Alla behöver få känna att jobbet är meningsfullt

DEBATT: ARBETSLIV2023-03-31

Upplevelser av meningslöshet på jobbet handlar om brist på inflytande, skriver André Alvinzi, doktor i sociologi. Han konstaterar att många anställda upplever att obegripliga regler måste följas för sakens skull, utan att bidra till effektivitet och produktivitet, och vill se dialog mellan ledning, anställda och fackliga ­­representanter kring hur arbetet kan göras mer meningsfullt.

Frågan om vad som bidrar till upplevelser av meningsfullhet och meningslöshet på jobbet är komplex. Min egen och andras forskning visar att det som sker på arbetsplatser inte är antingen meningsfullt eller meningsfullt för alla som jobbar där. Människor har också möjlighet att själva påverka graden av mening de upplever i sitt jobb. Men grundförutsättningarna för att uppleva meningsfullhet i arbetslivet är annorlunda och ofta mer begränsande än i övriga livet. Hur arbetet styrs av arbetsgivaren är en komponent i detta.

I min studie om lönearbetets mening blev en sak särskilt tydlig: Upplevelser av meningslöshet på jobbet handlar om makt och brist på inflytande.

Anställda upplever att de fastnar i obegripliga stelbenta procedurer, processer och regler som de måste följa för sakens egen skull. Detaljstyrning, administration och mätning av arbetsinsatser upplevs inte bidra till vare sig effektivitet eller produktivitet. I stället förloras fokuset på kärnverksamheten och vad som faktiskt är viktigt för att nå arbetsresultat som är värda att bry sig om.

En lastbilschaufför som deltog i min studie berättade att han var tvungen att planera sin arbetstid i minsta detalj. Men han visste att det i praktiken var omöjligt att hålla sig till planen. Han kunde inte kontrollera vare sig trafik, väder, vind eller om ett rådjur skulle få för sig att kliva ut framför lastbilen. En nämndsekreterare vittnade om att tvånget att följa detaljerade projektplaner och rigida administrativa rutiner skapade fler problem än vad de löste: ”Det är helt meningslöst”.

Oavsett yrke upplever människor att arbetsresultatet snarast blir sämre när ledningen bestämt att de måste jobba på ett visst sätt för att vara effektiva och produktiva. Som anställd blir det svårt att förstå och motivera syftet med att utföra arbetet på ett sätt som inte bidrar till att man gör ett bra jobb. ”Varför jobbar vi på det här viset?” ”Det äter ju bara upp en massa tid.” ”Det är ju så dumt alltihopa.” Man upplever att chefen inte begriper vad som är realistiskt och eftersträvansvärt. Man hamnar återkommande i arbetssituationer som upplevs sakna mening, både för en själv och organisationen.

Forskning visar att en känsla av meningslöshet på jobbet och psykisk ohälsa hänger ihop. Det meningslösa arbetet kan bli en dyr historia för arbetsgivaren. Det kan leda till sjukskrivningar, bristande engagemang och minskad produktivitet.

För den anställde kan hela livet påverkas. De som har återkommande upplevelser av meningslöshet på jobbet känner maktlöshet. De upplever att de är tvungna att underordna sig en arbetsordning som är obegriplig och kanske rent av förnedrande. Då blir det känslomässigt krävande att gå till jobbet. För många är det dock inte enkelt att byta jobb i en handvändning.

Som forskare har jag inget entydigt svar på vems ansvar det är att lösa problemet med att människor upplever meningslöshet på jobbet. Men jag kan konstatera att frågan behöver tas på större allvar. Att arbetsgivare ofta är under ekonomisk och tidsmässig press styr till stor del hur de väljer att organisera arbetet. Chefer och andra överordnade skulle dock behöva vara mer lyhörda inför hur deras makt att bestämma över arbetet påverkar de anställdas upplevelser av mening. Det behöver skapas ett demokratiskt utrymme för dialog mellan ledning, anställda och fackliga ­­representanter kring hur arbetet kan göras mer meningsfullt för alla på arbetsplatsen. Problemet skulle även behöva tas på allvar av politiker, från höger till vänster.

På ett grundläggande plan handlar dock lönearbetets mening om vad vi gör med vår tid. Denna tid – arbetstiden – är ofrånkomligen en del av vår livstid. Den är begränsad för alla.
 

André Alvinzi
Doktor i sociologi

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA