Pekka Känttä: Sänkta löner farlig krismedicin
IF Metalls uppgörelse om sänkta löner och kortare arbetstid kan fungera om exporten återhämtar sig snart. Men det är ingen patentmedicin för andra branscher, snarare tvärtom, skriver fondförvaltaren och ekonomiskribenten Pekka Känttä.
Det är med en otrolig svärta som läget i världsekonomin och i Sverige beskrivs just nu. Och visst är det i många stycken med rätta som läget sägs vara det värsta sedan 30-talskrisen. Att världsekonomin i år faktiskt kommer att krympa för första gången sedan andra världskriget är ett tydligt bevis på detta. Den svenska ekonomin, med sitt stora beroende av exportsektorn, påverkas givetvis i hög grad av detta och det är i det ljuset som man ska se IF Metalls uppgörelse med arbetsgivarna om sänkta löner i utbyte mot sänkt arbetstid. För än så länge är det ingen direkt lönesänkning vi talar om, utan helt enkelt ett försök att övervintra en djup konjunktursvacka genom att tillåta företagen att dra ner på den totala arbetstiden utan att behöva permittera eller avskeda.
I en bransch som verkstadsindustrin kan det här fungera, om exporten återhämtar sig inom en snar framtid. Om så inte sker så kommer massiva uppsägningar att bli aktuella redan till hösten.
— •l• —
Det här med lönesänkningar och minskad arbetstid är dock inte någon patentmedicin att rekommendera för andra branscher som en lösning för att överleva den nuvarande konjunktursvackan. Snarare tvärtom. I en del branscher – som exempelvis processindustrin, byggsektorn, delar av vården eller varför inte den statliga sektorn – skulle säkert kvaliteten påverkas menligt av att man drog ner på arbetstiden. Om det nu ens är möjligt att göra.
Vi ekonomer funderar också på vad det skulle kunna betyda för samhällsekonomin i stort. Minskad arbetstid betyder minskade inkomster och det betyder i sin tur att ekonomin skulle börja krympa i en ännu snabbare takt. Det vore en katastrof för branscher som detaljhandeln och servicesektorn, som i sin tur skulle behöva sänka arbetstiden i utbyte mot sänkta löner. Dessutom skulle skatteintäkterna minska väsentligt. Så bollen skulle definitivt börja rulla i en för oss alla väldigt ofördelaktig riktning.
— •l• —
I farans riktning ligger dessutom att nästa steg som ska tas är att sänka lönerna utan motsvarande kompensation i form av arbetstidsförkortning. Då är vi verkligen illa ute, eftersom det i princip betyder att priserna i hela ekonomin börjar sjunka, och det finns sannolikt inget värre för en ekonomi än deflation. För när saker och ting blir allt billigare över tiden blir det också rationellt för konsumenterna att skjuta upp sina inköp. Det är bland annat vad som hänt i Japan som har fastnat i en ekonomisk svacka som snart fyller 20 år.
Så sänkta löner är definitivt inget som någon borde rekommendera som krismedicin. Alla tidigare erfarenheter talar snarast för att det bara är ett sätt att förlänga plågan. Ändå hoppas jag givetvis att IF Metall kommer att lyckas och tror dessutom att det finns förutsättningar för att så sker. För i grund och botten handlar det om högst livskraftiga företag som just i detta nu kläms av både konjunktursvacka och finanskris. Men någon gång kommer det att ljusna och då är det viktigt att företagen finns kvar.
Pekka Känttä är ekonomiskribent och fondförvaltare på Thenberg Fonder. Han kommenterar världsekonomin på Makrobloggen på Veckans Affärers hemsida.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
