Existentiellt grubbel eller brist på ämnen?
Alexander Armiento om sommarspalter och chefredaktörers egna behov av vila – och lite sol.
Nu får vi hoppas på en solig semester som ger oss chans att rå om varandra och ta vara på livet. Jag unnar er välbehövlig vila och en chans att samla krafterna.
Ungefär så lyder var och varannan redaktörsspalt i dessa dagar, när det är dags för landets tidningar att ta sommaruppehåll. För den som följer åtskilliga publikationer blir det lätt lite enahanda. Möjligen har deja vu-upplevelsen redan fått den som började läsa denna min egen sista krönika för våren att vända blad.
Självklart är jag inte den som hoppas på regn och rusk, eller tycker att ni ska låta bli att ta vara på livet. Inte heller missunnar jag er möjligheten att få vila ut.
— •l• —
Men kanske är det lite poänglöst att ägna trycksvärta åt att meddela detta. Visst gäller det att inte glömma att livet är kort, och att vi bör bry oss om nära och kära. Visst kan vi fundera över realismen i alla de ambitiösa projekt som vi hoppas kunna ta itu med under några få semesterveckor – vare sig det handlar om att umgås med långa rader av försummade vänner och släktingar, ta itu med en växande boktrave, renovera en stuga eller en lägenhet, påta i trädgården eller ägna sig åt någon annan hobby som satts på undantag under långa arbetsveckor.
Men vi vet ju redan allt det där, både du och jag. Du behöver knappast en chefredaktör som talar om för dig att livet är skört, att det i värsta fall kan ta slut väldigt plötsligt. Inte heller behöver du få skrivet på näsan att du inte ska stressa bort din ledighet i fåfänga försök att förverkliga alla stora planer som du innerst inne vet att tiden inte räcker till för.
Vi försöker alla redan göra så gott vi kan, navigera mellan våra förhoppningar och åtaganden.
— •l• —
Det tycks som om det är i dessa känslor, önskningar, våndor som människor av i dag verkligen kan förenas. I just det där »det är mycket nu« som kan yttras av de flesta, vardag som helg, under arbetsvecka såväl som under ledighet. I det uttjatade talet om »livspusslet« som vi alla har svårt att få att gå ihop. Och i den monumentala stress som gömmer sig i sentenser som »carpe diem« – fånga dagen! – och »lev som om var dag vore den sista«.
Möjligen är det därför chefredaktörerna tycks känna en så svårtyglad lust att ta upp dessa frågor – bakom de klämkäcka plattityderna och triviala förmaningarna döljer sig en avgrund av existentiella grubblerier.
— •l• —
Publicisternas intresse för läsarnas sommarsysslor kan naturligtvis ha en betydligt mer trivial förklaring – brist på inspiration till andra, mer brännande ämnen. För det är inte alltid lätt att finna stoff till en kolumn när den mentala mjölksyran gör sig påmind under de sista skälvande dagarnas spurt mot semester.
Det kan ju i så fall tyda på ett stort behov av vila och kraftsamling. Och lite sol.
Alexander Armiento
är chefredaktörför ST Press.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
