Fredrik Borneskans: Coachhysteri i vilsenhetens tid
Frilansjournalisten Fredrik Borneskans funderar över varför coachning blivit en lukrativ affärsidé.
På ett café för en tid sen hamnade jag bredvid ett gäng coacher. Uppenbarligen skulle de ha någon slags samarbete och höll på att lära känna varann. Eftersom jag är intresserad av coachning som fenomen blev mina öron allt längre. Jag snappade upp deras inringande frågor som »vart är du?«, »vart vill du?«, hämtade från coachens vardag där riktningar ska dras upp. Men där kom också frågan »vad debiterar du?«. Den följdes av belåtna miner och skämtsamma kommentarer som »det är en hyfsad dagsersättning«.
För att ge andra råd om hur livet och relationerna skulle hanteras krävdes förr omfattande utbildningar som slutade i yrken som psykolog, terapeut eller präst. Att råda människor hur de skulle leva sina liv medförde ett stort ansvar. I dag räcker 60 timmars coachutbildning kombinerat med praktik och referenser för att man ska få kalla sig »certifierad coach«. Självklart finns de som också har annan utbildning och gedigna bakgrundskunskaper. Det är dem vi ska söka rätt på och lyssna till om vi vill ha en coach som inspiratör. Inte dem som skaffat sig coachjobbet lika snabbt som de sen får dig att tro att du kan lyckas med förändringarna du vill uppnå.
— •l• —
Förändring är överhuvudtaget något som predikas lite för ihärdigt i dag. Inte minst i den bokflod som strömmar från coachernas pennor. Här uppmanas vi leva »med mod«, »att göra det vi verkligen vill« och att bli »de vi egentligen är« Men innan vi kastar oss in i alltför omfattande omvälvningar av våra liv, är det klokt att komma ihåg att det ibland kan vara okej att fundera över om man valt rätt yrke, partner eller livshållning. Det betyder inte att vi måste göra något helt annat. Perioder av tvivel och nedstämdhet är trots allt en naturlig, nödvändig del i den mix som i brist på annat kan kallas »ett bra liv.« Tyvärr upptäcker vi ofta inte att vi faktiskt haft just det förrän efteråt, när vi valt bort det för att uppnå det som i dag allt mer verkar vara det eftersträvade idealtillståndet: Ständig förändring.
Fredrik Borneskans är frilansjournalist
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
Vad människor verkligen behöver är en upprättad relation med Gud som skapat var och en, och vet in i minsta detalj man är och vad man behöver. Läs Bibeln! Bara genom att ta emot Jesus blir vi frälsta (räddade). Han är coachernas supercoach, det är jag övertygad om. Var och en kan ha en personlig relation med Jesus och be om GRATIS vägledning för varje situation. Eller gratis och gratis, det bör sägas att det visserligen inte kostar pengar, men däremot får man betala ett pris i att bli misstänliggjord, hånad och utsatt för åtminstone intellektuell förföljelse i det sekulära Sverige. Som böjer sig för snart vilken avgud som helst, det må vara coachhysterin, sexmakten eller vad som helst. Men Jesus sade att Han är vägen, sanningen och livet. Och när man nu påminner om detta det mest tabuerade i detta land, så sade Jesus även att han kommit för att omintetgöra djävulens gärningar, som är att stjäla, slakta och förgöra i människors liv. Kan det vara så, att det ständiga jagandet efter förändring som Borneskans skriver om, handlar om en inre otillfredsställelse på djupet. Avgudar mättar inte i längden. Men Jesus sade att han är den gode herden som kommit för att vi ska ha liv och överflöd. (Johannes 10:10) Jag tror att vi svenskar som folk behöver vända om från synd, från avguderi och tillbe den ende, levande Guden.
Förresten funkar väl en karriär- eller livscoach oftast som en samtalspartner när du själv funderar över om du valt rätt yrke eller livshållning.