Urspårad tågpolitik

LEDARE2011-04-12
Förseningar och inställda tåg har blivit vardag i järnvägstrafiken. Bristen på underhåll och investeringar har stora konsekvenser – för enskilda människor och för hela samhället.

Tåget går inte längre som tåget. Vi hör så ofta om kraftiga förseningar att vi inte längre känner oss säkra på att komma fram i tid när vi kliver på ett tåg.

I takt med att antalet männi­skor som reser med tåg ökat har punktligheten försämrats. Och under 2010 ställdes omkring 29 000 avgångar in helt och hållet – en ökning med 130 procent på två år.

Att människor inte kommer till jobbet har ett högt samhällsekonomiskt pris – något som generaldirektörerna för fem myndigheter nyligen påpekade i en debattartikel i Dagens Nyheter. »Det går inte att ha möten på morgonen, då man inte vet om de anställda kommer att hinna till arbetsplatsen på utsatt tid«, skriver de, och tillägger att förseningar och inställda avgångar även innebär att dyrbar arbetstid försvinner vid tjänsteresor.

Trafikstörningarna innebär också stora arbetsmiljöproblem för trafik­företagens anställda, som möter stressade och upprörda resande. När SJs egen reklam skämtar om att med­arbetarna inte vill berätta var de jobbar har något gått verkligt snett.

En allvarlig konsekvens är också att hela arbetsmarknaden fungerar sämre. Människor som inte längre räknar med att det fungerar att pendla söker arbete närmare hemmet. Därmed minskar arbetsgivarnas möjlighet att rekrytera och behålla personal.

Myndigheter och näringsliv behöver en pålitlig och väl utbyggd infrastruktur. Att se till att väg-, järnvägs-, flyg- och sjötrafik fungerar är minst lika viktigt för tillväxten som att putsa på skatte­systemet. Det behövs investeringar i alla dessa transportsystem, men allra tydligast är järnvägens behov.

Så gott som alla experter är överens: eftersatt underhåll och otillräckliga investeringar har gett oss ett extremt störningskänsligt system där kapaciteten inte räcker till. Otillräckliga anslag till drift och underhåll har skapat en underhållsskuld som enligt Trafikverket uppgår till mångmiljardbelopp. På viktiga sträckor saknas spårkapacitet.

För bara några månader sedan var infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärds inställning att mer pengar inte var lösningen. »Man måste fundera på hur man använder pengarna«, sade hon då.

Men i dagarna berättade de borgerliga partiledarna att man i vårbudgeten lägger 800 miljoner kronor extra för drift och underhåll. Plötsligt tycks även rege­ringen ha insett att det krävs mer pengar. Problemet är att den summa man anslår enligt all expertis inte räcker långt.

I stället för att satsa på under­hållet av våra spår har regeringen främst ägnat sin energi åt att avreglera persontrafiken. SJ ska utmanas av andra aktörer. Regeringen hoppas att det ska ge mer och bättre järnvägstrafik.

Men kritikerna är många. SJs styrelse­ordförande Ulf Adelsohn har anklagat regeringen för att hasta med en reform som inte tänkts igenom ordentligt. Dagen innan regeringspartierna presenterade det planerade tillskottet till järnvägen meddelades att han får sluta.

Regeringen borde lyssna mer på kritiken. Ett större och mer långsiktigt ekonomiskt tillskott är helt nödvändigt. En gedigen utredning av järnvägstrafikens organisation och järnvägsförseningarnas orsaker bör bli nästa steg.

Målet måste ju vara att tåget återigen ska gå som tåget.

Alexander Armiento, chefredaktör.

Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.