Blind idoldyrkan i Almedalen

KRÖNIKA: CHEFREDAKTÖREN2008-08-19

Det var en internationellt känd politisk artist som uppträdde i ett partytält i en trädgård under politikerveckan i Almedalen. Att hans politiska ståndpunkter i Sverige skulle betraktas som extrema tycktes inte bekomma de andäktigt lyssnande politikarbetarna i publiken, som antagligen hoppades snappa upp ett och annat knep. Mannen som med en elak blinkning kallats »Bushs hjärna« betraktas nämligen som en exceptionellt skicklig valstrateg.

Och visst delade Karl Rove med sig av sin mångåriga erfarenhet av politiska kampanjer. Men mest talade han om det förestående amerikanska presidentvalet.

Trots att han inte är inblandad i sin republikanske partikamrat John McCains kampanj utvecklade det sig så småningom till snudd på ett valtal. Med politiska argument och anekdoter från Arizonasenatorns tid som krigsfånge i Vietnam, vilka skulle bevisa hjältemod och orubblig integritet, försökte Karl Rove med stort patos övertyga en församling där nästan ingen hade rätt att rösta på hans kandidat.

                                                   — •l• —

Det var tydligt att president George Bushs förre vice stabschef var påläst. Inte bara vad gäller argumenten för John McCain – utan också vilka av dem som skulle bita på den svenska publiken. Det pratades mycket om frihandel och internationell säkerhet, i ganska abstrakta ordalag. Mindre, ja, faktiskt ingenting alls, om frågor där risken var större att åhörarna inte var av samma åsikt. Områden där George Bush och John McCain står långt ifrån de flesta svenska politiker i både opposition och regering.

Stora skattesänkningar för de allra rikaste och hinder för facklig organisering är exempelvis inget de nya moderaterna vill befatta sig med. Helt logiskt har Fredrik Reinfeldt också uttalat sitt stöd för demokraternas Barack Obama.

                                                       — •l• —

Kanske tydligast syns klyftan i Karl Roves och den republikanska valmaskinens utstuderade taktik för att locka värdekonservativa väljare: stopp för kvinnans rätt att välja abort, nej till att låta samkönade par gifta sig, nej till stamcellsforskning, nej till begränsningar i statens möjligheter att övervaka medborgare i terroristbekämpningens namn.

Det vägvalet har stärkt motsättningarna i samhällsdebatten och utmynnat i en politik som inskränkt individens frihet. En politik få av de borgerliga eldsjälar som dominerade publiken lär sympatisera med.

Att lyssna till en man som arbetat i hjärtat av George Bushs administration kan ge värdefulla insikter i amerikansk politik. Men det skiljer en avgrund mellan Karl Roves strategiska karta och det svenska politiska landskapet. Och jag hade nog väntat mig att någon artigt skulle beröra detta faktum.

Men inga impertinenta frågor om kvinnans rätt till sin kropp eller om det nya övervakningssamhället hördes. Karl Rove fick ostört framstå som en charmknutte. När han talat färdigt stod många av åhörarna på kö för att få posera på bild med honom, som vore han en rockstjärna. Det kändes som om hans kändisstatus för dem var viktigare än hans texter.

Alexander Armiento är chefredaktör för ST Press

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA