en glimt av under protesterna mot den generösa flyktingpolitiken 2015, och som fortfarande kommer till uttryck i det oförblommerade hat som Merkel möts av i landets fattigare delstater i öst.

När jag själv reste genom de här delarna helgen innan valet var missnöjet kompakt.

Stödet för nationalistiska Alternative für Deutschland är ännu en fingervisning. Partiets intåg i förbundsdagen tycks oundvikligt, även om det dalat i opinionsmätningarna det senaste halvåret.

Internationellt har Merkel gjort Tyskland till en liberal fyrbåk i en allt mer protektionistisk omvärld. För att vara en konservativ politiker åtnjuter hon därför en sällsynt respekt även hos progressivt sinnade motståndare.

Men allt fler höjer nu ett varningens finger för att kampanja med budskap som tillspetsat går ut på att inget står på spel. Även om den stora politiska mitten i Tyskland fortfarande tycks känna sig tryggast med det.

Arvid Jurjaks, frilansjournalist bosatt i Berlin.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

ÄMNEN:

Tyskland Val 2017
Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.