Sök, så skall ni kanske finna
Alexander Armiento om alla outgrundliga frågor som riktas till sökmotorn Google.
Vad gör du när du letar efter »fräsmallar till gitarr«? Eller när du vill hitta »André på Försäkringskassan«?
Svaret är snudd på givet. Du söker. På Google. Det verktyg vi i dag med självklarhet använder för att ta reda på sådant vi inte vet.
Kanske hittar vi då fram till någon av artiklarna på ST Press sajt. Det gjorde i alla fall de två som letade efter just André och de där fräsmallarna. Om de verkligen fann vad de sökte efter vet jag däremot inte.
Det avslöjar nämligen inte vårt statistikprogram. Däremot går det alltså att se på vilka vägar som människor har rest genom cyberrymden när de landar hos oss. Ibland är de närmast outgrundliga.
En hoppfull surfare söker »björnens lockrop«.
Någon jagar det tillfälle då »Carl Bildt läxar upp Adaktusson«. Det visar sig till min förvåning att vi faktiskt berättat om just denna
episod. Just så är det ju när man letar efter något på nätet. Ofta finns det där man minst anar.
— •l• —
Ibland är det dock nästan rörande att se vilken tilltro som finns till jätteföretagets världsomspännande sökmotor och de sidor den bevakar. »Vad jobbar man med i Kroatien« kan tyckas vara en stor och svår fråga att besvara, men bräcks ändå av »Vilket jobb är bra?«.
Även nog så konkreta funderingar kan säkert ha svårt att hitta sina svar. »Hur förklarar jag en låg löneutveckling för en anställd?« »Kan en förbjuden förälskelse vara positiv?«
Ibland skvallrar frågorna om en så svår belägenhet att det är omöjligt att inte gripas av sympati. Någon söker på »behandlad som en apa«. Någon undrar: »Ska man berätta för chefen att man är alkoholist?«
Riktigt samma känsla får jag inte inför den som frågar »Kan kronofogden driva in pengar från mig i Thailand?«.
Det är tydligt att många människor i trångmål, i likhet med vår vän på flykt undan sina fordringsägare, försöker finna råd på nätet. Ja, när jag bläddrar i statistiken inser jag att människor vänder sig till Google med precis alla slags frågor. Det tycks inte finnas något mänskligt behov som datoranvändare inte försökt tillfredsställa med hjälp av en internetsökning. Någon hoppas hitta »kvinnor«. Någon vill »bli roligare«. En söker »rabatt med pioner«.
— •l• —
Vissa sökord får mig att fundera på vad som utspelar sig där framför skärmen. Vad som föranlett någon att vilja veta mer om »vänskap + dolda syften«. Särskilt nyfiken blir jag när frågorna har en närmast existentiell karaktär. När någon undrar »varför jag arbetar som civil brottsutredare« frestas jag nästan att i sökrutan knacka in »Fick du svar på varför du jobbar med det du gör?«.
Oavsett vad vi söker efter har internet förändrat sättet vi letar. Det är en revolution som devalverat värdet av uppslagsverk och stora referensbibliotek. Nog kan sådana resurser fortfarande vara till nytta – men för de flesta av oss är Google numera första anhalten i jakten på kunskap.
Men kanske måste vi ändå finna oss i att inte ens där kunna få svar på allt. Exempelvis den filosofiska fråga som härförleden ledde en undrande person till våra sidor: »Men hur länge är en förändring en förändring?«
Alexander Armiento är chefredaktör
för ST Press.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.