Annons:
Diskrimineringsombudsmannen
Fördjupning
AVAnna Hjorth0 kommentarerTyck till!

Omstridd tioåring satsar på tillsyn

Vid årsskiftet är det tio år sedan Sverige fick en sammanhållen lag mot diskriminering och en ny myndighet – Diskrimineringsombudsmannen, DO. Efter en stormig start verkar myndigheten nu ha funnit sin form. Men det finns också de som är kritiska mot hur dagens DO fungerar.

När den dåvarande socialdemokratiska regeringen i januari 2002 tillsatte Diskrimineringskommittén hade Sverige sju olika lagar och fyra ombudsmän mot diskriminering på olika grunder. Även om några tyckte att systemet var framgångsrikt fick det också kritik för att vara spretigt och ineffektivt.

Kommitténs uppdrag var att göra en översyn och föreslå en ny, samman­hållen lagstiftning och en sammanslagning eller samordning av ombudsmännen. Det blev det första steget mot den nya myndigheten Diskrimineringsombudsmannen.

Fyra år senare, 2006, lämnade kommittén över sitt slutbetänkande till den socialdemokratiske ministern Jens Orback. Frågan om en sammanslagning delade även ombudsmännen själva, berättar han. Bland motståndarna fanns Claes Borgström, som var jämställdhetsombudsman, JämO.

– JämO hade gett jämställdhetspolitiken en rejäl skjuts och var något som folk kände till, säger Jens Orback.

Hans Ytterberg, som var ombudsman mot diskriminering på grund av sexuell läggning, var en av dem som ville se en samlad ombudsmannafunktion.

Argumenten var flera, konstaterar Jens Orback:

– Dels för att kunna hantera intersektionalitet, att man kan vara diskri­minerad på flera grunder samtidigt. Men också för att myndigheterna skulle kunna lära av varandra och bli en större myndighet med specialistfunktioner.

Det var den senare linjen som blev verklighet. Alliansregeringen, med Nyamko Sabuni, L, som integrationsminister, presenterade i mars 2008 propositionen »Ett starkare skydd mot diskriminering«. Mindre än ett år senare, 1 januari 2009, sjösattes den nya myndigheten och den nya lagen.

– Tanken bakom var ju att få bättre effekt på alla diskrimineringsgrunder genom att slå ihop diskrimineringslagarna och de olika myndigheterna. Mitt viktigaste perspektiv i det här är att det inte går att ålägga personer att själva lista ut varför de är diskriminerade – är det för att du är kvinna, svart eller muslim? En och samma individ kan ju bli diskriminerad på flera grunder på samma gång, säger Nyamko Sabuni.

Till chef för den nya myndig­heten utsågs juristen Katri Linna – som snabbt hamnade i blåsväder. Redan efter ett drygt halvår på posten fick hon bottenbetyg i tidningen Chefs »chefstest«. Vintern 2011 visade en med­arbetar­undersökning att DO hade stora brister i den psykosociala arbets­miljön och i Publikts föregångare ST Press vittnade anställda om en myndighet i djup kris. Och myndigheten hade inte bara interna problem. Tidigt kom kritik mot bland annat långa handläggningstider från både Justitieombudsmannen och Riksrevisionen.

STs avdelningsordförande Josefin Sutherland var en av dem som följde med till den nya sammanslagna myndigheten. Hon är kommunikationsassistent och hade tidigare arbetat på HomO, ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning.

– Vi var pepp på övergången, bland annat för att vi var en pytteliten myndighet och såg värdet av att samordna frågorna. Och jag minns det som att alla anställda ville att det skulle bli bra. Vi hade med oss olika kulturer in i myndigheten och det blev ju väldigt spretigt. Vi hade olika sätt att jobba och vi pratade inte med en röst. Det var lite av en kaosperiod, där alla skulle hitta sina roller, säger hon.

I början av 2011 meddelade den dåvarande integrationsministern Erik Ullenhag, L, att Katri Linna fick lämna sitt uppdrag.

– Det var en diskussion om hur myndigheten skulle fungera. Om ledar­skapet och att det hände för lite i »produktionen«, det hängde ihop. Om man uppfattar att det man gör inte syns eller gör skillnad så leder det till interna diskussioner och de sakerna förstärker varandra. Så det som föranledde bytet av DO var både de externa granskningarna och de interna arbetsmiljöproblemen, säger han till Publikt.

I dag tycker Katri Linna själv att hon kunde ha gjort vissa saker annorlunda internt.

