Stärk yttrandefriheten!

LEDARE2003-07-29
Medierna – tidningar, radio, TV – är en del av det demokratiska systemet.
Av:  Jan-Åke Porseryd

I dag ökar ägarkoncentrationen i media. Mångfald och variation minskar och utrymmet för den offentliga  demokratiska debatten blir allt mindre.

Det skriver Journalistförbundet i en motion till TCO-kongressen i sommar. Förbundet manar TCO att utforma en aktiv mediapolitik.

Det är ett obestridligt faktum att nästan alla de största dagliga tidningarna ägs av mäktiga näringslivs- och arbetsgivarintressen.

Norska Schibsted innehar Aftonbladet – Nordens största dagstidning – och Svenska Dagbladet.

Familjen Bonnier äger DN, Expressen med GT/Kvällsposten, Sydsvenska Dagbladet, Dagens Industri och nystartade gratistidningen Stockholm City.

Framlidne Jan Stenbecks bolag MTG ger ut succén Metro, gratistidningen som har en upplaga på nära 400 000 exemplar i Stockholm, Göteborg och Malmö (och som nu i Stockholm fått konkurrens av Stockholm City).

Till det kommer dessa ägargruppers expanderande innehav av kommersiell TV (TV3,  TV4, TV8, ZTV bl a) och radio, multimedia och tidskrifter.

De alternativa bilderna av den verklighet vi lever i, av samhället, av ekonomin och arbetslivet får allt mindre utrymme.  Ensidigheten blir stundtals besvärande.

Public service-företagen Sveriges Television och Sveriges Radio har förutsättningar för att svara för variationen. Visst lyckas de fortfarande till stora delar, men risken finns att även de (i takt med en knappare ekonomi) alltmer tappar sin självständiga plattform och följer de kommersiella företagen i spåren, som också Journalistförbundet påpekar i sin motion.

Tyvärr finns fackföreningsrörelsen i huvudsak inte med som ägare i den dagliga nyhets- och åsiktsströmmen.

De fackliga tidningarna har upplagor som motsvarar förbundens medlemstal. Det rör sig om mycket stora upplagor. Kommunalarbetaren ges ut i 645 300 exemplar, Dagens Arbete i 551 700, Siftidningen i 366 200 och Statstjänstemannen i cirka 100 000 exemplar.

Den fackliga pressen når alltså många människor, men i den dagliga samhällsdebatten märks den tyvärr inte tillräckligt tydligt.

Tidningarna upplevs sannolikt av många som alltför fackligt inåtvända och riskerar att bli mindre intressanta för samhällsengagerade läsare.

Den löpande offentliga debatten förläggs därför i stor utsträckning till dagspress och TV/radio.

Även LO är i sin nya medieutredning bekymrad över ensidigheten och den bristande mångfalden på den svenska mediemarknaden.

Tyvärr är inte LO beredd att satsa egna nya pengar på större projekt för att åstadkomma en större variation. I stället  efterlyser LO insatser från statens sida.

Men ska den fackliga motbilden bli kraftfull måste den nog springa direkt ur en facklig vardag.

Den samlade journalistiska kompetens som finns i den fackliga världen skulle i dag utan tvekan kunna utnyttjas till att skapa en ny, mer utåtriktad löntagartidning, gärna med daglig utgivning.

Eller varför inte en facklig TV-kanal? Digitalutvecklingen inom TV öppnar nya möjligheter.

Visst fordras ökade ekonomiska resurser. Men frågan är om det inte är värt det.

För det handlar ytterst om, som Journalistförbundet påpekar i sin motion till TCO-kongressen, att stärka och vidga yttrandefriheten.

Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.