Kurt Nurmi: Tvivelaktig jakt på bidragsfuskare
Påståendena om utbrett fusk är en myt som bygger på falsk statistik, menar Kurt Nurmi, redaktör på Pockettidningen R.
I min journalistiska barndom i mitten av 70-talet fick jag rådet av en äldre kollega: »Var alltid försiktig när du skriver om undersökningar. De kan vara hur missvisande som helst. Var särskilt försiktig när det talas om mörkertal«. Man kan tycka att det rådet borde vara en självklarhet att följa för alla seriöst arbetande journalister. Men så är det dessvärre inte.
I slutet av 2007 skrevs ett dystert kapitel i svensk mediehistoria. Det var då det slogs fast att svenska folket är ett fuskande folk som ur statskassan förskingrar miljard efter miljard genom att utnyttja bidragssystemen. Men hur sant är detta?
Reportern Börge Nilsson gjorde på uppdrag av Pockettidningen R en granskning av en rapport om fusket som Försäkringskassan lade fram i augusti 2007. Granskningen visar på mycket stora brister i rapporten. Stundtals är det underlaget så knapphändigt att det handlar om gissningar och inte vetenskaplighet. Därtill är en av hörnstenarna antalet anmälda brott, utifrån vilka långtgående slutsatser dras. Trots att anmälningarna endast i en tiondel av fallen lett till fällningar.
— •l• —
När ansvariga på Försäkringskassan konfronterades med granskningen blev svaret ungefär: »Vi har rätt ändå, även om inte alla skyldiga blir fällda.« Det går att påstå att myndigheten uttrycker sig på ett vis som helt strider mot svensk rättstradition: att ingen är skyldig förrän skuld har kunnat påvisas.
Försäkringskassan uppskattade i augustirapporten kostnaden för misstänkta brott till cirka en miljard kronor. Men mera skulle komma. När den så kallade FUT-delegationen senare presenterade sin undersökning förekom häpnadsväckande nog uttalanden om att svinnet i försäkringssystemet kunde uppgå till 20 miljarder!
Inför sådana siffror måste samtliga politiker i offentligheten förklara att jakten mot bidragsfuskarna hade hög prioritet.
— •l• —
Men igen: vad är sant? Den frågan ställde i stort sett ingen. Utan granskning godtog journalister och politiker FUT-delegationens slutsatser. Journalisterna krävde svar av politikerna: »Vad skall ni göra åt allt fuskande?« Och politikerna svarade: »Vi bangar minsann inte för att ta i med hårdhandskarna mot fuskarna«.
Samma hårda attityd visade Försäkringskassan. Och det är allvarligt. För en sak håller på att glömmas bort: Försäkringskassans uppgift är att ge service åt medborgarna, inte att i första hand misstro och jaga bidragssökande.
Jag har alltid varit skeptisk mot talet om den fuskande medborgaren. Självklart fifflar somliga, i allmänhet gör människor dock rätt för sig. Men av outgrundlig anledning finns det en dragning åt att vilja svartmåla medborgarna.
Det är angeläget att rapporterna om det påstådda fusket granskas och analyseras, så att proportionerna på problemen blir riktiga. Undersökningarna får inte vara gissningslekar som skuldbelägger
dem som får bidrag.
— •l• —
Kurt Nurmi är chefredaktör för Pockettidningen R.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.