Förväntningarnas president

KRÖNIKA: CHEFREDAKTÖREN2008-11-11

Alexander Armiento om det amerikanska folkets förväntningar på sin nyvalde president.

Det var över 80 000 människor på det där fältet, fick jag reda på senare. I timmar väntade de tålmodigt på mannen som de kommit för att se, medan de starka strålkastarna belyste en tom scen.

Det var ingen rockfestival, det var ett politiskt möte. Naturligtvis förstår ni att det var Barack Obama som var stjärnan. Platsen var Manassas i Virginia – hans sista anhalt på en lång kampanj, kvällen före presidentvalet.

Runt mig mängder av människor. Några uppklädda, andra i sportkläder. Äldre, medelålders, unga, tonåringar, barn.

Medan vi väntar spelas musik. Mest amerikanska feelgood-låtar med texter som inte ska väcka några olämpliga associationer. Jag blir lite förvånad över att plötsligt höra ett irländskt band. Beautiful Day. U2s sång om en vacker dag tycks passa perfekt.

Tankarna vandrar iväg när Bono sjunger »you thought you´d found a friend to take you out of this place«. Du trodde att du funnit en vän som kunde ta dig härifrån.

Är det just det som alla här letar efter? En vän som kan leda nationen bort från krig och kris? Som kan ta dem bort från den plats där de befinner sig i dag?

Det irländska bandets låt har religiösa övertoner, och belackarna har beskyllt Obama för att tro att han är en frälsarfigur.

— •l• —

Den senaste tiden har miljoner amerikaner engagerat sig politiskt för första gången. Jag har mött entusiastiska människor som skänkt pengar, slitit i kampanjarbetet, försökt övertyga vänner och släktingar. För dem har Barack Obama framstått som en ny sorts politiker, någon de kan tro på. Jag hoppas att de har rimliga förväntningar på vad han kan åstadkomma. Annars är risken stor att segerglädjen övergår i besvikelse.

Jag tänker på den rusiga stämningen i Kiev 2004, när det stod klart att Ukrainas orange revolution segrat och att presidentvalet vunnits av utmanaren Viktor Jusjtjenko. Unga och gamla firade på gatorna och berättade om sin nyvunna framtidstro. I dag lär många av dem jag träffade då vara desillusionerade över hur långsamt utvecklingen gått och hur snabbt de politiker de satte sitt hopp till började käbbla inbördes.

— •l• —

USA är inte Ukraina. Här är väljarna mer vana vid det politiska spelet i en demokrati. Förhoppningsvis har de förståelse för att även en president som lovat förändring kommer att tvingas till kompromisser, kohandel och obekväma beslut. Men jag undrar ändå hur väl Barack Obama ska lyckas förvalta sina väljares förtroende när han flyttat in i Vita Huset.

När han tar till orda där i Manassas talar han om »oss«. Han tar inte ensam på sig ansvaret för den förändring han utlovar. Han gör klart att han vänder sig till en massrörelse och kräver sina åhörares fortsatta engagemang även efter valdagen – för landets ekonomi, för sina barns uppfostran, för omvärlden.

Det är både ansvarsfullt och medryckande. Resan bort från den plats där vi befinner oss i dag gör vi tillsammans, säger Barack Obama till sina
åhörare. Jag hoppas att de lyssnar.

Alexander Armiento är chefredaktör för ST Press

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA