Schemat får SiS-anställda att vilja sluta

Ungdomshemmet Folåsa ligger lantligt i Östergötland, en bit från E4:an mellan Linköping och Mjölby. Institutionen tar emot skolpliktiga flickor på sina fem avdelningar och har 160 tillsvidareanställda.

I slutet av förra året infördes ett nytt, striktare schema för ungdomshemmets anställda. Tidigare hade de ett stort inflytande över passens placering. Det nya schemat innebär i stället fasta tider med arbete varannan helg och fler dagar på plats. Liknande scheman införs över hela myndigheten i en förändring som ska vara klar innan årets slut.

Publikt har talat med anställda, tidigare anställda, skyddsombud och fackligt förtroendevalda. Samtliga riktar djup kritik mot de nya arbetstiderna.

Flera vittnar om att orken börjar tryta. Erfaren personal som i grunden trivts bra med sina arbetsuppgifter har slutat. Bland dem som arbetar kvar tycks många gå i samma tankar. För att få tillräcklig återhämtning pusslar de med semesterdagar, deltid eller föräldraledighet.

– Schemat är inte anpassat efter ett familjeliv. Det känns som att du jobbar i princip varje dag, och när du väl är ledig har du inte energin för att göra något, säger en anställd som vill vara anonym.

Särskilt hård kritik riktas mot arbetet varannan helg.

– Att jobba varannan helg är inget jag vill göra i längden. Det känns sorgligt att tänka att jag inte ska vara kvar här, men schemat blir för påfrestande, säger en annan anställd som vill vara anonym.

De anställdas kritik mot arbetstiderna får också stöd från förtroendevalda. Emeli Barrling, som är skyddsombud på avdelningen Östan på Folåsa, upplever även hon att det nya schemat fungerar dåligt.

– Det är alldeles för få lediga dagar. Jag har själv tagit ut semester för att få tillräcklig återhämtning när vi jobbat långa pass flera dagar i rad, säger hon.

Vilka risker ser du med schemat?

– Uppsägningar. Samtidigt är det svårt att rekrytera. Det blir problematiskt för verksamheten. Får vi inte tillräcklig återhämtning gör vi också ett sämre jobb och riskerna blir större om vi inte klarar av att ha samma fokus.

Skyddsombudet på avdelningen Röda stugan, Johannes Chamoun, delar den bilden.

– Jag ser hela tiden folk som är trötta och missnöjda. Det är flera som jobbat här länge som har kommit till mig och brutit ihop. Schemat fungerar inte över huvud taget, säger han.

Christian Karlström, arbetsplatsombud för ST på Folåsa, anser att arbetsgivaren helt har ignorerat de anställdas synpunkter och önskemål. Även fackets försök att påverka schemat har mötts av kalla handen, upplever han.

– Vi har blivit överkörda. Återhämtningstiden är katastrofal och folk mår jättedåligt. Flera har slutat. Andra har bytt till natt. Några har blivit sjukskrivna. Blir det ingen förändring ser jag institutionen som ett sjunkande skepp, säger han.

En annan del i det nya schemat som har väckt frustration hos medarbetare är de lagstadgade rasterna som ska tas ut var femte timme. Det kan låta märkligt, men att abrupt lämna ett barn med diagnos mitt i en aktivitet för en halvtimmes rast leder enligt anställda till onödig oro bland barnen och ökad risk för konflikter.

– Jag kan inte bara släppa en våldssituation för att ta en kopp kaffe, säger Johannes Chamoun.

I praktiken kan det bli svårt att ta ut rasterna, menar flera medarbetare.

– Tiden för rasterna ger några extra arbetsdagar per månad och det känns frustrerande. Det är ingen som känner ett behov av att gå i väg en kort stund under arbetsdagen, utan det vi behöver är mer tid för återhämtning hemma, säger en anställd.

Arbetsplatsombudet Christian Karlström delar kritiken mot de schemalagda rasterna, även om han samtidigt har förståelse för att arbetsgivaren måste följa lagen.

– Som det ser ut nu har vi inte ens någonstans att ha raster. De skapar mest bara en stress bland oss som jobbar på golvet, säger han.

Det nya schemat har gjort det svårt för Christian Karlström att delta i aktiviteter tillsammans med sin dotter. Han får inte heller ihop tiden för egen träning och andra fritidsintressen. Sedan ett par veckor tillbaka är han sjukskriven.

– Jag klarar inte av att vara på jobbet längre. Man är helt slut på grund av schemat och vet aldrig hur bemanningen kommer att se ut, säger Christan Karlström.

Den nya schemalösningen på Statens institutionsstyrelses ungdomshem kom till efter att fack och arbetsgivare enats om ett nytt centralt arbetstidsavtal som började gälla under förra året. Enligt avtalet får inga arbetspass på myndigheten vara längre än 13 timmar. Syftet är att uppfylla det krav på 11 timmars dygnsvila som finns i EUs arbetstidsdirektiv.

När avtalet skrevs under kunde kunde facket dock inte förutse att arbetsgivaren skulle välja att tillämpa det på det sätt som nu skett, menar Jenny Kingstedt, sektionsordförande för ST inom i SiS i östra Sverige.

