Oombedd – men inte oönskad

KRÖNIKA: CHEFREDAKTÖREN2009-09-29

Pappersåldern närmar sig sitt slut, förutspås det. Men det tycks gå långsammare än vad många trott.

När datorerna gjorde sitt intåg på arbetsplatserna talades det om det papperslösa kontoret. När jag ser mig om bland travarna i mitt arbetsrum konstaterar jag snabbt att utvecklingen ännu inte riktigt nått denna punkt. I stället gör jag tappra försök att skriva ut ungefär halva internet, och riskerar sedan ryggont när jag släpar runt på det.

Det kan jag i och för sig tänka mig att lägga av med när det kommer en billig och bra elektronisk läsplatta som gör det smidigt att läsa den digitala texten på bussen. Att släppa taget om mina papperstidningar blir nog däremot svårare.

Kanske blir jag tvungen. Eftersom det är billigare och snabbare att publicera på nätet är dagstidningar och tidskrifter på papper snart utdöda, har det spåtts. Som tidningsälskare är min ryggmärgsreaktion närmast panik inför en sådan utveckling.

Det handlar knappast bara om känslor – hur stark min kärlek till trycksvärtedoft och glansigt tidskriftspapper än är. Jag tror också att papperstidningen fyller funktioner som de flesta ännu inte har lyckats dressera sina datorer att ta över.

— •l• —

Visst låter sig god journalistik publiceras på skärm lika gärna som på papper. Men webben ger oss främst det vi själva söker upp. Papperstidningens bästa säljargument borde vara att den ger oss mängder av information som vi inte bett om.

Det kan låta jobbigt – men oombedd behöver inte alltid betyda oönskad. Jag tror att många liksom jag njuter av att öppna en tjock tidning, överraskas av roande läsning och hitta spännande kunskap som rent av kan leda till nya intressen.

Visserligen dyker det upp saker i marginalen även när jag surfar på nyhetssajter. Det går att klicka sig långt bort från sin utgångspunkt till något helt annat. Men när jag bläddrar i en brokigt redigerad morgontidning faller blicken så mycket lättare på sådant som jag inte alls visste att jag var intresserad av.

Och även om jag aldrig spontant skulle besöka hemsidorna för många av de organisationer jag är med i, så plockar jag upp deras medlemstidningar när de ligger på hallmattan. Nästan alltid finns där något som jag ville veta – fast jag inte kände till det innan. Något jag nästan säkert skulle missat, om det enbart hade funnits på nätet.

— •l• —

Faktum är att tidningarnas bonusinformation har lärt många av oss en hel del av det vi vet. Jag hoppas att fler än jag inser värdet av det. Känner behov av att få mer än bara de begränsade utsnitt av världen som vi aktivt letar upp. Och att det är anledningen till att tidningskioskerna fortfarande är fulla av hophäftade pappersbuntar, trots att allt fler lär sig hitta både snabba nyheter och referensinformation på nätet.

Konkurrensen från nätet och svårigheten att över huvud taget få någon att betala för god journalistik ska absolut inte förringas – för många prestigefyllda publikationer kan slutet vara nära. Men likväl tycks det tryckta ordet ha större överlevnadskraft än vad många trott.

Det glädjer oss tidningsälskare.

Alexander Armiento är chefredaktör på ST Press.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA