Risk för godtycke

DEBATT: HÖGSKOLAN2010-04-13

ST inom universitets- och högskoleområdet kritiserar regeringens och högskoleminister Tobias Krantz förslag till ny organisation för universiteten.

Nu har regeringens proposition En akademi i tiden kommit, med förslag på förändringar av universitetens organisation. I korthet innebär de att stora delar av högskoleförordningen försvinner. Anställningsförfarandet inom högskolan anpassas till den statliga arbetsmarknaden.

Regeringen menar också att högskolans behov inte kräver så många undantag när det gäller tidsbegränsade anställningar. I princip bör de regler som gäller för den övriga arbetsmarknaden tillämpas inom högskolesektorn. En uppfattning som ST har hävdat. Kanske förslaget leder till att vi får bukt med den höga graden av visstidsanställningar.

I övrigt innehåller propositionen dock många förslag som väcker oro.

Utöver vad som gäller för styrelse och rektor ska lärosätena själva besluta om sin interna organisation. Beslut ska fattas av personer med vetenskaplig eller konstnärlig kompetens (med andra ord doktorsexamen).

Talet om frihet, som figurerar ymnigt i propositionen, är ingenting annat än frihet för några utvalda. Följden blir att inflytandet totalt sett minskar. Förslaget innebär att fakultetsnämnder avskaffas och detsamma gäller andra beslutsorgan. Ett fåtal disputerade kan få ökat inflytande, såvida de väljs ut av rektor, medan de som inte kommer ifråga står utanför beslutsprocesserna. Detta är ett allvarligt hot mot såväl forskningens som utbildningens kvalitet. Det är märkligt att regeringen medvetet väljer att utestänga stora delar av de anställda från beslutsfattande organ.

Inte heller studenterna kan luta sig tillbaka och utgå från att deras representation ska vara intakt. Förvisso talar regeringen om vikten av studentinflytande men avskaffandet av fakultetsnämnder kan leda till att studenterna får svårt att komma till tals.

Regeringen menar också att administrativ kompetens inte längre ska vara ett krav när en rektor anställs. Det är ett förslag som vi är kritiska emot. Lärosätena har inte gjort sig kända för att ta ledarskap och chefskap på stort allvar. Där har i stället vetenskaplig kompetens premierats. Men det är inte tillräckligt när det gäller att leda komplexa organisationer. Vi menar att det är viktigt att rektor har både vetenskaplig och administrativ kompetens.

I högskolelagen ska det enligt förslaget anges att det ska finnas professorer och lektorer anställda vid högskolorna. Lärosätena bör själva få bestämma vilka kategorier av lärare som ska anställas. När det gäller arbetsuppgifterna för professor och lektor blir förändringen att de inte garanteras både undervisning och forskning i sin befattning. Med andra ord ges ledningen möjlighet att anställa lektorer som enbart ska arbeta med undervisning. Dessa kommer i så fall att gå miste om både kompetens­utveckling och forskning och säkerligen även förlora i inflytande. Vart tar då den vetenskapliga grund, som all utbildning ska vila på, vägen?

Regeringen vill också avreglera anställningsförfarandet. Rekryteringen av lärare ska grundas på en objektiv och saklig helhetsbedömning av sökanden, men lärosätena får själva bestämma vilka bedömningsgrunder som ska gälla. Regeringen anser att sakkunnigutlåtande bör hämtas in när det gäller anställning av professor. Men lärosätena får själva bestämma hur många utlåtanden som ska tas in.

Vi ser en fara med dessa avregleringar, särskilt då det gäller sakkunnigförfarandet. Lärosätena har tidigare utmärkt sig genom att på ett rättssäkert och öppet sätt rekrytera de allra bästa forskarna. Nu finns det risk för godtycke och svågerrekrytering. Trots att många remissinstanser har förklarat att de frågar sig om det är tvunget att avreglera i så hög grad väljer regeringen att bortse från kritiken. Forskning visar att kvinnor gynnas av formella tillsättningsförfaranden och att sakkunnigförfarandet har en positiv inverkan på detta. Sakkunnigutlåtanden är garantin för att säkra såväl vetenskaplig som pedagogisk kompetens.

Regeringens förslag är att vika in på en både felaktig och farlig väg. Den så kallade frihet det talas om är i realiteten en begränsning av den akademiska friheten.

Ing-Marie Nilsson

Ordförande för ST inom universitets-
och högskoleområdet

Inger Ehn Knobblock

Utredare på Fackförbundet ST

Tobias Krantz, högskole- och forskningsminister.<br>Foto: Anne Nilsson
Tobias Krantz, högskole- och forskningsminister.<br>Foto: Anne Nilsson

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA