Staffan Dahllöf: Inte för tidigt och ännu inte för sent
Huvudregeln för fattade beslut om terrorbekämpning och informationskontroll har inte precis varit att kritik och debatt har förlamat processen, skriver frilansjournalisten Staffan Dahllöf.
FRA-lag, loggningsdirektiv, mejlkontroll på jobbet, frusna bankkonton, straffbelagda yttranden...
En uppräkning av de många demokratiskt beslutade åtgärder som införts för att bekämpa terror leder lätt tankarna till Lars Ekborgs monolog om innehållet i dagens tidning: »Elände, elände, elände, mer elände och elände igen...«
Det är glest mellan ljuspunkterna. Men de finns.
På en konferens om antiterrorlagstiftning och lagarnas påverkan på yttrande- och informationsfrihet, uppstår snart en rörande enighet mellan inbjudna jurister, statsvetare och medieföreträdare. Tillståndet för de demokratiska rättigheterna är oroväckande. Något bör göras åt saken.
Här. Nu.
— •l• —
En budbärare från konferensen utses, med uppdrag att ge sig in i en intilliggande lokal. Där sammanträder tjänstemän från 47 stater i Europarådets regi. De förhandlar om en resolution som ministrar skall anta dagen därpå.
Budbäraren från de bekymrade juristerna, statsvetarna och medieföreträdarna släpps in. Han får en möjlighet att förmedla sitt budskap.
Initiativet blir framgångsrikt.
Dagen därpå antar ministrarna sin resolution. De förpliktar sig att se över att antiterrorlaglagar inte motverkar de av Europarådet fastlagda och försvarade fri- och rättigheterna.
Ett försök från Danmark, Storbritannien, Tyskland och Ryssland att urvattna texten går om intet.
Enbart Ryssland väljer till slut att inte skriva under på de gemensamma förpliktelserna.
— •l• —
Ljuspunkten är förstås att regeringar lät sig påverkas av kritik utifrån. Det »civila samhället« fick ett inflytande.
Här kan man förstås fundera över vilket mandat en tillfälligt samlad grupp jurister, statsvetare och medierepresentanter har att påverka resolutioner i Europarådet.
Fast det skall man möjligen inte spekulera alltför mycket över.
Huvudregeln för fattade beslut om terrorbekämpning och informationskontroll har inte precis varit att kritik och debatt har förlamat processen.
Snarare att besluten tas först, därefter uppstår – eventuellt – en debatt.
Riktlinjerna för loggningsdirektivet – kraven på registrering av alla telefonsamtal och all nättrafik – föddes i EUs polissamarbete i slutet av 1990-talet, flera år innan den 11 september 2001. Det avgörande EU-beslutet som Sverige nu brottas med att uppfylla togs för fem år sedan.
Beslutet om Ipred – det EU-direktiv som är centralt i debatten om fildelning – antogs 2004, fem år innan de bloggstormar som gett Piratpartiet en medieplattform inför Europaparlamentsvalet.
En eftermiddag på ett konferenshotell i Reykjavik blev ett gyllene undantag. Det var inte var för tidigt att
resa kritik, och det var ännu inte för sent.
Och utanför sken solen.
Staffan Dahllöf är frilansjournalist med bas i Köpenhamn. Han skriver bland annat om EU och öppenhetsfrågor.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.