– Egentligen är det inte så stora förändringar i avtalet. Men vi kunde aldrig föreställa oss att arbetsgivaren skulle maxa ut allting på ett negativt sätt bara för att man kunde. Det gjordes inte tidigare, även om det fanns möjlighet till det då också, säger hon.

Jenny Kingstedt delar de anställdas kritik mot det nya schemat.

– Det är fruktansvärt. Återhämtningen är för kort, och Folåsa är inte unikt. Det ser likadant ut på i stort sett alla institutioner, säger hon.

Hur ser dialogen med arbetsgivaren ut?

– Den är helt låst. Arbetsgivaren menar att schemat behöver göras utifrån verksamhetens behov, och det har vi förståelse för. Men arbetsgivaren måste också förstå att medarbetarna är en del av verksamheten.

Vad kan ni göra från fackligt håll?

– Vi kan bara ställa oss oeniga i förhandlingarna och driva frågan uppåt mot huvudkontoret. Det arbetet pågår för fullt, säger Jenny Kingstedt.

Enligt Tobias Bjerman, förhandlingschef på Statens institutionsstyrelse, handlar arbetstidsavtalet och de efterföljande schemaförändringarna om att följa EU-direktivets krav på dygnsvila och arbetstidslagens regler om raster, men också om att myndighetens verksamhet förändrats över tid.

– Det går inte att arbeta i upp till 18 timmar i en så låst verksamhet med dagens förutsättningar när det gäller hot och våld, säger han till Publikt.

Kortare arbetsdagar för att uppfylla kravet på dygnsvila leder tillsammans med rasterna till att det blir fler arbetspass än tidigare i schemat. Samtidigt har myndigheten enligt Tobias Bjerman ökat bemanningen för att få en bättre vakanstålighet och klara av rasterna, framför allt på helgerna.

– Det gör att vi kan använda färre timvikarier och minska övertiden. Det påverkar också arbetsbelastningen, men är något som ofta glöms bort i diskussionen om schemat.

Samtidigt medger Tobias Bjerman att förändringarna mötts av kritik från anställda.

– Det finns absolut ett stort missnöje. Det är också så att de som är mest emot någonting oftast hörs mest också, men det betyder inte alltid att de är flest.

Hur upplever du att responsen sett ut?

– Det finns ungdomshem där det är ett jäkligt starkt motstånd, sedan finns det andra där man varit helt överens och tycker det här är jättebra. Det vanligaste är nog att det finns medarbetare som tycker olika.

Tobias Bjermans uppfattning är att många av dem som uttrycker ett missnöje med schemat gör det utifrån sina personliga behov. Han menar också att ett nytt schema alltid leder till kritik.

– Här måste verksamheten gå före medarbetarnas önskemål. Förändring är jobbigt och gör ont. Det kan man naturligtvis inte säga till någon som är arg och besviken just nu. Men kanske behöver man pröva schemat först och sedan får vi försöka revidera och förbättra.

I Folåsa har man provat schemat under ett halvårs tid. Erfaren personal säger att de inte orkar arbeta med det schemat. De får inte tillräcklig återhämtning och överväger att sluta. Hur ser du på det?

– Vad är det för typ av återhämtning man syftar på då? Är det den långa återhämtningen på fem till sex dagar i stället för att ha raster, eller en ordentlig dygnsvila?

Tobias Bjerman menar att en del av de problem som anställda påtalar i stället har sin orsak i annat än den faktiska återhämtningen, exempelvis att de har lång resväg till jobbet.

– Jag köper inte att det handlar enbart om återhämtning. Finns det konkreta exempel på något som inte fungerar får man titta på schemat. Men då kanske det uppstår problem någon annanstans. De stora förändringarna handlar om att vi lagt till återhämtning i form av raster och om att säkerställa dygnsvilan. Sedan kan man ha olika åsikter om vad som är återhämtning.

Måste de anställda arbeta varannan helg för att leva upp till kraven på dygnsvila?

– Det är en del som påverkar. Tillsammans med de förändringar vi gjort med rasterna och kortare pass så behöver vi lite fler personer än tidigare för att täcka upp på helgerna. Då blir det vanligare med varannan helg.

Vad ska man göra som anställd om det inte går att ta ut rasten?

– Ibland uppstår situationer som gör att man inte kan ta ut sin rast eller avsluta arbetspasset som det var tänkt. Då kanske man kan ta ut den rasten senare när man ändå fått betalt för övertiden. Det här är ingenting som händer hela tiden. Men skulle det vara så betyder det att man är för få.

Hur ser ni på risken att tappa kompetens på grund av schemat?

– Självklart är det en stor risk som vi ser allvarligt på. Vi försöker följa upp och hela tiden arbeta med schemat. Men risken att tappa folk finns alltid. Det här schemat kommer inte att passa för alla och man kanske inte kan förändra sin livssituation. Men kanske finns det också medarbetare som vi inte kunnat rekrytera utifrån hur det tidigare schemat såg ut.