– Det fanns en hel del problem och jag fick ju kritik, säger hon. En del berättigad och en del inte. Vi var ganska tidigt överens med facken om hur vi skulle komma vidare med sådant som var problematiskt. Mycket hade dessutom vänt efter medarbetarundersökningen. Men kanske kunde jag ha agerat tidigare och mer kraftfullt.

Det går att beskriva myndighetens första år som stormiga. Men Katri Linna vill hellre använda andra ord.

– Det var också en kraftfull start. De som jobbade där de första åren ska verkligen känna stolthet för att vi åstadkom väldigt mycket. Dels att bygga upp myndigheten praktiskt, och dels att välja vilka strategier man ska ha. Jag står för de val vi gjorde då. Men också det vi presterade. Vi drev många viktiga rättsprocesser som gick bra och som visade hur diskriminering uttrycks. Vi var synliga i debatten och byggde upp värdefulla kontakter med civilsamhället. Många sörjer i dag att de delarna försvann.

2013 fattade regeringen beslut om att myndigheten skulle flytta. Tanken var att placera DO i en invandrartät Stockholmsförort som ett led i arbetet för att minska segregationen.

– Vi tvingades först att läsa i Dagens Nyheter att vi skulle flytta till Rinkeby eller Tensta. Konsekvensanalysen gjordes i efterhand. Vi fick lägga otroliga resurser på detta och det var väldigt sörjigt ett tag. Flyttplanerna påverkade mycket i allt vi skulle göra, säger Agneta Broberg, som är diskrimineringsombudsman sedan hösten 2011.

Erik Ullenhag presenterade flyttplanerna i en debattartikel.

– Beslutet var fattat av regeringen, men man kan förstås alltid försöka förankra mer. Å andra sidan hjälper det inte att förankra vissa saker. Jag förstod att det inte skulle vara populärt med en omlokalisering. Och den störde arbetsron på DO, så var det, säger han.

Beslutet att flytta DO till Järva­förorten fick kritik, inte minst från myndighetens egna medarbetare. En del trodde att det skulle bli svårt att rekrytera personal som ville jobba i de utsatta områdena. Agneta Broberg säger att det framför allt var ett problem att det inte gick att hitta lämpliga lokaler, som exempel­vis uppfyllde krav på tillgänglighet. Kulturminister Alice Bah Kuhnke, MP, förändrade 2015 uppdraget till att myndigheten skulle flytta utanför tullarna. Valet föll på Solna.

Sedan ett par år finns DO på tre vånings­plan i ett kontorshus inte långt från Hagaparken. Där jobbar unge­fär 100 personer i nyinredda, tysta och ljusa lokaler.

ST-medlemmen Elisabeth Svennung arbetar som registrator och trivs både med kontorsmiljön och med sitt jobb. Hon tycker att hennes arbets­givare är en modern myndighet.

– Men vi skulle kunna digitalisera ännu mer, vi har kvar ett ben i pappers­världen. Ofta får vi som jobbar med diariet fungera som stöd när någon behöver hjälp att avsluta ärenden eller arki­vera handlingar. Vi är myndig­hetens informationsförvaltare, fast en del tror att vi sorterar papper. Men ledningen är intresserad och tycker det är viktigt att vi är delaktiga i olika projekt. Det bäddar för goda samarbeten och relationer med andra på myndigheten, säger Elisabeth Svennung.

Nyligen gjordes en medarbetar­under­­sökning och genom åren har arbets­miljön varit en stor facklig fråga. Mycket har handlat om att hitta arbets­sätt och former för samarbete mellan olika kompetensområden på myndigheten.

Utmaningarna på DO beror på olika faktorer, främst på komplexiteten i myndighetens uppdrag, menar Ammar Makboul, som är utredare på utveck­lingsenheten och ledamot i STs avdelnings­styrelse.

– Men det är en komplexitet som är naturlig och som behöver få finnas, den handlar om att verka för att diskrimineringen i samhället ska upphöra. Sedan finns det olika sätt att lösa uppdraget på. DO prövar sig fram och jag tycker att vi är på rätt väg, men det betyder inte att vi är i hamn eller att vi har hittat arbetssätt som i alla lägen är perfekta. Det finns en medvetenhet om detta i organisationen.

Ett viktigt utvecklingsområde är att se över hur arbetet är organiserat på myndigheten, säger Ammar Makboul.

– Det kan till exempel handla om att hitta nya former för samarbeten mellan olika kompetensområden.

För närvarande har det fackliga arbe­tet fokus på samarbetsformerna med ledningen. Just nu diskuterar fack och arbetsgivare hur de kan arbeta med partssamverkan, berättar ST-avdelningens ordförande Josefin Sutherland.

