Utan ert stöd hade jag knäckts

DEBATT: INSÄNT2003-07-30

Fick tillbaka sina arbetsuppgifter efter stöd från ST och arbetskamraterna

Av:  Birgitta Elfström

Jag vill gärna berätta om vilket enormt stöd och hjälp jag fick av mitt fack ST för en tid sedan.

Jag är sedan tolv år tillbaka beslutsfattare på Migrationsverket, Asylenheten i Göteborg och arbetar med asylärenden från Mellanöstern och då givetvis med Irak-ärenden.

Sedan mitten på 70-talet är jag på min fritid engagerad i Kungsbacka FN-förening och sedan många år är jag ordförande. I denna förening har vi sedan 80-talet arbetat med att höja rösten då det gäller brott mot mänskliga rättigheter och vi arbetar med kultur för att få en fredligare värld.

Jag har genomfört många kulturresor till Irak med olika grupper. Det har givit mig mycken bra information som gjort att jag lättare kan jobba med Irak-ärenden.

Mitt senaste besök i Irak för några veckor sedan gjorde att jag blev avstängd från att arbeta med Irak-ärenden. Det publicerades en artikel i Göteborgs-Posten om mitt besök och foto på mitt möte med vice premiärministern Tarik Aziz. Jag ställde frågor till honom om barnens situation och hur Irak kan skydda dem om det blir krig.

Jag är Rädda Barnens barnkonventionspilot och arbetar i mitt fredsarbete med att fokusera kring Barnkonventionen.

Efter avstängningen agerade mitt fack kraftfullt och mina arbetskamrater stod på min sida.

Tack ST och arbetskamrater. Utan ert stöd hade jag knäckts. GP publicerade artikeln en söndag och på måndagsmorgonen då jag infann mig på jobbet var avstängningen ett faktum.

Ingen hade pratat med mig eller mitt fack innan. Ledningen sa att jag hade deras fulla stöd i mitt arbete och att jag var mycket kompetent. De sa att jag alltid jobbat objektivt och inga anmärkningar fanns på mig. Jag jobbar som projektledare och handhar en grupp nya asylhandläggare och beslutsfattare.

Men ifall det skulle komma obefogad kritik utifrån så var det bäst att avstänga mig tills Bagdadregimen fallit, var deras kommentar.

De sa vidare att jag kunde fortsätta att jobba med Irak-ärenden och ta emot föredragningar men att jag inte skulle skriva under med mitt namn på besluten. Detta ställde jag inte upp på.

Efter STs intervention kom beslut två dagar senare att jag kunde återgå till min vanliga roll som beslutsfattare i alla slag av asylärenden.

Till mig har kommit många positiva yttringar. Till och med asylsökande och andra har sagt att de är villiga att komma till asylenheten och demonstrera till min fördel eftersom de anser att jag har kunskap och sätter ”asylsökande i centrum”.

Jag känner mig stark och trygg i min roll, men händelsen har skakat mina nära anhöriga som har svårt att förstå vad som egentligen hände då jag utsattes för avstängning utan att få vara med och diskutera innan beslut togs.

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA