Förlåt oss vårt förflutna
Alexander Armiento om djupdykningar i skämskudden, när pinsamheter från ungdomstiden skickats ut i cyberrymden och kommit tillbaka långt senare.
I framtiden kommer unga människor att få byta identitet när de blir vuxna, för att distansera sig från de ungdomssynder nätet skvallrar om. Den spådomen lanserade nyligen Googles vd Eric Schmidt.
Den gigantiska sökmotorn håller på att förändra vår tillvaro på sätt vi ännu inte riktigt begripit.
– Jag tror inte att samhället förstår vad som händer när allt är tillgängligt och registreras av alla hela tiden, sade han till Wall Street Journal.
Vi är med om två revolutioner: Medierevolutionen, som gör det möjligt för alla att publicera text, bild och film. Och sökrevolutionen, som gör det möjligt för alla andra att hitta denna information.
De har ännu inte nått sina slutpunkter. Om några år lär det bli möjligt att söka efter ett ansikte på nätet. Då kan andra hitta bilder på dig även om ingen märkt dem med ditt namn. Eller även om du tagit Eric Schmidt på orden och bytt.
— •l• —
Människor figurerar i allt fler sammanhang som andra kan söka upp och ta del av. Det gäller särskilt unga. Den som omges av andras filmande och fotograferande telefoner och själv delar med sig av tankar och känslor på nätet får i stort sett hela sitt liv dokumenterat.
Och lagrat. För när något väl skickats ut i cyberrymden, kan det sparas på hårddiskar bortom en ångerfull avsändares räckhåll – för att återvända långt senare, och genera eller kompromettera den som söker ett jobb eller kandiderar i ett val.
De flesta av oss som har vår tonårstid långt bakom oss drar nog en lättnadens suck över att den undsluppit Googles servrar. Det besparar oss åtskilliga djupdykningar i skämskudden.
— •l• —
Jag är instinktivt emot att teknik och juridik ska bromsa rätten och möjligheten att hitta information. Men är inte heller bekväm med att alla kan ta reda på allt om en person som denne någon gång tyckt att det var en bra idé att dela med sig av. Och allt som andra lagt ut om samma person, av obetänksamhet eller illvilja.
I och med medierevolutionen finns i dag nätforum och nyhetssajter som gjort till sin affärsidé att publicera namn som de pressetiska reglerna tidigare hållit fördolda för allmänheten.
Det kan vara fråga om brott som ligger långt tillbaka i tiden, gärningar som sonats i lagens mening men som förövaren nu aldrig kan lägga bakom sig. Det kan också handla om grundlös ryktesspridning och illasinnade påhopp.
— •l• —
Måste det ändå inte finnas möjlighet att lämna skvaller, pinsamheter och felsteg bakom sig även i de allvetande sökmotorernas tid? Kanske leder de utvecklingen så småningom till en revolution också vad gäller vårt sätt att se på människors förflutna. Bland unga tycker jag mig skönja en alltmer avslappnad attityd till gamla fyllebilder, tveksamma blogginlägg och andras elakheter. Det går uppenbarligen att lära sig att leva med sina digitala ungdomssynder.
När det blir uppenbart att vi alla har ett bagage av saker vi inte står för borde vi börja hålla varandra till ansvar för dem vi är i dag, snarare än dem vi var i går.
I så fall behövs förhoppningsvis varken skämskudde eller namnbyte.
Alexander Armiento är chefredaktör
för ST Press.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