– En annan viktig fråga är hur DO ska vara en attraktiv arbetsplats och där kommer kompetensförsörjningen in. Det är en fråga där vi kan jobba tillsammans med Saco, till exempel, säger hon.

Både STs förtroendevalda och den senaste medarbetarundersökningen ger i dag arbetsmiljön på myndigheten godkänt.

– Det framkom tydligt att vi respekterar och uppskattar varandra. Engagemanget är jättehögt. Alla vill verkligen mycket. Men det har också en bak­s­ida – många känner negativ stress och att det är svårt att få tid med sin chef. Sedan finns en upplevelse av att det är långt till ledningen, man efterfrågar mer öppenhet, säger Josefin Suther­land.

Under nuvarande generaldirektör Agneta Brobergs år som chef har myndigheten genomgått en stor förändring.

– Redan första dagen fick jag frågan »Är vi en främjandemyndighet eller en tillsynsmyndighet?« Det fanns ett stort sug efter svar hos medarbetarna. Efter ett par dagar svarade jag att vi ska vara en främjandemyndighet. I grunden har lagen om DO ett främjande­syfte, det står både i lagtext och i förarbeten, säger Agneta Broberg.

DOs vision är ett samhälle fritt från diskriminering. Det är inte något som åstadkoms i en handvändning.

– Vårt uppdrag är att jobba för att diskriminering inte ska förekomma. Men sedan ligger ansvaret på en rad olika samhällsaktörer. Som arbetsgivare, utbildningsanordnare, företag som till­handahåller varor och tjänster, till exempel, säger Agneta Broberg.

Men det finns också kritik mot hur DO tolkar sitt uppdrag. En av de skarpaste kritikerna är Lena Svenaeus, tidigare JämO och doktor i rätts­socio­logi. Hon anser bland annat att DO borde ha större respekt för anmälarnas problem.

– De två tunga uppdrag som DO har är att utreda individanmälningar och att se till att exempelvis arbetsgivare utför de aktiva åtgärder mot diskriminering som de har skyldighet att göra. Där finns det sanktioner att ta till, exempel­vis att begära vite om arbets­givare inte följer lagen. Men så arbetar man inte, nu handlar allt om främjande och information. Det är tragiskt av flera skäl. Främst för att det går ut över dem som drabbats av diskriminering, de mår jättedåligt och de är många, säger Lena Svenaeus.

Hon menar att DO måste vara »en kämpande myndighet« som vågar ta obekväma debatter och strider.

– Att utreda och driva individärenden är, enligt min långa erfarenhet, det överlägset mest effektiva sättet att förändra normer hos arbetsgivare. Det finns väldigt goda spridningseffekter av att en individ får rätt till kränkningsersättning, säger Lena Svenaeus.

Agneta Broberg konstaterar att tolkningen av DOs uppdrag har förändrats sedan starten för tio år sedan.

– Det man då lade störst kraft på var att biträda enskilda individer i process. I lagen står det att DO får göra det. Och det är viktigt att vi kan göra det som myndighet med kunskap, och på så sätt skapa rättspraxis. Men tillsynen, som vi enligt lagen ska göra på eget initiativ, blir ett sätt att se om aktörerna följer lagen eller inte, säger Agneta Broberg.

En del i uppdraget är att kontrollera om exempelvis arbetsgivare uppfyller lagens krav på aktiva förebyggande åtgärder för att hindra diskriminering. Till exempel att göra lönekartläggningar.

– Om vi går in och i en tillsyn påtalar att det finns risk för diskriminering så kan den arbetsgivaren vidta åtgärder för att inte diskriminera. Det är inte förbjudet att ha risker, men det är förbjudet att bryta mot lagen, säger Agneta Broberg.

I dag arbetar DO mer med det före­byggande, främjande uppdraget än tidigare och mindre med att driva individ­ärenden i domstol. Agneta Broberg menar att tillsynsarbetet är verkningsfullt. När DO har gjort en tillsyn och sedan formulerat sitt utlåtande i ett så kallat tillsynsbeslut så väger det tungt, säger hon.

– Det kan bli vägledande, som praxis.

Frågan vem som ska hjälpa individer som blivit utsatta för diskriminering är svår och inte självklar, konstaterar Agne­ta Broberg.

– Vi skrev till regeringen om detta redan 2012, jag tycker att det är en brist i lagstiftningen på det området. Frågan har utretts och behandlas nu, men ännu finns inget konkret resultat.

Diskrimineringsombudsmannens historia
  • 2002. Diskriminerings­kommittén tillsätts av statsrådet Mona Sahlin, S. Ordförande är juristen Göran Ewerlöf.
  • 2006. Diskriminerings­kommittén föreslår en samman­hållen diskriminerings­lagstiftning och en samordning eller samman­slagning av de fyra ombudsmännen mot diskriminering – Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Jämställdhets­ombudsmannen, Handikapp­ombudsmannen och Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning.
  • 2009. Den sammanslagna myndigheten Diskrimineringsombudsmannen bildas. Till chef för myndigheten utses juristen Katri Linna som då var ombudsman mot etnisk diskriminering.
  • 2011. En medarbetar­undersökning visar på stora brister i arbetsmiljön på DO. I en artikel i Publikts föregångare ST Press beskriver anställda läget på myndigheten som »kris« och myndighetschefen Katri Linna sägs vara en stor del av problemet. Myndigheten har också problem med långa handläggningstider och kritiseras bland annat av JO. Katri Linna sparkas av rege­ringen, som senare utser juristen Agneta Broberg till ny DO.
  • 2013. Integrationsminister Erik Ullenhag meddelar att DO ska flytta till någon av Stockholms­förorterna Tensta eller Rinkeby.
  • 2015. Kulturminister Alice Bah Kuhnke meddelar att det inte blir någon flytt till Tensta eller Rinkeby. I stället beslutas det att myndigheten ska flytta till lokaler någonstans utanför Stockholms tullar.
  • 2017. Diskrimineringslagen uppdateras. Bland annat införs krav på arbetsgivare att göra lönekartläggning varje år.
  • 2016. Flyttlasset går till lokaler i Solna, strax norr om Stockholm.
  • 2017. Agneta Brobergs förordnande som DO förlängs till 2020.
Diskrimineringsgrunder
  1. Kön.
  2. Könsöverskridande identitet eller uttryck.
  3. Etnisk tillhörighet.
  4. Funktionsnedsättning.
  5. Sexuell läggning.
  6. Religion eller annan trosuppfattning.
  7. Ålder.
Diskrimineringsombudsmannens uppdrag
  • DOs uppdrag regleras i lagen om Diskrimineringsombudsmannen. Myndigheten ska utöva tillsyn över hur diskrimineringslagen följs, ta emot anmälningar om diskriminering och repressa­lier, medverka till att den som utsatts för diskriminering kan ta tillvara sina rättigheter, informe­ra och utbilda olika samhälls­aktörer, följa forskning och utveckling på området och föreslå lagändringar eller andra åtgärder mot diskriminering.
  • På DO arbetar ungefär 100 personer.
Bli den första att tycka till!
Svenska kraftnätNyhetSvenska kraftnäts generaldirektör Ulla Sandborgh anser inte att myndigheten har brutit mot lagen. Det framkom vid en utfrågning i riksdagens näringsutskott på torsdagen, rapporterar Ekot.
HögskolanNyhetDe tre huvudåtalade i rättegången om fusk i samband med högskoleprov har dömts till fängelse i mellan tre och ett halvt och sex år. Ytterligare sex personer har dömts för medverkan i fuskandet.
MigrationsverketNyhetAv de 11 745 ungdomar som i fjol ansökte om uppehållstillstånd enligt den nya gymnasielagen har mer än 5 200 personer fått bifall, enligt Migrationsverket.
StatsförvaltningNyhetRiksdagen har röstat igenom Stefan Löfven som statsminister. Överenskommelsen som regeringspartierna S och MP har träffat med C och L innebär bland annat förändrade turordningsregler och neddragningar på Arbetsförmedlingen. STs förbundsordförande Britta Lejon är kritisk men ser också en del positivt.
ArbetsmiljöNyhetEn av tio på svensk arbetsmarknad anser att det egna arbetet inte är meningsfullt. Bara 53 procent av tillfrågade chefer i offentlig sektor anser att jobbet är meningsfullt. Det visar en barometer från Jobbhälsoindex.
STNyhetEn tidigare anställd vid Åklagarmyndigheten har stämt ST i tingsrätten för vårdslös rådgivning vid en uppsägning. ST tillbakavisar alla anklagelser. I februari faller domen.
SwedaviaNyhetSwedavia varslar 125 anställda om uppsägning, varav merparten arbetar i Stockholm och Göteborg. ”Vi ska kämpa för att det blir färre än 125”, säger Mikael Nordenståhl, sektionsordförande för ST inom Swedavia på Stockholm Arlanda och Bromma.
RättsväsendetNyhetFörtroendet för rättsväsendet har ökat, och särskilt förtroendet för Polisen. Det visar årets Nationella trygghetsundersökning från Brottsförebyggande rådet, Brå.
DiskrimineringNyhetDiskrimineringsombudsmannen, DO, har tagit fram en digital guide som stöd i arbetsgivares arbete mot diskriminering. Guiden ska underlätta arbetet med aktiva åtgärder.
RegeringskanslietNyhetArbetsbelastningen för personalen på miljö- och energidepartementet är så hög att Arbetsmiljöverket ingrep i höstas. Ett av arbetsmiljöombuden som slog larm har därefter fått så omfattande arbetsuppgifter att personen känt sig hindrad i arbetsmiljöarbetet. Nu är ombudet sjukskriven och ST har gjort en tillbudsanmälan till Arbetsmiljöverket.
USANyhetMyndighetskrisen i USA innebär att 800 000 statsanställda inte fått någon lön i januari. Många av dem oroar sig nu för obetalda bostadslån, räkningar och sjukvård. Donald Trump tycks inte ha några planer på att lösa krisen.
ÖppenhetNyhetRiksarkivet gjorde rätt när myndigheten nekade att lämna ut allmänna handlingar med motiveringen att handlingarna i sig skulle kunna förstöras vid ett utlämnande. Det slår Högsta förvaltningsdomstolen fast.
ArbetsmarknadNyhetArbetslösheten blev under 2018 den lägsta på tio år, konstaterar Arbetsförmedlingen. Samtidigt var antalet nyanmälda lediga jobb på en hög nivå och antalet som berörts av varsel få.
KriminalvårdenNyhetI maj avled en man av uttorkning i ett av Kriminalvårdens häkten. Nu har avdelningschefen som stått åtalad för vållande till annans död och tjänstefel friats av Attunda tingsrätt.
FackligtNyhetSvenska Hamnarbetarförbundet varslar i dag om riksomfattande stridsåtgärder. Avsikten är att tvinga fram ett rikstäckande kollektivavtal med arbetsgivaren Sveriges hamnar, skriver förbundsordföranden Eskil Rönér i en debattartikel.
EUNyhetEU samtalar nu om att skjuta upp datumet för en eventuell Brexit till tidigast i juli, skriver brittiska The Guardian. Förseningen är en följd av att EU bedömer att den brittiska premiärministern Theresa May inte kommer att få parlamentets stöd för överenskommelsen med EU.
Svenska kraftnätNyhetSvenska kraftnäts generaldirektör Ulla Sandborgh har kallats till energiminister Ibrahim Baylan i dag, bland annat för att redogöra för de ifrågasatta konsultinköp som avslöjats av Dagens Nyheter.
SocialförsäkringNyhetEn utredning föreslår att staten tar över ansvaret för personlig assistans, men att kommunerna ska ansvara för tre nya insatser. Utredningen möts av skarp kritik från berörda brukare.
ArbetsmiljöNyhetMer än hälften av de statsanställda tycker att de har för mycket att göra, och kan inte heller koppla bort tankar på arbetet på fritiden.
STATSBUDGETENNyhetDet är en sak att partier intar vissa ideologiska ståndpunkter, en annan att genomföra den nya budgeten i praktiken, säger forskaren Shirin Ahlbäck Öberg. Hon pekar på att många uppgifter som tidigare hanterats av en regering nu måste lösas av myndigheterna själva.
Svenska kraftnätNyhetSvenska kraftnäts generaldirektör Ulla Sandborgh anlitade en vän som konsult i sin tidigare roll som marknadsdirektör 2015–2016, enligt Dagens Nyheter. "Det är ju jäv så det bara dundrar om det", säger Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet, till tidningen.
StatsbudgetenNyhetStatens veterinärmedicinska anstalt, SVA, slutar med sina kontroller av sjukdomar hos vilda djur. Det finns inga pengar i den nya budgeten och uppdraget finns inte med i myndighetens nya regleringsbrev.
ArbetsrättNyhetKristina Sutter-Beimes får Wallanderstipendiet på drygt 1,7 miljoner kronor för sin avhandling om avvikande anställda.
StatsbudgetenNyhetRiksdagens budgetbeslut får stora konsekvenser för den statliga verksamheten, anser Arbetsgivarverkets generaldirektör Eva Liedström Adler. Förändringarna måste ske snabbt och det saknas en politisk ledning att tala med. ”Det är inte lätt att ha en dialog med den samlade riksdagen”, säger hon.