Statliga chefer filosofiska men dåliga på pengar
– Självkännedom och integritet är en ledares viktigaste egenskaper. Man måste hela tiden vara medveten om att relationen till medarbetarna inte är jämbördig
Det säger Margareta Ernborg, utbildningsledare på Institutet för företagsledning, IFL. Hon har utbildat chefer i privat och offentlig sektor sedan 1986.
IFLs utbildningar går inte att placera in i någon ideologisk skola för hur chefer ska vara, anser Margareta Ernborg. Men den präglas ändå av den starkt förankrade svenska synen att ledarskapet ska vara humanistiskt och delegera ansvar.
– Hittills har det domnerande synsättet varit ett ledarskap präglat av delaktighet, där man tar stor hänsyn till vad medarbetaren och gruppen tycker. Det förhållningssättet har också varit dominerande inom arbetslivsforskningen, som framfört att en chef ska utveckla teamet, stödja medarbetarna och och söka konsensus.
Men detta synsätt håller sakta på att svänga, framför allt i näringslivet.
– Vi ser en skarpare skillnad nu mellan det offentliga och det privata, noterar Margareta Ernborg. Chefer i privata företag jämför sig allt oftare med kollegor i andra länder, med en annan ledarkultur, och vill diskutera andra ledningsfilosofier. De har kanske inte direkt tagit ställning mot den rådande modellen, men de ifrågasätter det som i dag är en självklarhet.
– Det är till exempel inte längre tabu att tala om att en chef ska kunna fatta beslut utan att ha gruppen med sig till 100 procent.
Men i staten syns den trenden inte så tydligt – ännu. Och det finns andra skillnader.
– Det blir djupare diskussioner i ett offentligt program, och där finns en högre grad av filosofisk medvetenhet. Man samtalar om fler parametrar: övergripande värderingsfrågor, kvalitet och statens roll i samhället. Och frågor om den gemensamma värdegrunden verkar finnas med hos varje individ, inte bara i ledningen.
– Det blir helt olika samtal, vilket kanske kan bero på att offentliga chefer just har en samhällsuppgift.
Detta är en styrka, anser Margareta Ernborg. Svagheten är att chefer i statsförvaltningen inte visar så stort intresse för ekonomiska och finansiella samband.
På utbildningarna för offentliganställda chefer är ungefär hälften kvinnor, mot en fjärdedel i näringslivet. Därmed finns förutsättningar att både kvinnliga och manliga perspektiv blir belysta.
– Men jag kan inte påstå att jag ser någon egentlig skillnad på hur de resonerar. En möjlig orsak kan vara att kvinnorna anpassar sig till manliga normer under karriären.
Kanske har även männen anpassats och förändrats. Numera diskuterar män på utbildningarna ofta frågor om balansen mellan arbete, familj och fritid. Förr fanns inte detta intresse.
– Manliga chefer i 40-årsåldern är mer involverade i familjen i dag, konstaterar Margareta Ernborg.
Hon deltar för egen del i en diskussionsgrupp om genus och ledarskap för att fördjupa sin förståelse. Målet är att institutets program också ska spegla genusfrågan.
Självkännedom och integritet är en chefs viktigaste egenskaper, hävdar Margareta Ernborg.
– Det är viktigt med ett ständigt prövande kring vem man själv är och hur man förstår andra. Man måste vara medveten om att relationen till medarbetarna inte är jämbördig.
Det är också något man fäster stor vikt vid i utbildningarna. Exempelvis har man varje morgon en timmes gemensamt samtal över gårdagen. Det ger deltagarna möjlighet att byta perspektiv, framhåller Margareta Ernborg.
– I början av ett program börjar deltagarna ofta med att säga ”Jag tycker..” och recenserar dagen. I slutet är det mycket mer öppna frågor och kommentarer till vad andra sagt, och man har ofta ändrat perspektiv.
Men kan utbildning och erfarenhet göra vem som helst till en bra chef?
– Väldigt många kan bli det, bedömer Margareta Ernborg. Men alla har inte sin förmåga till självreflektion, och då får man jobba mycket med sig själv. Det är ett val om man orkar och vill.
